Jag hade några värkar igår som gjorde en anings ont, alltså kändes som riktiga.
Men nu är allt sådant borta.
Jag antar att det är det som kallas för förvärkar och som alla andra verkar ha i minst fyra månader. Så det är nog fyra månader kvar tills jag ska föda barn.
onsdag, november 26, 2008
tisdag, november 25, 2008
Värkar njo
Så väldans spännande känns det inte ännu.
Jag tror nog att det dröjer ett bra tag innan det blir några barn födda.
Så hoppas inte på för mycket spänning ännu
God natt!
Jag tror nog att det dröjer ett bra tag innan det blir några barn födda.
Så hoppas inte på för mycket spänning ännu
God natt!
Värkar kanske
För övrigt har jag börjat få lite värkar nu.
Jag har ju knappt haft en enda förvärk eller sammandragning hittills så det är svårt att veta vad det här är.
Men jag hoppas att det i alla fall betyder att vi är på väg mot förlossning inom några veckor.
Jag har ju knappt haft en enda förvärk eller sammandragning hittills så det är svårt att veta vad det här är.
Men jag hoppas att det i alla fall betyder att vi är på väg mot förlossning inom några veckor.
Jag vill inte behöva avgöra
Lillkattens förskola ska omorganiseras. Det är generationsskifte här i radhusområdet och massor av nya barn tillkommer varje år. Detta medför långa köer till förskolorna.
Så nu ska de bildas en ny avdelning för riktigt små barn, en ettårsavdelning. Avdelningen kommer att bestå av åtta barn och två pedagoger. På Lilkattens nuvarande avdelning går det tre barn födda 07, och vi som är föräldrar till de barnen får själva avgöra om vi vill ha kvar barnen där de går nu, eller om vi vill att de ska byta grupp till ettårsavdelningen.
Lillkatten kommer bara att vara ett år i fyra dagar av 2009, den femte januari fyller han två år, så min spontana tanke är att han inte ska byta grupp. De barn han leker mest med är de som jämngamla med honom, och de är alla födda i slutet av 06. De två andra 07orna är så pass mycket yngre att han inte har något utbyte av dem ännu. Dessutom tror jag att det är utvecklande för honom att vara med lite äldre barn istället för att vara i särklass äldst.
Men... jag tycker att det är jättesvårt att veta. I en sådan här fråga vill jag att de som har utbildning och inte är partiska gentemot mitt barn ska berätta vad som är bäst. Så klart att jag tycker att han klarar sig bra med de större barnen, och ligger på ungefär samma nivå som dem, men de kanske ser något som inte jag ser.
I morgon ska jag be att få ett litet samtal för att höra vad de tycker.
Så nu ska de bildas en ny avdelning för riktigt små barn, en ettårsavdelning. Avdelningen kommer att bestå av åtta barn och två pedagoger. På Lilkattens nuvarande avdelning går det tre barn födda 07, och vi som är föräldrar till de barnen får själva avgöra om vi vill ha kvar barnen där de går nu, eller om vi vill att de ska byta grupp till ettårsavdelningen.
Lillkatten kommer bara att vara ett år i fyra dagar av 2009, den femte januari fyller han två år, så min spontana tanke är att han inte ska byta grupp. De barn han leker mest med är de som jämngamla med honom, och de är alla födda i slutet av 06. De två andra 07orna är så pass mycket yngre att han inte har något utbyte av dem ännu. Dessutom tror jag att det är utvecklande för honom att vara med lite äldre barn istället för att vara i särklass äldst.
Men... jag tycker att det är jättesvårt att veta. I en sådan här fråga vill jag att de som har utbildning och inte är partiska gentemot mitt barn ska berätta vad som är bäst. Så klart att jag tycker att han klarar sig bra med de större barnen, och ligger på ungefär samma nivå som dem, men de kanske ser något som inte jag ser.
I morgon ska jag be att få ett litet samtal för att höra vad de tycker.
måndag, november 24, 2008
Jo tack, kräkredovisning
För att helt byta ämne. Det här nedanför har blivit lite absurt tycker jag.
Så tänker jag svara på Tess fråga. Jo tack, det verkar ok på magsjukefronten. Det var i alla fall inte vinterkräksjukan Lillkatten hade. Han är hemma idag, men i morgon går han till dagis som vanligt. Och för att vara helt sanningsenlig har jag aldrig drabbats av vinterkräksjuka eller någon annan kräksjuka heller. Om man bortser från att jag kräkts hela graviditeterna och att jag ibland har kräkts av mensvärk så har jag bara kräkts två gånger sedan jag blev vuxen, och jag är inte purung längre. Kattpappan har ungefär samma kräkkvot, om man bortser från några alkholdrabbningar i yngre år.
Så risken för att vi skulle drabbas just nu är inte jättestor. Men det är väl vid sådana här tillfällen Murphy brukar slå till?
Och jo, det här var nog också ett absurt ämne, men kanske inte lika kontroversiellt?
Så tänker jag svara på Tess fråga. Jo tack, det verkar ok på magsjukefronten. Det var i alla fall inte vinterkräksjukan Lillkatten hade. Han är hemma idag, men i morgon går han till dagis som vanligt. Och för att vara helt sanningsenlig har jag aldrig drabbats av vinterkräksjuka eller någon annan kräksjuka heller. Om man bortser från att jag kräkts hela graviditeterna och att jag ibland har kräkts av mensvärk så har jag bara kräkts två gånger sedan jag blev vuxen, och jag är inte purung längre. Kattpappan har ungefär samma kräkkvot, om man bortser från några alkholdrabbningar i yngre år.
Så risken för att vi skulle drabbas just nu är inte jättestor. Men det är väl vid sådana här tillfällen Murphy brukar slå till?
Och jo, det här var nog också ett absurt ämne, men kanske inte lika kontroversiellt?
Präktig och stolt
Jag tycker att det är lite roligt att det så ofta poppar upp kommentarer i min blogg från folk som stör sig på att jag är för präktig.
Varför gör inte alla sitt bästa för att göra det de tycker är viktigt, det förstår inte jag?
Varför gör inte alla sitt bästa för att göra det de tycker är viktigt, det förstår inte jag?
söndag, november 23, 2008
BB Stockholm
Jag har fått en fråga som jag måste besvara: "Du som är så rättvis och rättrådig,varför väljer du BB Sthlm som i sin tur själva väljer vilka som får föda där? dvs icke-komplicerade födslar,icka överviktiga kvinnor(från start av grav) osv osv?vad säger egentligen moralen om detta?alla kvinnor har ju inte möjligheten att föda på Sthlms finaste BB utan bara "eliten"."
På BB Stockholm får alla som har haft en "normal" graviditet och förväntas få en komplikationsfri förlossning föda. Det kostar inte mer att föda på BB Stockholm än någon annanstans. Om eliten klassificeras som de som haft tur att vara friska så visst, då är det eliten som får föda på BB Stockholm. Detta har med deras resurser att göra, BB Stockholm har inte möjlighet att ta hand om komplicerade fall.
För mig handlar rättvisa om att alla samhällsklasser och människor från alla miljöer och med alla olika familjekonstellationer ska ha samma rättigheter. Och så vitt jag vet baserar inte BB Stockholm sitt urval på några sådana faktorer, och därför ser jag inga rättviseproblem med att välja BB Stockholm.
Jag skulle önska att alla förlossningsavdelningar i hela Sverige kunde fungera som BB Stockholm, men jag tror inte att steg på vägen dit är en bojkott av det som fungerar som jag vill.
lördag, november 22, 2008
Förlossingsbrev - funderingar
Mitt förlossingsbrev är redan inlämnat, så jag kan inte ändra något i det. Men jag sitter ändå och läser andras som jag hittat på nätet.
Och jag blir förvånad över hur mycket i mina ögon självklara saker folk skriver.
Många skriver att de inte vill ha några onödig undersökningar, och jag undrar i mitt stilla sinne varför de tror att sjukvårdspersonalen skulle vilja göra något i onödan?
De skriver att de efter förlossningen vill ha upp barnet direkt på bröstet, och jag undrar om det finns någon förlossning i Sverige idag där man inte får det, ifall allt är som det ska. Mår barnet inte bra tror jag att det är självklart för alla nyblivna föräldrar att barnet ska få den vård det behöver.
Och när man avböjer sugkocka eller värkstimulerande dropp redan i förväg, är det så att man tror att personalen använder sådant bara för skojs skull.
Kanske är det faktiskt så att det på vissa förlossningsavdelningar så gör man en massa saker bara av ren rutin utan att bry sig om vad som känns bäst för mamman. Jag har bara fött på BB Stockholm som jag tror är lite speciellt. Och kanske är jag dumnaiv? Men jag har så svårt att tro att saker görs i onödan någonstans.
Och jag blir förvånad över hur mycket i mina ögon självklara saker folk skriver.
Många skriver att de inte vill ha några onödig undersökningar, och jag undrar i mitt stilla sinne varför de tror att sjukvårdspersonalen skulle vilja göra något i onödan?
De skriver att de efter förlossningen vill ha upp barnet direkt på bröstet, och jag undrar om det finns någon förlossning i Sverige idag där man inte får det, ifall allt är som det ska. Mår barnet inte bra tror jag att det är självklart för alla nyblivna föräldrar att barnet ska få den vård det behöver.
Och när man avböjer sugkocka eller värkstimulerande dropp redan i förväg, är det så att man tror att personalen använder sådant bara för skojs skull.
Kanske är det faktiskt så att det på vissa förlossningsavdelningar så gör man en massa saker bara av ren rutin utan att bry sig om vad som känns bäst för mamman. Jag har bara fött på BB Stockholm som jag tror är lite speciellt. Och kanske är jag dumnaiv? Men jag har så svårt att tro att saker görs i onödan någonstans.
fredag, november 21, 2008
Någon sjukvårdskunnig?
Är det någon idé att sprita in händerna för att slippa magsjuka, eller blir man ändå smittad av att krama och pussa på ett nykräkt barn? Så klart har jag gnuggat händerna ordentligt med tvål. Och mina kläder åker i tvätten.
Usch
Sedan jag skrev det förra inlägget har jag suttit och tröstat en nerkräkt Lillkatt. Nu läser han och Kattpappan en saga.
Jag vill, vill, vill inte smittas lagom till förlossningen.
Jag vill, vill, vill inte smittas lagom till förlossningen.
Om någon undrar
Ingenting har hänt. Inte en endaste sammandragning eller förvärk.
Det ska mycket till för att jag inte på ett eller annat sätt ska uppdatera min blogg innan vi åker in. Så tysnad här i bloggen betyder bara att jag inte gör ett dugg just nu, och därför inte heller har något att blogga om. Stora politiska upprop får inte riktigt plats just nu.
Det ska mycket till för att jag inte på ett eller annat sätt ska uppdatera min blogg innan vi åker in. Så tysnad här i bloggen betyder bara att jag inte gör ett dugg just nu, och därför inte heller har något att blogga om. Stora politiska upprop får inte riktigt plats just nu.
onsdag, november 19, 2008
Redo
- Väskan är packad
- Vinterhjulen sitter på bilen
- Barnvakter är vidtalade på alla möjliga håll
- Babyskyddet är redo
- Babyfilten är tvättad och ingosad
- Förlossningsbrevet är inlämnat
- Barnet är fullgånget
- Apotekskassen är välfylld
- Alla kurser är genomgågna
- Förlossningsboken är läst
- Andningen fungerar bra vid kvällsövningarna
- Mamman är fet
Borde det inte vara dags snart? Fast jag är fortfarande lugn faktiskt.
Uppladdning
Efter förra förlossningen när jag pratade med den unga barnmorskan som varit med på första halvan sa hon att "kvinnor som du ger mig hopp inför mina egna framtida förlossningar"
Det är min lilla egna karamell som jag tar fram nu när jag laddar för att det här ska bli en lika bra förlossning som den förra.
Det är min lilla egna karamell som jag tar fram nu när jag laddar för att det här ska bli en lika bra förlossning som den förra.
tisdag, november 18, 2008
Mer nyanserat om tygblöjor
Ytterligare svar till Cinks om tygblöjor. Moe har förresten lämnat ett väldigt bra svar som kommentar, och jag tänker ta mig friheten att upprepa en del hon redan skrivit.
Det finns tusentals olika tygblöjor. Allt från "dukar" som ska vikas och användas ihop med blöjbyxor, via färdigvikta blöjor med blöjbyxor, via "pocketblöjor" som ska stoppas med inlägg och sedan är färdiga att sätta på, till "allt-i-ett-blöjor" som är lika lätta att hantera som engångsblöjor. Och sedan är det en hel djungel av olika märken med olika för och nackdelar och olika passform som passar bättre eller sämre beroende på kroppstyp på barnet.
Vi har provat det mesta, och allt har fungerat förvånansvärt bra. Det läcker faktiskt väldigt sällan. En normalstoppad tygblöja bör bytas varannan till var tredje timme. En engångsblöja kan ju barnet ha på sig i princip hur länge som helst, men personligen tycker jag att det är skitäckligt om de ska gå omkring med en tung urinbehållare mellan benen.Tillräckligt stoppade tygblöjor håller en hel natt, men då är de så otympliga att de inte riktigt fungerar under vanliga byxor.
Man behöver ju inte gå över helt till tygblöjor. Ska man vara borta från hemmet i många timmar så kan man ha engångsblöjor. Och vi har faktiskt engångs på natten eftersom Lillkatten inte sover bra i för tjocka blöjor.
Lillkatten går till dagis i tygblöja, och sedan så byter personalen till engångsblöja. Vi har en speciell påse som inte släpper ut någon lukt alls som de lägger den begagnade blöjan i, och så tar jag hem varje dag. Dagis skulle absolut kunna tänka sig att ha tygblöja på honom hela tiden, de tyckte att det var väldigt spännande att prova. Jag är lite för omtänksam kanske, och vill inte ge personalen merjobb, så därför gör vi så här. Dessutom bjuder Stockholms kommun på blöjorna, hade vi fått ta med egna hade jag tagit med de vi använder nämligen tygblöjor.
Har man inte egen tvättstuga eller väldigt generösa bokningstider skulle jag faktiskt avråda från tygblöjor. Jag tycker att man behöver tvätta minst var tredje dag för att det ska gå att hålla blöjorna fräscha.
Det finns tusentals olika tygblöjor. Allt från "dukar" som ska vikas och användas ihop med blöjbyxor, via färdigvikta blöjor med blöjbyxor, via "pocketblöjor" som ska stoppas med inlägg och sedan är färdiga att sätta på, till "allt-i-ett-blöjor" som är lika lätta att hantera som engångsblöjor. Och sedan är det en hel djungel av olika märken med olika för och nackdelar och olika passform som passar bättre eller sämre beroende på kroppstyp på barnet.
Vi har provat det mesta, och allt har fungerat förvånansvärt bra. Det läcker faktiskt väldigt sällan. En normalstoppad tygblöja bör bytas varannan till var tredje timme. En engångsblöja kan ju barnet ha på sig i princip hur länge som helst, men personligen tycker jag att det är skitäckligt om de ska gå omkring med en tung urinbehållare mellan benen.Tillräckligt stoppade tygblöjor håller en hel natt, men då är de så otympliga att de inte riktigt fungerar under vanliga byxor.
Man behöver ju inte gå över helt till tygblöjor. Ska man vara borta från hemmet i många timmar så kan man ha engångsblöjor. Och vi har faktiskt engångs på natten eftersom Lillkatten inte sover bra i för tjocka blöjor.
Lillkatten går till dagis i tygblöja, och sedan så byter personalen till engångsblöja. Vi har en speciell påse som inte släpper ut någon lukt alls som de lägger den begagnade blöjan i, och så tar jag hem varje dag. Dagis skulle absolut kunna tänka sig att ha tygblöja på honom hela tiden, de tyckte att det var väldigt spännande att prova. Jag är lite för omtänksam kanske, och vill inte ge personalen merjobb, så därför gör vi så här. Dessutom bjuder Stockholms kommun på blöjorna, hade vi fått ta med egna hade jag tagit med de vi använder nämligen tygblöjor.
Har man inte egen tvättstuga eller väldigt generösa bokningstider skulle jag faktiskt avråda från tygblöjor. Jag tycker att man behöver tvätta minst var tredje dag för att det ska gå att hålla blöjorna fräscha.
Jag är lugn
Jag trodde nog att den här sista tiden, ifall jag gick över 37+0 skulle vara outhärdligt jobbig.
Istället känns det helt ok. Jag har mått dåligt hela graviditeten och ont har jag haft de senaste 20 veckorna ungefär. Det har inte blivit så mycket värre nu. Däremot har jag släppt alla tankar på att göra någonting. Jag tackar nej till trevliga erbjudanden om att fika, jag inbillar mig inte ens att jag ska orka leka med Lillkatten i parken när jag hämtat honom från dagis.
Nu bara väntar jag. Och väntan har ett slut. Här i Stockholm blir man igångsatt senast i vecka 42+0, fast i mitt fall blir det tydligen i 42+1 eftersom 0 infaller på en söndag. Så 22 december är min väntan slut, alltså om fem veckor. Och har jag mått så här så länge som jag gjort nu, då klarar jag fem veckor till.
Jag har ingen aning om ifall lugnet kommer att vara borta i morgon, eller ens om några timmar. Men jag kan verkligen inte göra någonting för att påverka min situation, jag menar, jag klarar ju inte ens av att gå i trappor. Så det finns inte så mycket anledning att hetsa upp mig.
Istället känns det helt ok. Jag har mått dåligt hela graviditeten och ont har jag haft de senaste 20 veckorna ungefär. Det har inte blivit så mycket värre nu. Däremot har jag släppt alla tankar på att göra någonting. Jag tackar nej till trevliga erbjudanden om att fika, jag inbillar mig inte ens att jag ska orka leka med Lillkatten i parken när jag hämtat honom från dagis.
Nu bara väntar jag. Och väntan har ett slut. Här i Stockholm blir man igångsatt senast i vecka 42+0, fast i mitt fall blir det tydligen i 42+1 eftersom 0 infaller på en söndag. Så 22 december är min väntan slut, alltså om fem veckor. Och har jag mått så här så länge som jag gjort nu, då klarar jag fem veckor till.
Jag har ingen aning om ifall lugnet kommer att vara borta i morgon, eller ens om några timmar. Men jag kan verkligen inte göra någonting för att påverka min situation, jag menar, jag klarar ju inte ens av att gå i trappor. Så det finns inte så mycket anledning att hetsa upp mig.
måndag, november 17, 2008
Det är ju jag som ska moralpanika
Det är jag som brukar moralpanika när det gäller alkohol, så därför blir jag lite förvånad när flera svarat mig att det är självklart att Kattpappan inte ska dricka någon alkohol innan förlossningen eftersom det är hans barn också.
Jag antar att jag missförstår vad ni menar, eller att ni missförstår mig. För inte spelar en liten drink med låg alkoholhalt sippad på i flera timmar någon som helst roll för hans förmåga att bli pappa och vara ett stöd under förlossningen? Det enda som påverkas är möjligheten att köra bil.
Jag antar att jag missförstår vad ni menar, eller att ni missförstår mig. För inte spelar en liten drink med låg alkoholhalt sippad på i flera timmar någon som helst roll för hans förmåga att bli pappa och vara ett stöd under förlossningen? Det enda som påverkas är möjligheten att köra bil.
söndag, november 16, 2008
Kattmamman, nu mer gravid än någonsin
Lillkatten är född på morgonen i vecka 37+0.
Nu är det mitt på dagen i vecka 37+0 i den här graviditeten, och jag kan äntligen släppa den förra och inse att jag inte har en aning om hur det kommer att bli den här gången.
Trots att jag inte mår bra alls av graviditeten, jag fattar inte hur jag ska klara mornar och eftermiddagar med Lillkatten, så känner jag mig inte helt redo för ett barn till. Lillkatten är så härlig nu, han har så mycket egna åsikter och allt är en ständigt pågående diskussion om vilken mössa han ska ha, eller vilken stol han ska sitta på, eller hur stora bitar maten ska vara skuren i eller... Hur ska vi hinna ägna honom all den tid han behöver och samtidigt ha en nyfödis som jag vill helamma fritt oavsett svårigheter?
Och Jonna, jag har inga förvärkar eller sammandragningar alls. Det hade jag inte förra gången heller tills jag helt plötsligt födde barn. Jag skulle gärna ta över dina om det gick, av många skäl.
Nu är det mitt på dagen i vecka 37+0 i den här graviditeten, och jag kan äntligen släppa den förra och inse att jag inte har en aning om hur det kommer att bli den här gången.
Trots att jag inte mår bra alls av graviditeten, jag fattar inte hur jag ska klara mornar och eftermiddagar med Lillkatten, så känner jag mig inte helt redo för ett barn till. Lillkatten är så härlig nu, han har så mycket egna åsikter och allt är en ständigt pågående diskussion om vilken mössa han ska ha, eller vilken stol han ska sitta på, eller hur stora bitar maten ska vara skuren i eller... Hur ska vi hinna ägna honom all den tid han behöver och samtidigt ha en nyfödis som jag vill helamma fritt oavsett svårigheter?
Och Jonna, jag har inga förvärkar eller sammandragningar alls. Det hade jag inte förra gången heller tills jag helt plötsligt födde barn. Jag skulle gärna ta över dina om det gick, av många skäl.
lördag, november 15, 2008
Ingen alkohol tack
Jag känner mig verkligen superlarvig när jag deklarerat för Kattpappan att innan förlossningen blir det inte någon alkhol alls för honom.
Han dricker väldigt, väldigt sparsamt. En GT på lördagskvällen framför filmen på sin höjd. Men nu är det slut på det.
Det kanske är sex veckor kvar, men jag vill ändå att han ska kunna köra bil när som helst, ifall att...
Han dricker väldigt, väldigt sparsamt. En GT på lördagskvällen framför filmen på sin höjd. Men nu är det slut på det.
Det kanske är sex veckor kvar, men jag vill ändå att han ska kunna köra bil när som helst, ifall att...
fredag, november 14, 2008
Varför tygblöjor
Cinks undrar vad det finns för fördelar med tygblöjor. Och det här kommer jag på bara så där.
- Det är miljövänligt. Det berg av sopor som ett barn med bara engångsblöjor åstadkommer är enormt. Det går åt en del energi för att tillverka tygblöjorna, och så ska blöjorna tvättas vilket också kostar energi, men inte ens en bråkdel av energiåtgången för engångsblöjor.
- Det är ekonomiskt. Om man som jag köper mest begagnat så tror jag att man kan komma undan med i princip inga kostnader alls. Jag har ännu inte sålt så mycket eftersom vi sparat till syskon och Lillkatten fortfarande använder det mesta. Men några blöjbyxor har jag sålt, och jag fick tillbaka ungefär lika mycket som jag gav för dem. Köper man nytt, så är så klart andrahandsvärdet lägre än nypriset, men försök få ut ett endaste öre för använda engångsblöjor.
- Det är bra för barnets rumpa. Jag vet inte hur vanligt det är med blöjexem och röda rumpor och jag har ingenting att jämföra med egentligen. Jag vet inte hur Lillkattens rumpa hade reagerat på engångsblöjor. Men jag vet att vi aldrig någonsin haft problem med varken röd stjärt och framförallt inte med blöjexem. Det jag kan dra paralleller till är mitt eget utbytande av engångsbindor till tygbindor och hur mycket bättre det känns att ha mjuk flanell mot huden framför äckligt konstgjort material.
- Det är roligt! Det finns så mycket fina mönster och färger på tygblöjor att man aldrig vill sluta köpa.
- Det är lätt. Vid blöjbyte lägger vi blöjorna i en tvättpåse, och när den är full körs den i tvättmaskinen. Det är lite jobb med att vika och stoppa blöjor, men i gengäld slipper vi gå ut med soppåsar innehållande bajsblöjor.
- Det sägs att barnen ska bli torra tidigare. Jag vet inte hur sant det är, men Lillkatten är redan väldigt duktig på att gå på pottan och han är inte ens två. Det låter också ganska rimligt att det är lättare att sluta med blöja när det känns att man blir våt när man kissar, det är ju principen som används när barnen ska lära sig att sluta med blöjor.
Om någon kommer på något mer så fyll gärna på!
torsdag, november 13, 2008
Startar nog aldrig
Lika säker som jag varit hela graviditeten, på att förlossningen kommer starta runt vecka 37, lika säker är jag nu på att den aldrig kommer att starta.
Ingen slempropp, inga sammandragningar, ingenting utom tungt och jävligt.
Fast nä, det är inte synd om mig, det är det faktiskt inte!
Ingen slempropp, inga sammandragningar, ingenting utom tungt och jävligt.
Fast nä, det är inte synd om mig, det är det faktiskt inte!
Det finns änglar!
Snälla Rosamilton erbjöd mig i somras att få överta babytygblöjor som hon inte har användning för längre. Och sedan dess har vi försökt träffas. Men det är knöligt att få ihop tider när man har många barn alternativt pluggar och är gravid.
Så idag i brevlådan låg det en stor kartong adresserad till mig, innehållande jättefina vikisar och ullblöjbyxor.
Tack, tack, tack! Jag är jätteglad! Och ska nu sätta mig och provvika.
Och du, jag vill betala portot, men det mailar jag dig om!
Så idag i brevlådan låg det en stor kartong adresserad till mig, innehållande jättefina vikisar och ullblöjbyxor.
Tack, tack, tack! Jag är jätteglad! Och ska nu sätta mig och provvika.
Och du, jag vill betala portot, men det mailar jag dig om!
onsdag, november 12, 2008
Jag är inte särskilt trött
Enligt all litteratur jag läst nu till förlossningen är det viktigt att vara utvilad.
En bra natt sover jag fem timmar, oftast blir det bara 3-4. Jag gör ju ingenting på dagarna, jag kan inte gå ut, så jag halvvilar mig nog genom tillvaron.
Men någon sömn på dagarna är det inte tal om.Ändå känner jag mig inte särskilt trött.Hoppas att det inte slår tillbaka på förlossningsupplevelsen
En bra natt sover jag fem timmar, oftast blir det bara 3-4. Jag gör ju ingenting på dagarna, jag kan inte gå ut, så jag halvvilar mig nog genom tillvaron.
Men någon sömn på dagarna är det inte tal om.Ändå känner jag mig inte särskilt trött.Hoppas att det inte slår tillbaka på förlossningsupplevelsen
måndag, november 10, 2008
Förlossningsbrev
Jag spammar nätet med mitt förlossningbrev. Det finns utlagt på ett forum också, men jag vill gärna ha kommentarer och åsikter härifrån också, om någon har sådana.
Födelseplan
Jag har enbart positiva minnen av min förra förlossning. Jag minns inte ens att det gjorde särskilt ont.
Jag har lärt mig profylaxandning, och vill ha hjälp och stöd för att kunna andas rätt. Förra gången räckte andningen som smärtlindring.
Jag provade ändå sterila kvaddlar och de fungerade väldigt bra. Men den här gången är min förhoppning att kunna föda helt utan smärtlindring.
Skulle jag minnas fel och det skulle bli outhärdligt plågsamt, och ifall ni bedömer att jag inte klarar mig utan smärtlindring vill jag i första hand bli erbjuden icke läkemedelsbaserad smärtlindring som kvaddlar eller akupunktur.
Jag är dock öppen för alla förslag i riktigt jobbiga situationer. Det enda jag absolut inte vill bli erbjuden är lustgas.
Jag badar/duschar gärna om det finns tid till det.
Både jag och Kattpappan vill ha löpande information om vad som händer. Däremot vill jag inte höra några tomma löften av typen ”Det här kommer att gå bra”. Efter ganska många års infertilitetskamp för att bli gravid med vårt första barn har jag blivit allergisk mot löften som sedan inte visade sig kunna infrias.
De många misslyckandena har också gjort mig lite extra rädd för att det inte ska gå bra. Jag kan omöjligt visualisera att förlossningen kommer att sluta med ett levande barn. Det var värre förra gången, den här gången har jag erfarenhet av att det slutar lyckligt. Men jag behöver höra att allt är bra med barnet, ifall så är fallet.
De många behandlingar jag genomgått har gjort mig helt bekväm med vaginala undersökningar och kanyler, hellre en undersökning för mycket än en för lite.
Studenter är mer än välkomna att vara med. Det skulle vi enbart se som något positivt.
Amningen fungerade väldigt dåligt med sonen. Han hade inte fungerande sugreflexer från början. Jag fick dock mycket hjälp och stöd, och ammar honom faktiskt fortfarande. Jag hoppas att jag trots att jag inte är förstföderska ska få stanna kvar tills barnet har ätit åtminstone en gång.
Födelseplan
Jag har enbart positiva minnen av min förra förlossning. Jag minns inte ens att det gjorde särskilt ont.
Jag har lärt mig profylaxandning, och vill ha hjälp och stöd för att kunna andas rätt. Förra gången räckte andningen som smärtlindring.
Jag provade ändå sterila kvaddlar och de fungerade väldigt bra. Men den här gången är min förhoppning att kunna föda helt utan smärtlindring.
Skulle jag minnas fel och det skulle bli outhärdligt plågsamt, och ifall ni bedömer att jag inte klarar mig utan smärtlindring vill jag i första hand bli erbjuden icke läkemedelsbaserad smärtlindring som kvaddlar eller akupunktur.
Jag är dock öppen för alla förslag i riktigt jobbiga situationer. Det enda jag absolut inte vill bli erbjuden är lustgas.
Jag badar/duschar gärna om det finns tid till det.
Både jag och Kattpappan vill ha löpande information om vad som händer. Däremot vill jag inte höra några tomma löften av typen ”Det här kommer att gå bra”. Efter ganska många års infertilitetskamp för att bli gravid med vårt första barn har jag blivit allergisk mot löften som sedan inte visade sig kunna infrias.
De många misslyckandena har också gjort mig lite extra rädd för att det inte ska gå bra. Jag kan omöjligt visualisera att förlossningen kommer att sluta med ett levande barn. Det var värre förra gången, den här gången har jag erfarenhet av att det slutar lyckligt. Men jag behöver höra att allt är bra med barnet, ifall så är fallet.
De många behandlingar jag genomgått har gjort mig helt bekväm med vaginala undersökningar och kanyler, hellre en undersökning för mycket än en för lite.
Studenter är mer än välkomna att vara med. Det skulle vi enbart se som något positivt.
Amningen fungerade väldigt dåligt med sonen. Han hade inte fungerande sugreflexer från början. Jag fick dock mycket hjälp och stöd, och ammar honom faktiskt fortfarande. Jag hoppas att jag trots att jag inte är förstföderska ska få stanna kvar tills barnet har ätit åtminstone en gång.
söndag, november 09, 2008
Ajjj
Vi pratar en hel del med Lillkatten om bejbin som finns i mammas mage. Det är nog rätt så abstrakt för honom, men han vet i alla fall att fråga bejbi? när jag inte klarar av att resa på mig efter att ha läst för honom i hans säng.
Idag föreslog jag att han skulle känna på min mage för att känna om bejbin sparkade, varvid han använde hela sin kraft i en välrikitad spark rakt i min mage, Lillkatten alltså, inte bejbin. Jag antar att det var jag som uppmuntrade honom till det, men det var inte särskilt roligt ändå. Som tur var hade han inga skor på sig i alla fall.
Idag föreslog jag att han skulle känna på min mage för att känna om bejbin sparkade, varvid han använde hela sin kraft i en välrikitad spark rakt i min mage, Lillkatten alltså, inte bejbin. Jag antar att det var jag som uppmuntrade honom till det, men det var inte särskilt roligt ändå. Som tur var hade han inga skor på sig i alla fall.
Inte så illa som jag trodde
Datorhaveriet blev inte så långvarigt som jag trodde. Det verkar helt otroligt som att det barta behövdes en kväll för att byta ut allt, och nu kör jag på min nya dator. En miljon program återstår att installera och min RSS-läsare påstår att jag har 1266 olästa blogginlägg att läsa ikapp.
Men det ordnar nog sig.
Men det ordnar nog sig.
lördag, november 08, 2008
Jo just det
Utan dator hittar jag inte till de bloggar som inte är länkade och inte har jag tillgång till några lösenord heller. Bara så ni vet, varför jag är ännu tystare än vanligt.
Ja jag tycker i-lands-synd om mig själv.
Och precis just nu blev det mest synd om mig i hela världen. För nu har min dator bestämt sig för att det är dags att lägga av helt.
Den har svajat på sista tiden, och utbyte av delar och ominstalation har funnits med i planerna, någon gång i framtiden, bara inte just nu, när jag varken orkar fixa med hårdvarubyten eller passning av Lillkatten medan Kattpappan fixar datorn.
Och nu får jag nog vara utan dator på obestämd framtid. Jag som hade tänkt kunna hålla någon eventuellt intresserad uppdaterad om hur det går med eventuella förlossningssignaler.
Den har svajat på sista tiden, och utbyte av delar och ominstalation har funnits med i planerna, någon gång i framtiden, bara inte just nu, när jag varken orkar fixa med hårdvarubyten eller passning av Lillkatten medan Kattpappan fixar datorn.
Och nu får jag nog vara utan dator på obestämd framtid. Jag som hade tänkt kunna hålla någon eventuellt intresserad uppdaterad om hur det går med eventuella förlossningssignaler.
Ooooj vad det är syyyynd om mig
Jag läser i Finnjonnas blogg om de fiiiiina kryckor hon just fått. Och inser att jag nog också borde ha haft sådana.
Jag kommer faktiskt inte ut ur huset längre, det gör för ont.
Just nu är jag t.ex. inte på ett barnkalas med Lillkatten eftersom jag inte tror mig om att kunna gå både dit och tillbaka, och dessutom sitta upprätt på en normal plats i någon timme.
Jag kommer faktiskt inte ut ur huset längre, det gör för ont.
Just nu är jag t.ex. inte på ett barnkalas med Lillkatten eftersom jag inte tror mig om att kunna gå både dit och tillbaka, och dessutom sitta upprätt på en normal plats i någon timme.
onsdag, november 05, 2008
Skriva listor och packa
Förra gången jag födde barn blev det högst oväntat. Vi skulle flytta dagen efter och hela vårt hem var nerpackat i flyttkartonger.
Att packa någon BB-väska fanns inte ens i min tankevärld. Jag hade inte ens hunnit sammanställa någon packlista. Den här gången tänkte jag vara ute i lite mer god tid. Men det bär emot, jag har lyckats ta mig in på spåret att få barn någon gång vid lucia/julafton, och då känns det ju lite tokigt att börja packa redan i november.
Någon som har digitala packlistor eller förlossningsbrev att dela med sig av?
Att packa någon BB-väska fanns inte ens i min tankevärld. Jag hade inte ens hunnit sammanställa någon packlista. Den här gången tänkte jag vara ute i lite mer god tid. Men det bär emot, jag har lyckats ta mig in på spåret att få barn någon gång vid lucia/julafton, och då känns det ju lite tokigt att börja packa redan i november.
Någon som har digitala packlistor eller förlossningsbrev att dela med sig av?
Kommentera mina inlägg?
Det ryktas att det inte går att kommentera i min blogg utan att vara registrerad hos blogger. Jag kan själv göra inlägg utan att vara inloggad, och alla inställningar är desamma som de alltid varit d.v.s. att alla ska få kommentera.
Så snälla, om du inte har ett bloggerkonto kan du väl bara skriva en rad som kommentar till det här inlägget så att jag blir lite lugnad. Har ingen kommenterat om några dagar får jag börja felsöka.
Så snälla, om du inte har ett bloggerkonto kan du väl bara skriva en rad som kommentar till det här inlägget så att jag blir lite lugnad. Har ingen kommenterat om några dagar får jag börja felsöka.
Hurra
Det ska erkännas direkt, jag är ganska hormonell just nu. Och kanske därför, eller kanske av helt andra orsaker har jag hela morgonen gått och snyftat över Obamas vinst i presidentvalet.
Redan när jag var barn pratade jag och min mamma om att när det sitter en svart rullstolsburen homosexuell kvinna på presidentposten i USA, då kommer världen att vara en bättre plats att leva på.
Obama räcker förstås inte ända fram. Men det känns ändå som att ett stort steg är taget åt rätt håll.
Som europé och svensk känns det ju förstås bättre med en demokrat än med en republikan på presidentposten, även om jag är rätt långt till vänster i mina åsikter gentemot även demokraternas politik. Men just nu är det inte det som är det viktiga. Just idag tänker jag gråta rört över att världen blivit en lite med jämlik plats.
Redan när jag var barn pratade jag och min mamma om att när det sitter en svart rullstolsburen homosexuell kvinna på presidentposten i USA, då kommer världen att vara en bättre plats att leva på.
Obama räcker förstås inte ända fram. Men det känns ändå som att ett stort steg är taget åt rätt håll.
Som europé och svensk känns det ju förstås bättre med en demokrat än med en republikan på presidentposten, även om jag är rätt långt till vänster i mina åsikter gentemot även demokraternas politik. Men just nu är det inte det som är det viktiga. Just idag tänker jag gråta rört över att världen blivit en lite med jämlik plats.
måndag, november 03, 2008
Orättvisa vårdnadstvister, Jo förmoligen ibland.
Jag undrar hur många av de pappor som klagar över att det oftast är mamman som tilldöms vårdnaden i vårdnadstvister, som tagit hälften av ledigheten och hälften av VAB-dagarna.
Jag tillhör dem som är övertygad om att pappa är en precis lika bra förälder som mamman. Att i princip alla skillnader bara härstammar från sociala mönster och uppfostran.
Och just därför är det självklart för mig, att i de fall föräldrarna inte kan komma överens, och där det inte förekommit några övergrepp eller andra olagligheter så ska den förälder som barnet känner bäst få huvudansvaret.
Jag tillhör dem som är övertygad om att pappa är en precis lika bra förälder som mamman. Att i princip alla skillnader bara härstammar från sociala mönster och uppfostran.
Och just därför är det självklart för mig, att i de fall föräldrarna inte kan komma överens, och där det inte förekommit några övergrepp eller andra olagligheter så ska den förälder som barnet känner bäst få huvudansvaret.
Tycker arbetarklassen bättre om korv än om oxfilé?
Finns det olika klasser i Sverige? Jo, det tror jag att de flesta är ganska överens om, även om det inte är lika lätt att idag direkt placera någon i överklass eller arbetarklass.
Ibland blir det ändå väldigt tydligt, och kanske lite komiskt.
Som när jag läser en artikel om mat kopplat till klasstillhörighet i DN. Elisabeth som tillhör adeln men inte vill uppge sitt efternamn eftersom det finns så mycket fördomar om adelns sätt att leva, lyckas spä på mina egna fördomar genom att säga att när de andra åt pasta med grönsakssås eller pizza ville hon hellre ha goda fiskrätter eller lammkotletter. ”Det beror nog på min bakgrund, vi åt ofta mat som andra kallar lyx när jag bodde hemma, och jag tycker fortfarande att hälleflundra smakar bättre än sejfilé och oxfilé är godare än korv” Och hon fortsätter att bre på om hur hon tycker bättre om lyxigt naturbetat kött än fläskottleter o.s.v. Vad hon inte verkar reflektera en enda sekund över är att den ensamstående trebarnsmamman säkert också tycker bättre om oxfilé på restaurang än stressigt stekt korv därhemma, men att hon förmodligen inte har råd att unna sig den lyxen ifall hon vill att pengarna ska räcka till mat övriga 30 dagar i månaden också.
Ibland blir det ändå väldigt tydligt, och kanske lite komiskt.
Som när jag läser en artikel om mat kopplat till klasstillhörighet i DN. Elisabeth som tillhör adeln men inte vill uppge sitt efternamn eftersom det finns så mycket fördomar om adelns sätt att leva, lyckas spä på mina egna fördomar genom att säga att när de andra åt pasta med grönsakssås eller pizza ville hon hellre ha goda fiskrätter eller lammkotletter. ”Det beror nog på min bakgrund, vi åt ofta mat som andra kallar lyx när jag bodde hemma, och jag tycker fortfarande att hälleflundra smakar bättre än sejfilé och oxfilé är godare än korv” Och hon fortsätter att bre på om hur hon tycker bättre om lyxigt naturbetat kött än fläskottleter o.s.v. Vad hon inte verkar reflektera en enda sekund över är att den ensamstående trebarnsmamman säkert också tycker bättre om oxfilé på restaurang än stressigt stekt korv därhemma, men att hon förmodligen inte har råd att unna sig den lyxen ifall hon vill att pengarna ska räcka till mat övriga 30 dagar i månaden också.
söndag, november 02, 2008
Gissa
Jag vet inte om det ger dålig karma, eller om några onda makter bara för att jävlas kommer att förstöra allt ifall jag har en gissningstävling.
Dessutom tror jag att jag tycker att det är larvigt när andra har det.
Men nu vill jag i alla fall.
Så ni som vill gissa:
Dessutom tror jag att jag tycker att det är larvigt när andra har det.
Men nu vill jag i alla fall.
Så ni som vill gissa:
- Vilket datum kommer bebis?
- Vilket kön blir det?
- Hur mycket väger den?
- Hinner vi in till förlossningen?
- Hur startar förlossningen?
Bakgrundsinformation. Jag är beräknad till den 6/12. Lillkatten kom tre veckor innan beräknat datum. Den här graviditeten har varit väldigt lik den förra. Förra förlossningen startade med att vattnet gick, när värkarna väl satte igång efter ett ganska kort tag tog det ungefär sex timmar innan Lillkatten var ute, men slutet blev väldigt forscerat, så det hade nog kunnat hålla på ganska länge till ifall det inte blivit akut. Lillkatten vägde 2995 gram och var 49 centimeter lång, enligt en viktskattning är den här ganska mycket mindre än vad han var i motsvarande vecka.
Vad den som gissar bäst får vet jag inte. Kanske ett signerat idolfoto på valfri familjemedlem i familjen Katt?
lördag, november 01, 2008
För övrigt
Nu har november börjat. Månaden när jag hoppas få föda barn.
Fast jag har bestämt att:
Fast jag har bestämt att:
- Jag är i vecka 34
- Barnet är beräknat till den 20 december
- Det är åtta veckor kvar
Om någon skulle fråga alltså.
Det gäller att frissera sanningen för sin egen skull, så att man orkar ända fram.
Gnäll, gnäll, gnäll (om vikten)
Nu väger jag mer än vad jag någonsin har gjort.
Förra graviditeten gick jag upp 33 kilo. Nu i vecka 34 är den vikten passerad.
Undrar hur mycket man kan gå upp i vikt på väldigt kort tid utan att det sätter spår på kroppen?
Förra graviditeten gick jag upp 33 kilo. Nu i vecka 34 är den vikten passerad.
Undrar hur mycket man kan gå upp i vikt på väldigt kort tid utan att det sätter spår på kroppen?
Shoppat
Efter att i förrgår skrivit mitt slå-mig-för-bröstet-inlägg om hur lite jag shoppar, shoppade jag loss ordentligt igår.
Och när jag sedan läser i min blogg så har jag fått erbjudande om inte mindre än två ammningskuddar. Tack snälla söta ni! Hade jag sett det tidigare så hemskt gärna! Men nu tänker jag faktiskt synda till det riktigt ordentligt och behålla den jag köpte. För att den verkligen, verkligen är en sådan jag drömt om i två år nu.
Min shoppingbekännelse går att läsa i sin helhet i bilderbloggen.
Och när jag sedan läser i min blogg så har jag fått erbjudande om inte mindre än två ammningskuddar. Tack snälla söta ni! Hade jag sett det tidigare så hemskt gärna! Men nu tänker jag faktiskt synda till det riktigt ordentligt och behålla den jag köpte. För att den verkligen, verkligen är en sådan jag drömt om i två år nu.
Min shoppingbekännelse går att läsa i sin helhet i bilderbloggen.
onsdag, oktober 29, 2008
Köpstopp?
Jag läser på nätet om några som ska försöka leva med köpstopp under en begränsad tid. Och medan jag följer deras konversation så inser jag att jag redan shoppar mindre än vad de tycker är köpstopp.
Kattpappan tycker att jag är översnål, och det stämmer nog.
Jag har ju skrivit flera inlägg här om min ångest över blöj- och sjalköp (begagnat alltihop). Men det är å andra sidan allt jag köpt sedan jag testade positivt. Det har inte blivit några kläder till varken mig eller Lillkatten bara för att det är fint eller roligt att shoppa. Vinterkläder har jag köpt till Lillkatten eftersom han inte ägt några riktiga tidigare. Någon fika har det nog blivit, men det brukar inte bli mer än en liten latte. Och jo förresten jag har fyndat några begagnade amningströjor och några begagnade ytteplagg till bebisen eftersom vi faktiskt inte hade tillräckligt till Lillkatten i de minsta storlekarna, jag var ännu mer extrem innan han föddes och hade inte köpt någonting alls. Något annat jag också köpt att presenter till folk som fyllt år, eller ta-med-till-middag-saker.
Jag har skrivit en lista på saker som jag tror att vi behöver till bebisen, men jag har inte köpt något eftersom jag får ont i magen av att shoppa. På listan står det bärskydd (att ha utanpå sjalen) och ammningskudde (något som jag verkligen ville ha när Lillkatten var bebis).
Uppdaterat: Jag kom på att jag köpt ett fårskinn till bebisvagnen och lite sommarkläder till mig och Lillkatten i somras eftersom han inte ägde några shorts och eftersom jag inte varit gravid på sommaren tidigare och bara hade vinterkläder.
Kattpappan tycker att jag är översnål, och det stämmer nog.
Jag har ju skrivit flera inlägg här om min ångest över blöj- och sjalköp (begagnat alltihop). Men det är å andra sidan allt jag köpt sedan jag testade positivt. Det har inte blivit några kläder till varken mig eller Lillkatten bara för att det är fint eller roligt att shoppa. Vinterkläder har jag köpt till Lillkatten eftersom han inte ägt några riktiga tidigare. Någon fika har det nog blivit, men det brukar inte bli mer än en liten latte. Och jo förresten jag har fyndat några begagnade amningströjor och några begagnade ytteplagg till bebisen eftersom vi faktiskt inte hade tillräckligt till Lillkatten i de minsta storlekarna, jag var ännu mer extrem innan han föddes och hade inte köpt någonting alls. Något annat jag också köpt att presenter till folk som fyllt år, eller ta-med-till-middag-saker.
Jag har skrivit en lista på saker som jag tror att vi behöver till bebisen, men jag har inte köpt något eftersom jag får ont i magen av att shoppa. På listan står det bärskydd (att ha utanpå sjalen) och ammningskudde (något som jag verkligen ville ha när Lillkatten var bebis).
Uppdaterat: Jag kom på att jag köpt ett fårskinn till bebisvagnen och lite sommarkläder till mig och Lillkatten i somras eftersom han inte ägde några shorts och eftersom jag inte varit gravid på sommaren tidigare och bara hade vinterkläder.
Obildad = mer mänsklig?
Jag blir lite irriterad när folk koketterar med att de inte läser tidningar och inte har någon utbildning.
Alla människor behöver inte läsa 1000 högskolepoäng, men inte skulle jag skryta om att jag kan lite.
Personlighet och egna åsikter kan vara nog så viktigt. Men inte gör det något om ens argument är uppbyggda på något annat än ett privat tyckande som inte ens är grundad på omvärldsinformation?
Alla människor behöver inte läsa 1000 högskolepoäng, men inte skulle jag skryta om att jag kan lite.
Personlighet och egna åsikter kan vara nog så viktigt. Men inte gör det något om ens argument är uppbyggda på något annat än ett privat tyckande som inte ens är grundad på omvärldsinformation?
tisdag, oktober 28, 2008
Ensamma barn
Precis utanför vår dörr finns en liten lekpark. I husen runt om parken bor det massor av barn, och parken är en naturlig samlingspunkt på eftermiddagar och helger.
Vissa barn, inte mycket äldre än Lillkatten är ofta ute och leker själva kanske passade av något syskon, förmodligen förväntat passade av oss föräldrar som är ute med våra egna barn, men ingen har frågat oss om det är ok, eller hur länge vi hade tänkt vara ute.
Jag är alltid med Lillkatten ute, någon gång har jag sprungit in i huset och hämtat något, men då har jag alltid ordentligt kollat med någon annan förälder att de tittar på honom minuten jag är borta. Jag fattar inte hur de vågar lämna sina barn ensamma. Jag var bara tre meter ifrån Lillkatten igår när han rasade ner för trapporna och kunde ändå inte hindra det, tänk om jag inte ens hade varit där?
Vissa barn, inte mycket äldre än Lillkatten är ofta ute och leker själva kanske passade av något syskon, förmodligen förväntat passade av oss föräldrar som är ute med våra egna barn, men ingen har frågat oss om det är ok, eller hur länge vi hade tänkt vara ute.
Jag är alltid med Lillkatten ute, någon gång har jag sprungit in i huset och hämtat något, men då har jag alltid ordentligt kollat med någon annan förälder att de tittar på honom minuten jag är borta. Jag fattar inte hur de vågar lämna sina barn ensamma. Jag var bara tre meter ifrån Lillkatten igår när han rasade ner för trapporna och kunde ändå inte hindra det, tänk om jag inte ens hade varit där?
måndag, oktober 27, 2008
Inte så kaxig mamma
Idag ramlade min son baklänges ned för den branta stentrappan på tomten. Han satt på sin Bobby Car och den rullade bakåt nedåt.
Bilen och Lillkatten gjorde en volt och han tog i med huvudet och fortsatte nedåt ända till avsatsen.
Blodet forsade från jacket i huvudet och om inte både jacka och fleece varit röda från början hade de blivit det då.
Blodet har nu slutat rinna, och Lillkatten är precis som vanligt. Han verkar inte ett dugg medtagen och har ätit bra och lekt precis som vanligt hela kvällen. Kvar är rätt så mycket blod i håret eftersom vi inte vill duscha honom när såret fortfarande är så nytt.
Och kvar är också mina skuldkänslor. Jag tycker egentligen inte att det är rimligt att alltid vara precis bredvid och vakta vartenda steg han tar. Men det är inte ok att leka i närheten av trappan, och det var inte meningen att han skulle vara där, vi skulle precis gå in och jag skulle bara ta upp posten från brevlådan och vände mig bort en sekund. Det är svårt att inte brodera ut det som hände i huvudet och tänka på vad som kunde ha hänt. Och det är svårt att släta över att jag kunde/borde ha förhindrat att han ramlade.
Bilen och Lillkatten gjorde en volt och han tog i med huvudet och fortsatte nedåt ända till avsatsen.
Blodet forsade från jacket i huvudet och om inte både jacka och fleece varit röda från början hade de blivit det då.
Blodet har nu slutat rinna, och Lillkatten är precis som vanligt. Han verkar inte ett dugg medtagen och har ätit bra och lekt precis som vanligt hela kvällen. Kvar är rätt så mycket blod i håret eftersom vi inte vill duscha honom när såret fortfarande är så nytt.
Och kvar är också mina skuldkänslor. Jag tycker egentligen inte att det är rimligt att alltid vara precis bredvid och vakta vartenda steg han tar. Men det är inte ok att leka i närheten av trappan, och det var inte meningen att han skulle vara där, vi skulle precis gå in och jag skulle bara ta upp posten från brevlådan och vände mig bort en sekund. Det är svårt att inte brodera ut det som hände i huvudet och tänka på vad som kunde ha hänt. Och det är svårt att släta över att jag kunde/borde ha förhindrat att han ramlade.
Mindre än tre veckor kvar (förmodligen inte)
Ibland är min BM ganska bra ändå.
Idag när det var dags att boka in en tid för nästa besök berättade jag för henne att vi inte kan vänta tre veckor som vi brukar, eftersom jag tänker föda barn innan dess. Och utan att höja på ögonbrynen så gav hon mig en lite tidigare tid. Vi ska ju hinna med att sammanfatta graviditeten och prata om förlossning innan du föder tyckte hon.
Att det är ganska osannolikt att jag verkligen föder i 37+0 den här gången också vet hon att jag vet, så hon brydde sig inte om att påpeka det för mig igen.
Idag när det var dags att boka in en tid för nästa besök berättade jag för henne att vi inte kan vänta tre veckor som vi brukar, eftersom jag tänker föda barn innan dess. Och utan att höja på ögonbrynen så gav hon mig en lite tidigare tid. Vi ska ju hinna med att sammanfatta graviditeten och prata om förlossning innan du föder tyckte hon.
Att det är ganska osannolikt att jag verkligen föder i 37+0 den här gången också vet hon att jag vet, så hon brydde sig inte om att påpeka det för mig igen.
På MVC idag
Jag känner mig som lite vem som helst den här graviditeten.
Jag kämpade inte alls, den blev ju nästan till på ett hoppsan.
Att jag verkligen, verkligen fattar att det är ett mirakel, och att jag inte tror att det någonsin kommer att gå igen skiljer kanske ut mig lite, men det är ju inget det pratas om till vardags.
Men idag på MVC kände jag ändå att nä, jag har ett annat förhållningssätt än de som inte varit med om infertilitetsresan.
I väntrummet i soffan bredvid mig satt en tjej som gissningsvis var gravid i 5-6 månaden. Hon hade en kompis bredvid sig och de pratade hela tiden högt om gravidtjejens krämpor. Hon putade med magen och strök sig hela tiden över den, så att ingen kunde undgå att se den.
I väntrummet på MVC är det ju inget konstigt beteende att vara inriktad på sin graviditet, särskilt som vi andra som satt där också var tydligt gravida. Men jag blev ändå väldigt generad, ungefär som om hon pratat alldeles för högt om sitt sexliv.
Det sitter så djupt rotat i mig att graviditeter är fantastiska mirakel, och att man ska vara stolt över dem, men att någon annan kan bli ledsen och sårad, och att man inte skryter för mycket om den. Dessutom har jag en ryggmärgsreflex för att aldrig, aldrig beklaga mig över graviditeten offentligt. Visst jag gnäller en hel del här i min blogg, och rätt vänner och Kattpappan får också höra en del, men ingen utomstående ska någonsin behöva ta del av det, för jag vet hur ont i hjärtat sådant kan göra.
Och till sist, men det har kanske inte så mycket med infertiliteten att göra, utan mer med mig som person, tycker jag att det är en aning obehagligt när folk tar för givet att allt ska gå bra. Jag efterlyser lite ödmjukhet.
Jag kämpade inte alls, den blev ju nästan till på ett hoppsan.
Att jag verkligen, verkligen fattar att det är ett mirakel, och att jag inte tror att det någonsin kommer att gå igen skiljer kanske ut mig lite, men det är ju inget det pratas om till vardags.
Men idag på MVC kände jag ändå att nä, jag har ett annat förhållningssätt än de som inte varit med om infertilitetsresan.
I väntrummet i soffan bredvid mig satt en tjej som gissningsvis var gravid i 5-6 månaden. Hon hade en kompis bredvid sig och de pratade hela tiden högt om gravidtjejens krämpor. Hon putade med magen och strök sig hela tiden över den, så att ingen kunde undgå att se den.
I väntrummet på MVC är det ju inget konstigt beteende att vara inriktad på sin graviditet, särskilt som vi andra som satt där också var tydligt gravida. Men jag blev ändå väldigt generad, ungefär som om hon pratat alldeles för högt om sitt sexliv.
Det sitter så djupt rotat i mig att graviditeter är fantastiska mirakel, och att man ska vara stolt över dem, men att någon annan kan bli ledsen och sårad, och att man inte skryter för mycket om den. Dessutom har jag en ryggmärgsreflex för att aldrig, aldrig beklaga mig över graviditeten offentligt. Visst jag gnäller en hel del här i min blogg, och rätt vänner och Kattpappan får också höra en del, men ingen utomstående ska någonsin behöva ta del av det, för jag vet hur ont i hjärtat sådant kan göra.
Och till sist, men det har kanske inte så mycket med infertiliteten att göra, utan mer med mig som person, tycker jag att det är en aning obehagligt när folk tar för givet att allt ska gå bra. Jag efterlyser lite ödmjukhet.
söndag, oktober 26, 2008
Behöver inte längre bry mig
Vi har fått låna ett babyskydd av några släktingar. Babyskyddet har några år på nacken, och enligt NTF ska babyskydd inte vara äldre än 5-7 år eftersom plasten kan antas börja bli spröd efter den tiden.
Så jag ringde hem till mina föräldrar där skyddet finns för att fråga vilken datummärkning det här skyddet har.
Och min pappa som har sina egna principer, varav en visst visade sig vara att datummärkningar bara är trams arbetade upp sig i ilska medan han letade efter märkningen och kallade mig för alla möjliga saker eftersom jag tydligen tänkte bry mig om rekommendationer.
Ibland är min pappa barnsligare än annars. Det är skönt att jag inte bor där längre, och att jag högaktningsfullt kan skita i vad han anser om detaljer i mitt liv.
Så jag ringde hem till mina föräldrar där skyddet finns för att fråga vilken datummärkning det här skyddet har.
Och min pappa som har sina egna principer, varav en visst visade sig vara att datummärkningar bara är trams arbetade upp sig i ilska medan han letade efter märkningen och kallade mig för alla möjliga saker eftersom jag tydligen tänkte bry mig om rekommendationer.
Ibland är min pappa barnsligare än annars. Det är skönt att jag inte bor där längre, och att jag högaktningsfullt kan skita i vad han anser om detaljer i mitt liv.
torsdag, oktober 23, 2008
Garanterad plats
Idag kom brevet från BB Stockholm. Jag blev konstigt darrig och vågade knappt öppna det. Jag har fått en garanterad plats! Och jag blev så glad att jag började gråta.
Jag har sagt att det inte är viktigt att föda på BB Stockholm, jag har t.o.m. intalat mig själv att jag nog ändå inte vill göra det även om jag skulle få en garanterad plats. Men nu, när jag vet att jag får föda där inser jag att det bara varit ett försvar inför mig själv för att kunna tackla besvikelsen om jag skulle få nej.
Det här handlar inte om att jag vill föda barn i vackert inredda rum, eller att jag tror att det jobbar häxor på andra BB. Det handlar inte ens om att jag vill föda utan smärtlindring vilket ju är något av BB Stockholms specialitet.
Det handlar om att jag trots att jag har erfarenhet av att föda ett levande och friskt barn, så kan jag inte släppa rädslan för att det den här gången inte ska gå lika bra. Jag vet att det är larvigt, det finns inget som tyder på att något skulle vara fel, det är bara det att jag inte riktigt vågar tro att jag skulle kunna bli gravid av mig själv, och att det skulle resultera i ett barn. På BB Stockholm har jag varit förut, jag vet hur allt ser ut, och hur det går till. Och det är en enorm trygghet för mig, i min rädsla. Och det var just det här jag skrev i mitt ansökningsbrev. Så tydligen tyckte BB Stockholm också att det var ett bra skäl.
Nu får vi se var vi verkligen föder när det är dags. Det är ganska långt från Södra förorten till Danderyd ifall det skulle vara bråttom och rusningstrafik, men det blir en senare historia.
Jag har sagt att det inte är viktigt att föda på BB Stockholm, jag har t.o.m. intalat mig själv att jag nog ändå inte vill göra det även om jag skulle få en garanterad plats. Men nu, när jag vet att jag får föda där inser jag att det bara varit ett försvar inför mig själv för att kunna tackla besvikelsen om jag skulle få nej.
Det här handlar inte om att jag vill föda barn i vackert inredda rum, eller att jag tror att det jobbar häxor på andra BB. Det handlar inte ens om att jag vill föda utan smärtlindring vilket ju är något av BB Stockholms specialitet.
Det handlar om att jag trots att jag har erfarenhet av att föda ett levande och friskt barn, så kan jag inte släppa rädslan för att det den här gången inte ska gå lika bra. Jag vet att det är larvigt, det finns inget som tyder på att något skulle vara fel, det är bara det att jag inte riktigt vågar tro att jag skulle kunna bli gravid av mig själv, och att det skulle resultera i ett barn. På BB Stockholm har jag varit förut, jag vet hur allt ser ut, och hur det går till. Och det är en enorm trygghet för mig, i min rädsla. Och det var just det här jag skrev i mitt ansökningsbrev. Så tydligen tyckte BB Stockholm också att det var ett bra skäl.
Nu får vi se var vi verkligen föder när det är dags. Det är ganska långt från Södra förorten till Danderyd ifall det skulle vara bråttom och rusningstrafik, men det blir en senare historia.
onsdag, oktober 22, 2008
Självständiga Lillkatten
Lillkatten sover nästan varenda natt i sin egen säng numera.
Det är inte vi som föreslagit det, utan det är hans helt egna idé. Han somnar utan tutte, och inte heller det är på vårt intiativ. Om han vill amma innan han somnar så får han, i alla fall om det är jag som lägger honom.
Alla familjer gör på sitt sätt med nattning, och den som "lärt" sitt barn att somna efter metod har säkert haft sina speciella skäl, och för vissa barn fungerar det säkert bra.
Men jag kan inte låta bli att hånle lite mot dem som ansett sig ha rätt att berätta för oss att vårt sätt var så dåligt och att vårt barn aldrig skulle lära sig att sova själv, och aldrig skulle kunna somna utan att amma. För jo, det finns en hel del människor som har gett sig själva rätten att tala om för oss hur man ska göra, och vad som annars kommer att hända.
Det är inte vi som föreslagit det, utan det är hans helt egna idé. Han somnar utan tutte, och inte heller det är på vårt intiativ. Om han vill amma innan han somnar så får han, i alla fall om det är jag som lägger honom.
Alla familjer gör på sitt sätt med nattning, och den som "lärt" sitt barn att somna efter metod har säkert haft sina speciella skäl, och för vissa barn fungerar det säkert bra.
Men jag kan inte låta bli att hånle lite mot dem som ansett sig ha rätt att berätta för oss att vårt sätt var så dåligt och att vårt barn aldrig skulle lära sig att sova själv, och aldrig skulle kunna somna utan att amma. För jo, det finns en hel del människor som har gett sig själva rätten att tala om för oss hur man ska göra, och vad som annars kommer att hända.
Äckligt med bajs? (ja det här inlägget handlar om bajs ifall du är känslig)
Lillkatten använder som jag skrivit om tusen gånger tidigare tygblöjor. Tygblöjor tvättas i tvättmaskinen och återanvänds.
Det finns förvånansvärt många som tycker att det är äckligt att använda samma tvättmaskin först till bajsblöjor, och sedan tvätten efter till lakan.
Visst det finns bakterier i bajs, men det finns bakterier i allt. Och tarmbakterierna dör vid den relativt höga temperatur som blöjorna tvättas i.
Något jag däremot tycker är riktigt äckligt är alla snöslaskrester som hamnar på kläderna på vintern. Slasket är uppblandat med diverse snuskigheter och gifter från bilar och vägbanor, och jag är inte alls säker på att allt försvinner i tvättmaskinen. Kanske hamnar det lite blyrester på mina lakan?
Det finns förvånansvärt många som tycker att det är äckligt att använda samma tvättmaskin först till bajsblöjor, och sedan tvätten efter till lakan.
Visst det finns bakterier i bajs, men det finns bakterier i allt. Och tarmbakterierna dör vid den relativt höga temperatur som blöjorna tvättas i.
Något jag däremot tycker är riktigt äckligt är alla snöslaskrester som hamnar på kläderna på vintern. Slasket är uppblandat med diverse snuskigheter och gifter från bilar och vägbanor, och jag är inte alls säker på att allt försvinner i tvättmaskinen. Kanske hamnar det lite blyrester på mina lakan?
Sex dagar eller ett helt år
På förskolan finns det ett barn som Lillkatten tycker lite extra om, man kan säga att det är bästa kompisen, hur mycket kompisar nu tvååringar kan vara.
Barnen är nästan exakt lika gamla. Kompisen är bara sex dagar äldre än Lillkatten.
Men, kompisen är född 2006 och Lillkatten är född 2007. Det skiljer alltså ett helt läsår mellan dem. Det här med fasta årskullar som skarpt delas av vid årsskifte ställs verkligen på sin spets i sdådana här situationer.
Jag antar att det går att lösa. Skulle de här barnen fortfarande vara bästisar och vara viktiga för varandra när det är dags att börja skolan får den ena börja ett år tidigare, eller den andra ett år senare. Tydligen är det stenhårt i lagsportens värld, men de får väl ägna sig åt något annat istället, ridning kanske? Där kan man rida tillsammans oavsett årsmodell. Det är inget som oroar mig, jag bara funderar på hur absurt det blir vid absoluta gränser.
Barnen är nästan exakt lika gamla. Kompisen är bara sex dagar äldre än Lillkatten.
Men, kompisen är född 2006 och Lillkatten är född 2007. Det skiljer alltså ett helt läsår mellan dem. Det här med fasta årskullar som skarpt delas av vid årsskifte ställs verkligen på sin spets i sdådana här situationer.
Jag antar att det går att lösa. Skulle de här barnen fortfarande vara bästisar och vara viktiga för varandra när det är dags att börja skolan får den ena börja ett år tidigare, eller den andra ett år senare. Tydligen är det stenhårt i lagsportens värld, men de får väl ägna sig åt något annat istället, ridning kanske? Där kan man rida tillsammans oavsett årsmodell. Det är inget som oroar mig, jag bara funderar på hur absurt det blir vid absoluta gränser.
måndag, oktober 20, 2008
För tidigt
Med att föda för tidigt menar jag förstås inom ramen för vad som räknas som fullgånget.
Jag förstår att det jag skriver kan sticka i ögonen på den som fått en prematur bebis med allt vad det innebär med oro, inläggning på neonatal o.s.v.
Men det är alltså inget sådant jag hoppas på för mig själv. Oavsett hur dåligt jag mår av att vara gravid är det alltid bebisens välbefinnande som går först. Och jag vill så klart inte att den ska komma ut innan den är redo. Men att vänta ända till jul tycker jag den kan låta bli.
Jag förstår att det jag skriver kan sticka i ögonen på den som fått en prematur bebis med allt vad det innebär med oro, inläggning på neonatal o.s.v.
Men det är alltså inget sådant jag hoppas på för mig själv. Oavsett hur dåligt jag mår av att vara gravid är det alltid bebisens välbefinnande som går först. Och jag vill så klart inte att den ska komma ut innan den är redo. Men att vänta ända till jul tycker jag den kan låta bli.
Igångsättning, nedräkningen har börjat
Om exakt två månader, ifall inget hänt innan dess sätts förlossningen igång.
Så länge till klarar jag det här!
Och om allt förhoppningsvis går bra, så är det ju värt hela eländet.
Så länge till klarar jag det här!
Och om allt förhoppningsvis går bra, så är det ju värt hela eländet.
Skönt att kunna vara ärlig.
Jag ringde till förskolans administration och sa som det var. Fr.o.m. den 27 oktober kommer jag inte att vara inskriven på någon kurs, och jag kommer inte att ta ut någon havandeskaps/föräldrapenning. Jag kommer helt enkelt att vara ledig i väntan på förlossning.
Egentligen får man ju inte behålla förskoleplatsen om föräldrarna inte jobbar, studerar, är sjukskrivna eller är arbetssökande, och det gäller egentligen i vårt fall också. Men eftersom det är en månads uppsägningstid, så tyckte hon inte att det var något vi behövde bry oss om.
Alternativen hade varit att jag skrivit in mig på vilken kurs som helst på universitetet eller att jag tagit ut lite föräldrapenning. För oavsett om Lillkatten är hemma med mig mycket på dagarna eller inte vill vi inte för allt i världen förlora vår plats på den här superförskolan.
Egentligen får man ju inte behålla förskoleplatsen om föräldrarna inte jobbar, studerar, är sjukskrivna eller är arbetssökande, och det gäller egentligen i vårt fall också. Men eftersom det är en månads uppsägningstid, så tyckte hon inte att det var något vi behövde bry oss om.
Alternativen hade varit att jag skrivit in mig på vilken kurs som helst på universitetet eller att jag tagit ut lite föräldrapenning. För oavsett om Lillkatten är hemma med mig mycket på dagarna eller inte vill vi inte för allt i världen förlora vår plats på den här superförskolan.
Föda före bf
Ni som födde första barnet före bf, och gjorde likadant med de andra barnen får också gärna berätta om det. Så att jag vet ifall det bara är få som har något att bidra med, eller om det är ovanligt att gå över med andra om man var tidig med första.
Tack till er som berättat!
Tack till er som berättat!
söndag, oktober 19, 2008
Sammandragningar
Jag har varit ensam med Lillkatten hela helgen. Och det blir en hel del lyft och konstiga sittställningar.
Helt plötsligt har jag fått massor av sammandragningar.
När jag väntade Lillkatten hade jag knappt en enda sammandragning, och när jag kom in på BB var jag nästan inte öppen alls, för att sedan någon timme senare vara öppen 10 centimeter.
Det ska ju vara normalt med mycket mer sammandragningar för icke-förstagångsföderskor, och jag hoppas ju att den ska komma ganska snart. Men lite irriterande är det allt.
Helt plötsligt har jag fått massor av sammandragningar.
När jag väntade Lillkatten hade jag knappt en enda sammandragning, och när jag kom in på BB var jag nästan inte öppen alls, för att sedan någon timme senare vara öppen 10 centimeter.
Det ska ju vara normalt med mycket mer sammandragningar för icke-förstagångsföderskor, och jag hoppas ju att den ska komma ganska snart. Men lite irriterande är det allt.
Gå över tiden den här gången?
Nej det blir ingen fest för oss på bf-dagen. Jag var på middag på nyårsafton fem dagar innan Lillkatten föddes. Och jag mår dåligt varje gång jag ser på korten därifrån. Inte för att det inte var trevligt, det var supertrevligt sällskap och god mat. Men för att jag var så fet, och att det ser så sorgligt patetiskt ut att jag försökte göra mig fin.
Mjukisbyxor och gravidtröja är ok. Men klänning, smink och halsband, nej det fungerar inte.
Jag tycker många överviktiga är jättefina, och särskilt så klart när de gjort sig i ordning. Gravida i klänningar är så klart också fina. Men jag själv så otroligt fet och svullen, det mår jag bara dåligt av. Förmodligen hänger min självbild ihop med hur dåligt jag mår av att vara gravid, som också påverkas av hur dåligt jag mår av att gå upp så här mycket i vikt. Det är inte för inte som jag i många år led av ätstörningar. Och allt blir en ond cirkel.
Det jag egentligen hade tänkt ägna det här inlägget åt, var att be er berätta om folk som födde första barnet för tidigt, men gick över tiden med andra barnet.
Jag är helt inställd på att den här liksom Lillkatten kommer att komma i vecka 36-37. Allt efter vecka 37+0 kommer att kännas som övertid, och därför kan jag inte seriöst tänka tanken att kunna göra något annat än vara hemma med månadsgammal bebis på bf-dagen. Jag försöker tänka att det faktiskt kan vara nio veckor kvar av den här graviditeten, men det går inte in. Så snälla ta ner mig lite på jorden och upplys mig om att det inte behöver bli likadant andra gången.
Mjukisbyxor och gravidtröja är ok. Men klänning, smink och halsband, nej det fungerar inte.
Jag tycker många överviktiga är jättefina, och särskilt så klart när de gjort sig i ordning. Gravida i klänningar är så klart också fina. Men jag själv så otroligt fet och svullen, det mår jag bara dåligt av. Förmodligen hänger min självbild ihop med hur dåligt jag mår av att vara gravid, som också påverkas av hur dåligt jag mår av att gå upp så här mycket i vikt. Det är inte för inte som jag i många år led av ätstörningar. Och allt blir en ond cirkel.
Det jag egentligen hade tänkt ägna det här inlägget åt, var att be er berätta om folk som födde första barnet för tidigt, men gick över tiden med andra barnet.
Jag är helt inställd på att den här liksom Lillkatten kommer att komma i vecka 36-37. Allt efter vecka 37+0 kommer att kännas som övertid, och därför kan jag inte seriöst tänka tanken att kunna göra något annat än vara hemma med månadsgammal bebis på bf-dagen. Jag försöker tänka att det faktiskt kan vara nio veckor kvar av den här graviditeten, men det går inte in. Så snälla ta ner mig lite på jorden och upplys mig om att det inte behöver bli likadant andra gången.
Vävda sjalar
Frida har i en kommentar bett mig skriva lite mer om vävda långsjalar. Tyvärr är jag ganska dålig på sådana. Jag har bara haft en Didymos i färgen Sequoia, den är jag väldigt, väldigt nöjd med. Men eftersom jag inte har provat så många andra kan jag inte jämföra.
Den som vill läsa massvis med recensioner av sjalar hänvisar jag istället till sjalbarns forum.
Den som vill läsa massvis med recensioner av sjalar hänvisar jag istället till sjalbarns forum.
Amning
Min barnmorska är väldigt negativ till tanken på tandemamning. Hon tror inte att mjölken kommer att räcka till två. Skitsnack säger jag som har läst på betydligt mer än vad hon verkar ha gjort. Dessutom handlar det ju inte om att helamma två barn. Lillkatten får en slurk någon gång då och då. Jag tror att det kommer att minska lite på eventuell syskonavundsjuka om han också kan få vara med ibland.
Av någon anledning trodde jag att BVC-sköterskan inte skulle tycka att idén var genomdålig. Men hon anförde argumentet om att Lillkatten skulle bli så avundsjuk om han fortfarande ammade, och den lill* tog hans plats. Precis som jag just beskrivit tror jag att det blir tvärtom.
Det var otroligt befriande att den barnmorska som ledde profylaxkursen vi gick tyckte att det var fantastiskt att Lillkatten fortfarande ammar. Jag mötte henne som barnmorska när jag födde Lillkatten, och hon var en av de bästa. Därför känner jag mig fullkomligt trygg med hennes åsikter.
Det gäller bara att leta tillräckligt för att få stöd för sina åsikter...
Av någon anledning trodde jag att BVC-sköterskan inte skulle tycka att idén var genomdålig. Men hon anförde argumentet om att Lillkatten skulle bli så avundsjuk om han fortfarande ammade, och den lill* tog hans plats. Precis som jag just beskrivit tror jag att det blir tvärtom.
Det var otroligt befriande att den barnmorska som ledde profylaxkursen vi gick tyckte att det var fantastiskt att Lillkatten fortfarande ammar. Jag mötte henne som barnmorska när jag födde Lillkatten, och hon var en av de bästa. Därför känner jag mig fullkomligt trygg med hennes åsikter.
Det gäller bara att leta tillräckligt för att få stöd för sina åsikter...
onsdag, oktober 15, 2008
Beräknad förlossning
Vi har fått en festinbjudan till den 6/12 d.v.s beräknad förlossning.
Visst borde man tacka ja, bara för att vara säker på att man inte kan gå?
Annars kommer jag fortfarande att vara gravid då.
Visst borde man tacka ja, bara för att vara säker på att man inte kan gå?
Annars kommer jag fortfarande att vara gravid då.
Vill ha
Jag tycker inte om att bära i sele, sjal är det som fungerar bäst för mig.
Kattpappan är helt nöjd med den Ergo-sele vi har, och tycker inte att vi behöver fler. Han bär helst i sele och inte i sjal.
Det går väl inte att motivera ett köp av ytterligare en sele, bara för att det finns så många snygga?
Inte ens om det finns gula?
Kattpappan är helt nöjd med den Ergo-sele vi har, och tycker inte att vi behöver fler. Han bär helst i sele och inte i sjal.
Det går väl inte att motivera ett köp av ytterligare en sele, bara för att det finns så många snygga?
Inte ens om det finns gula?
tisdag, oktober 14, 2008
Den lever
Extra tillväxt-ultraljud idag.
Min barnmorska tyckte att det var bra att göra ett sådant eftersom jag är så stor, och var det förra gången också, men Lillkatten var relativt liten när han föddes.
Barnet som fortfarande levde, jag var knappt nervös alls innan, visade sig vara på pricken så stor som man ska vara i vecka 32+2. Vattenmängden var tydligen precis som den skulle också. Varför jag är så otroligt stor kunde barnmorskan däremot inte ge något svar på. Och med stor menar jag inte min enorma viktuppgång, vilken i sig är ett mysterium, utan jag menar SF-måttet som ligger över översta kurvan.
Det enda vi skulle kunna oroa oss för, om vi nu var lagda åt det hållet... är att Lillkatten vid en tillväxtkontroll i samma vecka var mycket större än vad den här är, så växer den här lika dåligt på slutet som Lillkatten blir den inte särskilt stor. Men från mitt vanliga perspektiv att oroa mig för att det nog inte kan bli något levande barn alls, känns det inte särskilt oroligt med ett barn som är lite mindre än genomsnittet.
Min barnmorska tyckte att det var bra att göra ett sådant eftersom jag är så stor, och var det förra gången också, men Lillkatten var relativt liten när han föddes.
Barnet som fortfarande levde, jag var knappt nervös alls innan, visade sig vara på pricken så stor som man ska vara i vecka 32+2. Vattenmängden var tydligen precis som den skulle också. Varför jag är så otroligt stor kunde barnmorskan däremot inte ge något svar på. Och med stor menar jag inte min enorma viktuppgång, vilken i sig är ett mysterium, utan jag menar SF-måttet som ligger över översta kurvan.
Det enda vi skulle kunna oroa oss för, om vi nu var lagda åt det hållet... är att Lillkatten vid en tillväxtkontroll i samma vecka var mycket större än vad den här är, så växer den här lika dåligt på slutet som Lillkatten blir den inte särskilt stor. Men från mitt vanliga perspektiv att oroa mig för att det nog inte kan bli något levande barn alls, känns det inte särskilt oroligt med ett barn som är lite mindre än genomsnittet.
Stilpolisen var är du?
Idag har jag brutit mot alla någonsin uppsatta klädetikettsregler. Både mina egna och varenda smakpolis i hela världen
Jag hade mjukisbyxor och spetsiga lackpumps med rosett. Mjukisbyxor för att jag ända har så ont överallt, så byxorna kan i alla fall vara sköna. Skorna för att de går att kliva i och ur dem utan böja sig ner det minsta.
Dessutom hade jag sexiga stödstrumpor i olika färg, den ena i dödsbeige och den andra i solariefulbrunt.
Jag hade mjukisbyxor och spetsiga lackpumps med rosett. Mjukisbyxor för att jag ända har så ont överallt, så byxorna kan i alla fall vara sköna. Skorna för att de går att kliva i och ur dem utan böja sig ner det minsta.
Dessutom hade jag sexiga stödstrumpor i olika färg, den ena i dödsbeige och den andra i solariefulbrunt.
måndag, oktober 13, 2008
Två-åring med högt kolesterolvärde?
Min son är 21 månader.
Idag fick han på posten ett erbjudande från den lokala vårdcentralen att komma in på en gratis hälsokontroll. De kommer att mäta blodtryck, midjemått och kolesterolvärden. Allt detta om han listar sig hos dem som patient.
Det här är på samma vårdcentral som för något år sedan vid information om att jag just varit sjukskriven för depression skrev ut ytterligare 100 sömntabletter åt mig, trots att jag precis fått en hel burk.
Jag känner mig verkligen trygg med den vård som erbjuds här i området.
Idag fick han på posten ett erbjudande från den lokala vårdcentralen att komma in på en gratis hälsokontroll. De kommer att mäta blodtryck, midjemått och kolesterolvärden. Allt detta om han listar sig hos dem som patient.
Det här är på samma vårdcentral som för något år sedan vid information om att jag just varit sjukskriven för depression skrev ut ytterligare 100 sömntabletter åt mig, trots att jag precis fått en hel burk.
Jag känner mig verkligen trygg med den vård som erbjuds här i området.
söndag, oktober 12, 2008
Profylax, lite till
Jag började skriva ett svar på Yogamammas fråga om profylaxkursen. Men svaret blev väldigt, väldigt långt. Så det får bli ett eget inlägg i stället.
Förra gången gick vi tre två-timmars-tillfällen vilket var väldigt bra för oss då. Då hade vi massor av tid att träna mellan gångerna. Nu är ju livet ett helt annat, och barnvakt är en viktig komponent för att kunna göra något tillsammans utan barn.
Det visade sig att kursledaren var en av de barnmorskor vi träffade när vi låg inne på BB. Vi var där nästan en vecka, så vi hann träffa väldigt många, men just den här var den som verkligen fick amningen att fungera. Den var ett av skälen till att vi inte kunde åka hem tidigare, så det var lite roligt. Och vi kunde tacka henne för hjälpen vi fått då.
Den här gången upplevde jag det mer som en nytändning inför förlossningen än som en teknikkurs. Vi gick snabbt igenom lite olika massagetekniker och andades lite tillsammans. Men framförallt pratade vi om hur vi upplevt våra tidigare förlossningar, och vad vi ville göra bättre den här gången. Och alla fick verktyg för att ifall det blev likadant igen kunna hantera det som inte var så bra bättre. Vi hade förmodligen kunnat läsa oss lite i våra gamla böcker istället, men jag tycker att det var väl investerade pengar, just för att samtalet blev så bra, och för att vi nu hemma kan fortsätta på egen hand. Vi kom båda två på vad det är som ska hända.
Vi pratade med några av de andra deltagarna efteråt, och de sa precis samma sak, att det var jättebra för att komma in i det igen. Första graviditeten är det ju ett sådant fokus på förlossningen, medan man knappt hinner ägna den en tanke nu mellan dagishämtningar och disk.
Profylax
Vi har varit på repetitionskurs i profylax.
Det var hemskt nyttigt. Jag tror att jag fick en liten aning om att jag är gravid och att det ska komma ett barn också.
Det är ju inte så värst synd om mig egentligen. Men jag mår inte bra, och räknar verkligen timmarna tills det här är över.
Att det sedan förhoppningsvis kommer att finnas en bebis här har jag inte orkat ta in.
Jag går inte runt och myser av sparkarna från mitt älskade barn. Jag går runt och förbannar hur ont allt gör och när någon dessutom gör illa mig inifrån vill jag bara ännu mer bort från det.
Livet skulle förmodligen, eller helt säkert faktiskt vara bättre ifall jag var positiv, fokuserad och lycklig.
Jag tycker förresten inte ens särskilt synd om mig själv. Vilken jäkla räkmacka att bara bli gravid så där, och dessutom utan några andra problem. Min man tänker inte lämna mig (vad jag vet), vår ekonomi är (ännu) så länge stabil, jag är nästan klar med min utbildning, min son är världens finaste och är frisk och trygg o.s.v.
Det är bara den där lilla detaljen att hela gravditeten tär på mig så mycket, fysiskt och psykiskt. Livet känns inte roligt när jag är gravid.
Det var hemskt nyttigt. Jag tror att jag fick en liten aning om att jag är gravid och att det ska komma ett barn också.
Det är ju inte så värst synd om mig egentligen. Men jag mår inte bra, och räknar verkligen timmarna tills det här är över.
Att det sedan förhoppningsvis kommer att finnas en bebis här har jag inte orkat ta in.
Jag går inte runt och myser av sparkarna från mitt älskade barn. Jag går runt och förbannar hur ont allt gör och när någon dessutom gör illa mig inifrån vill jag bara ännu mer bort från det.
Livet skulle förmodligen, eller helt säkert faktiskt vara bättre ifall jag var positiv, fokuserad och lycklig.
Jag tycker förresten inte ens särskilt synd om mig själv. Vilken jäkla räkmacka att bara bli gravid så där, och dessutom utan några andra problem. Min man tänker inte lämna mig (vad jag vet), vår ekonomi är (ännu) så länge stabil, jag är nästan klar med min utbildning, min son är världens finaste och är frisk och trygg o.s.v.
Det är bara den där lilla detaljen att hela gravditeten tär på mig så mycket, fysiskt och psykiskt. Livet känns inte roligt när jag är gravid.
torsdag, oktober 09, 2008
Barnmorskor
Min barnmorska är inte mycket att hålla i när det blåser.
Barnmorskan jag går hos på MVC är kunnig och proffsig. Men hon har överhuvudtaget inget personligt engagemang. En kompis som gått hos henne tidigare hade en livskris under graviditeten och fick ingen som helst hjälp därifrån. Det här är andrahandsinformation, men det är den känslan jag får av min BM, jag skulle inte ens försöka anförtro henne något utöver de kroppsliga graviditetskrämporna.
Nu fungerar det här bra för mig. Jag är inte alls orolig för att hon ska missa något medicinskt. Och något annat behöver jag inte just nu.
Jag har varit med förr, jag har många ventiler om jag är orolig. Och jag är så medicinskt bevandrad att jag själv kan söka upp och förstå information ifall det är något utöver det vanliga jag undrar.
Den BM jag gick till under förra graviditeten är en av de mest fantastiska människor jag stött på i sjukvården. Hon gjorde så mycket för mig, långt utanför den föreskrivna vård jag hade rätt till. En av anledningarna var kanske att jag var en av hennes första patienter på MVC. Hon hade många års erfarenhet från förlossningsavdelning, men hade inte ens hunnit få ett eget rum när jag var hos henne första gången. Och så fick jag ett missfall, kanske hennes första som BM? Hon och jag höll kontakten, och jag fortsatte så klart att gå hos henne vid nästa graviditet, den som blev Lillkatten.
Jag funderade på om jag skulle gå hos henne den här gången också, men bestämde mig för att ändå inte göra det. Jag ångrar inte beslutet, med så här ont som jag har nu hade jag inte orkat åka in till stan bara för att lyssna på hjärtat. Det är verkligen skönt att ha MVC på kort promenadavstånd som jag har nu.
Men jag uppskattar hennes fantastiska engagemang ännu mer nu. Och jag är så glad över att det faktiskt finns möjligheter i dagens så snåla sjukvårdsbudget att ge den som behöver det, det där lilla extra.
Barnmorskan jag går hos på MVC är kunnig och proffsig. Men hon har överhuvudtaget inget personligt engagemang. En kompis som gått hos henne tidigare hade en livskris under graviditeten och fick ingen som helst hjälp därifrån. Det här är andrahandsinformation, men det är den känslan jag får av min BM, jag skulle inte ens försöka anförtro henne något utöver de kroppsliga graviditetskrämporna.
Nu fungerar det här bra för mig. Jag är inte alls orolig för att hon ska missa något medicinskt. Och något annat behöver jag inte just nu.
Jag har varit med förr, jag har många ventiler om jag är orolig. Och jag är så medicinskt bevandrad att jag själv kan söka upp och förstå information ifall det är något utöver det vanliga jag undrar.
Den BM jag gick till under förra graviditeten är en av de mest fantastiska människor jag stött på i sjukvården. Hon gjorde så mycket för mig, långt utanför den föreskrivna vård jag hade rätt till. En av anledningarna var kanske att jag var en av hennes första patienter på MVC. Hon hade många års erfarenhet från förlossningsavdelning, men hade inte ens hunnit få ett eget rum när jag var hos henne första gången. Och så fick jag ett missfall, kanske hennes första som BM? Hon och jag höll kontakten, och jag fortsatte så klart att gå hos henne vid nästa graviditet, den som blev Lillkatten.
Jag funderade på om jag skulle gå hos henne den här gången också, men bestämde mig för att ändå inte göra det. Jag ångrar inte beslutet, med så här ont som jag har nu hade jag inte orkat åka in till stan bara för att lyssna på hjärtat. Det är verkligen skönt att ha MVC på kort promenadavstånd som jag har nu.
Men jag uppskattar hennes fantastiska engagemang ännu mer nu. Och jag är så glad över att det faktiskt finns möjligheter i dagens så snåla sjukvårdsbudget att ge den som behöver det, det där lilla extra.
Nästa steg för bloggen
Jag funderar mer och mer på att lösenordsskydda bloggen.
Många, många av mina finaste och bästa vänner läser här. Och ni är så viktiga för mig. Ibland vill jag ösa ur mig tankar som jag inte alls står för, som jag inte vill att ni ska läsa. Jag är säker på att ni också har sådan ibland.
Det handlar aldrig om att jag är sur på någon av er, för det är inte intressant att skriva om i bloggen, det kanske jag pratar med Kattpappan om, eller så går det fort över.
Men det handlar om hänsyn.
Så fort jag får en ingivelse till något jag vill skriva i bloggen nuförtiden kommer jag på någon fin vän som kanske eventuellt möjligtvis skulle kunna missförstå det jag skriver, kanske ta åt sig och bli lite ledsen. Även om det inte var tänkt så.
Jag har den typiska kvinnliga egenskapen* att jag hela tiden tänker i flera steg och försöker känna in min omgivning och hela tiden känner av stämningar som inte ens finns. Konflikträdsla kanske det kan kallas också.
Jag har märkt att jag skriver långa svar som bara handlar om mig själv i kommentarer till andras bloggar, för att jag känner mig säkrare där.
Jag får se hur jag gör. För jag vill egentligen inte alls. Och kanske beror det bara på min allmänt slöa sinnesstämning just nu, att jag inte lyckas plita ner något alls.
*Nej, det finns inga kvinnliga och manliga egenskaper biologiskt men däremot socialt.
Många, många av mina finaste och bästa vänner läser här. Och ni är så viktiga för mig. Ibland vill jag ösa ur mig tankar som jag inte alls står för, som jag inte vill att ni ska läsa. Jag är säker på att ni också har sådan ibland.
Det handlar aldrig om att jag är sur på någon av er, för det är inte intressant att skriva om i bloggen, det kanske jag pratar med Kattpappan om, eller så går det fort över.
Men det handlar om hänsyn.
Så fort jag får en ingivelse till något jag vill skriva i bloggen nuförtiden kommer jag på någon fin vän som kanske eventuellt möjligtvis skulle kunna missförstå det jag skriver, kanske ta åt sig och bli lite ledsen. Även om det inte var tänkt så.
Jag har den typiska kvinnliga egenskapen* att jag hela tiden tänker i flera steg och försöker känna in min omgivning och hela tiden känner av stämningar som inte ens finns. Konflikträdsla kanske det kan kallas också.
Jag har märkt att jag skriver långa svar som bara handlar om mig själv i kommentarer till andras bloggar, för att jag känner mig säkrare där.
Jag får se hur jag gör. För jag vill egentligen inte alls. Och kanske beror det bara på min allmänt slöa sinnesstämning just nu, att jag inte lyckas plita ner något alls.
*Nej, det finns inga kvinnliga och manliga egenskaper biologiskt men däremot socialt.
tisdag, oktober 07, 2008
Besviken
Sista tentan jag skrev gick jag för en gång skull hem ifrån och var säker på att jag hade klarat. Jag trodde till och med att mitt betyg skulle bli ganska högt.
Idag fick jag resultatet. Jag hade klarat mig precis, och det verkar som att jag var ganska ensam om att klara mig överhuvudtaget. Både medel- och medianpoängen ligger långt, långt under godkänt.
Hela universitetet håller på att EU-anpassa sig, och alla kurser går för första gången. Tyvärr verkar det ibland bli väldigt stora problem att göra kurserna och i det här fallet examniationen vettig. Kursen går på fortsättningsnivå, så alla studenter har åtminstonde klarat sig genom de två första åren som verkligen inte alltid varit för lätta. Fler än hälften borde bli godkända tycker jag.
Idag fick jag resultatet. Jag hade klarat mig precis, och det verkar som att jag var ganska ensam om att klara mig överhuvudtaget. Både medel- och medianpoängen ligger långt, långt under godkänt.
Hela universitetet håller på att EU-anpassa sig, och alla kurser går för första gången. Tyvärr verkar det ibland bli väldigt stora problem att göra kurserna och i det här fallet examniationen vettig. Kursen går på fortsättningsnivå, så alla studenter har åtminstonde klarat sig genom de två första åren som verkligen inte alltid varit för lätta. Fler än hälften borde bli godkända tycker jag.
fredag, oktober 03, 2008
Varmare väder och allt för öppet
Den nervpressande overallsituationen fortsätter.
SMHI har ändrat sig om femdagarsprognosen. Det ser inte ut att bli riktigt lika kallt nästa vecka som de sa igår.
Så jag fortsätter att avvakta med dubbelinköpet. Lillkatten får väl helt enkelt stanna hemma den första dagen med riktig kyla om inte overallen har kommit tills dess.
Och nej, jag tycker inte att det här är så intressant blogging. Men jag får faktiskt inte mycket input från det verkliga livet just nu. Så när jag har tid har jag inget av värde att skriva. Eller jo, det händer en del i min hobby just nu, olika personers sätt att tackla en besvärlig situation, och olika personers tilltro till auktoriteter. Men eftersom den här bloggen läses av för många inblandade tänker jag inte ge mig i kast med den analysen.
SMHI har ändrat sig om femdagarsprognosen. Det ser inte ut att bli riktigt lika kallt nästa vecka som de sa igår.
Så jag fortsätter att avvakta med dubbelinköpet. Lillkatten får väl helt enkelt stanna hemma den första dagen med riktig kyla om inte overallen har kommit tills dess.
Och nej, jag tycker inte att det här är så intressant blogging. Men jag får faktiskt inte mycket input från det verkliga livet just nu. Så när jag har tid har jag inget av värde att skriva. Eller jo, det händer en del i min hobby just nu, olika personers sätt att tackla en besvärlig situation, och olika personers tilltro till auktoriteter. Men eftersom den här bloggen läses av för många inblandade tänker jag inte ge mig i kast med den analysen.
torsdag, oktober 02, 2008
Shoppingproblem III
Lillkatten har inga vinterkläder.
En vän till oss, erbjöd oss att köpa overall till ett väldigt förmånligt pris genom ytterligare en vän. Hon skulle nämligen just lägga in en beställning på vinterkläder till sina barn.
Nu verkar det ha blivit problem, för hon har fortfarande inte sett till några kläder. Lillkatten har inget alls att sätta på sig. Vi har inte något gammalt att plocka fram ur gömmorna i väntan på de riktiga vinterkläderna. Blir det bara någon grad kallare fungerar det inte längre ens med dubbla byxor, eftersom de är ute många timmar varje dag på dagis.
I morgon måste jag gå och införskaffa en overall, i värsta fall står vi sedan med dubbla, och det känns som galen konsumtionshysteri.
En vän till oss, erbjöd oss att köpa overall till ett väldigt förmånligt pris genom ytterligare en vän. Hon skulle nämligen just lägga in en beställning på vinterkläder till sina barn.
Nu verkar det ha blivit problem, för hon har fortfarande inte sett till några kläder. Lillkatten har inget alls att sätta på sig. Vi har inte något gammalt att plocka fram ur gömmorna i väntan på de riktiga vinterkläderna. Blir det bara någon grad kallare fungerar det inte längre ens med dubbla byxor, eftersom de är ute många timmar varje dag på dagis.
I morgon måste jag gå och införskaffa en overall, i värsta fall står vi sedan med dubbla, och det känns som galen konsumtionshysteri.
Shoppingproblem II
Igår hade vi bröllopsdag. Jag begav mig in till vårt lokala centrum för att köpa något litet till Kattpappan.
Jag tänkte mig något klädesplagg i någon sorts ekologisk kollektion.
Men det fanns så klart inte ingenting åt det hållet för män. I alla fall inte här i vår förort.
Choklad ville jag inte köpa, det är för tråkigt, och Kattpappan vill helst inte äta för mycket godis.
Rättvisemärkta bananer funderade jag på en kort sekund, men insåg att han inte skulle se skillnad på presenten och de vi redan har hemma i fruktskålen.
Så det slutade med att jag köpte en rosa badanka med batterier som inte går att byta. Mesta möjliga miljöförstöring, för pengarna alltså. Varför det blev just en anka vet de som var på vårt bröllop.
Jag tänkte mig något klädesplagg i någon sorts ekologisk kollektion.
Men det fanns så klart inte ingenting åt det hållet för män. I alla fall inte här i vår förort.
Choklad ville jag inte köpa, det är för tråkigt, och Kattpappan vill helst inte äta för mycket godis.
Rättvisemärkta bananer funderade jag på en kort sekund, men insåg att han inte skulle se skillnad på presenten och de vi redan har hemma i fruktskålen.
Så det slutade med att jag köpte en rosa badanka med batterier som inte går att byta. Mesta möjliga miljöförstöring, för pengarna alltså. Varför det blev just en anka vet de som var på vårt bröllop.
Shoppingproblem I
Beslutet var ju att så långt som möjligt bara köpa ekologiska produkter till mig och Lillkatten.
Lillkatten har inga vinterskor och Kavat är det enda företag jag hittat som har ekologiska barnskor. De har ett par vinterkängor i Lillkattens storlek. 
men jag tycker inte att de verkar speciellt bra. Särskilt ogillar jag att de är så låga. Så nyttan fick vinna den här gången och de blev ett par skor som säkert inte är bra för någon, utom för Lillkattens välbefinnande i vinter. 
men jag tycker inte att de verkar speciellt bra. Särskilt ogillar jag att de är så låga. Så nyttan fick vinna den här gången och de blev ett par skor som säkert inte är bra för någon, utom för Lillkattens välbefinnande i vinter. Vilken otrolig lyx
Idag är de inte många som jobbar på Lillkattens avdelning på dagis, flera stycken är på kurs. Eftersom jag tycker att det är bra att de får chans att lära sig något nytt, som jag är säker på kommer att komma Lillkatten till godo så är jag nöjd med det.
Däremot så tror jag kanske inte att just idag är den bästa dagen någonsin för högstående pedagogik. Inte så att jag är orolig för att de inte ska få ihop det, men det kanske blir mest förvaring med den minskade personalstyrkan.
Och eftersom jag då har möjlighet att hämta Lillkatten tidigare så får han gå hem direkt efter lunch idag.
Tänk vilket otroligt lyxliv jag lever som kan välja bara så där. Vi har inte så mycket pengar, men jag har massor av tid.
Och ja, jag är kär i Lillkattens dagis. Av erfarenhet vet jag att sådant brukar lägga sig, och att jag säkert kommer att hitta massor att irritera mig på längre fram i tiden. Men där är vi inte nu, så jag tänker fortsätta att skriva nyförälskade inlägg ett tag till.
Däremot så tror jag kanske inte att just idag är den bästa dagen någonsin för högstående pedagogik. Inte så att jag är orolig för att de inte ska få ihop det, men det kanske blir mest förvaring med den minskade personalstyrkan.
Och eftersom jag då har möjlighet att hämta Lillkatten tidigare så får han gå hem direkt efter lunch idag.
Tänk vilket otroligt lyxliv jag lever som kan välja bara så där. Vi har inte så mycket pengar, men jag har massor av tid.
Och ja, jag är kär i Lillkattens dagis. Av erfarenhet vet jag att sådant brukar lägga sig, och att jag säkert kommer att hitta massor att irritera mig på längre fram i tiden. Men där är vi inte nu, så jag tänker fortsätta att skriva nyförälskade inlägg ett tag till.
tisdag, september 30, 2008
Förskola eller dagis.
Ni som är utbildade pedagoger och jobbar på förskolan, tar ni illa upp om ni blir kallade för dagisfröknar, och om er arbetsplats kallas för dagis.
Jag har bara positiva minnen från den plats som på min tid hette dagis (daghem), och jag har största respekt för de som jobbar med Lillkatten varje dag. Jag sätter verkligen värde på den utbildning de har och den pedagogik de arbetar med.
För mig finns det inget som helst negativt i ordet dagis, men det är ju kanske inte jag som ska bestämma det. I DN har jag de senaste dagarna läst insändare från upprörda förskollärarstudenter som tycker att statusen på yrket måste höjas, och de tror att ett namnbyte skulle hjälpa till. Själv är jag ganska skeptisk till att det är där problemet ligger, men jag kanske har fel?
Jag har bara positiva minnen från den plats som på min tid hette dagis (daghem), och jag har största respekt för de som jobbar med Lillkatten varje dag. Jag sätter verkligen värde på den utbildning de har och den pedagogik de arbetar med.
För mig finns det inget som helst negativt i ordet dagis, men det är ju kanske inte jag som ska bestämma det. I DN har jag de senaste dagarna läst insändare från upprörda förskollärarstudenter som tycker att statusen på yrket måste höjas, och de tror att ett namnbyte skulle hjälpa till. Själv är jag ganska skeptisk till att det är där problemet ligger, men jag kanske har fel?
måndag, september 29, 2008
Självberöm
Tänk vad glad man kan bli för något litet.
Sista labben på förra kursen (en datalab) var rent ut sagt skitsvår. Jag tyckte inte att jag fattade någonting. Och labbrapporten jag lämnade in var jag helt säker på att få i retur många, många gånger innan den blev godkänd.
Men nu har jag fått ett mail att den visst var godkänd bara så där direkt.
Det känns lite extra roligt eftersom jag spanar lite på den grupp som var ansvariga för delar av kursen, och den här särskilda labben. För jag kanske, kanske kan få göra precis det jag vill om jag kan få en forskartjänst hos dem.
Sista labben på förra kursen (en datalab) var rent ut sagt skitsvår. Jag tyckte inte att jag fattade någonting. Och labbrapporten jag lämnade in var jag helt säker på att få i retur många, många gånger innan den blev godkänd.
Men nu har jag fått ett mail att den visst var godkänd bara så där direkt.
Det känns lite extra roligt eftersom jag spanar lite på den grupp som var ansvariga för delar av kursen, och den här särskilda labben. För jag kanske, kanske kan få göra precis det jag vill om jag kan få en forskartjänst hos dem.
Utmanad
Min vana trogen har jag varit dålig på att anta den utmaning som just nu cirkulerar, och jag har lyckats "dra" på mig flera stycken. Så nu antar jag dem allihop, för de ser ju likadana ut.
1. Vilken mat äter du ofta?
Mat?!? Maträtt, eller ingrediens eller typ av mat?
Maträtt: Gröt äter jag varje dag. I vanliga fall havregrynsgröt, som gravid mannagrynsgröt.
Ingrediens: Pasta, det har vi till alldeles för mycket. Lätt att göra, och Lillkatten äter allt bara det är pastaskruv på det.
Typ av mat: Jag försöker hålla det vegetariskt. Det har gått lite dåligt ett tag, med lite för mycket snabba uppvärmningar av helfabrikat från frysen, men nu har vi skärpt oss. Idag ska jag t.ex. göra en linssoppa som vi inte provat förrut.
2. När du är på kalas, är du den som sitter eller hjälper du till att duka av?
På riktigt stora tillställningar brukar jag sitta. Men har vi ätit hemma hos vänner brukar det bli rätt naturligt att alla hjälps åt plocka lite, så går det snabbare.
Jag läste i någon annans blogg att det skulle vara oartigt att hjälpa till? Den oartigheten har i alla fall gått mig förbi, och de flesta av mina vänner också. Någon som vet på vilket sätt det är oartigt?
3. Var sitter du helst när du bloggar?
Det självklara svaret är ju förstås framför en dator. För nej jag mobilbloggar inte, och ja, alla datorer jag använder är stationära.
4. Köper du ofta Triss?
Jag tror aldrig att jag har gjort det. Om det inte räknas att byta ut 25-kronors-vinster mot ny lott. För jag har några gånger fått lotter, och då vunnit någon pyttevinst som jag bytt mot en ny lott. Hittills har jag inte vunnit något större.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Med risk för att såra de underbara människor (framförallt min man) som jag gjort underbara resor tillsammans med, och som läser min blogg, måste jag ändå säga att min Moskva-resa över en nyårshelg i ungdomen har ett extra skimmer över sig. Jag var fortfarande ung, naiv och orädd.
6. Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Jag tittar inte på någon kanal alls. Tv-tittandefrekvensen är c:a en halvtimme i månaden skulle jag tro. Men den där halvtimmen spenderas nog oftast framför någon av Sveriges televisions kanaler.
1. Vilken mat äter du ofta?
Mat?!? Maträtt, eller ingrediens eller typ av mat?
Maträtt: Gröt äter jag varje dag. I vanliga fall havregrynsgröt, som gravid mannagrynsgröt.
Ingrediens: Pasta, det har vi till alldeles för mycket. Lätt att göra, och Lillkatten äter allt bara det är pastaskruv på det.
Typ av mat: Jag försöker hålla det vegetariskt. Det har gått lite dåligt ett tag, med lite för mycket snabba uppvärmningar av helfabrikat från frysen, men nu har vi skärpt oss. Idag ska jag t.ex. göra en linssoppa som vi inte provat förrut.
2. När du är på kalas, är du den som sitter eller hjälper du till att duka av?
På riktigt stora tillställningar brukar jag sitta. Men har vi ätit hemma hos vänner brukar det bli rätt naturligt att alla hjälps åt plocka lite, så går det snabbare.
Jag läste i någon annans blogg att det skulle vara oartigt att hjälpa till? Den oartigheten har i alla fall gått mig förbi, och de flesta av mina vänner också. Någon som vet på vilket sätt det är oartigt?
3. Var sitter du helst när du bloggar?
Det självklara svaret är ju förstås framför en dator. För nej jag mobilbloggar inte, och ja, alla datorer jag använder är stationära.
4. Köper du ofta Triss?
Jag tror aldrig att jag har gjort det. Om det inte räknas att byta ut 25-kronors-vinster mot ny lott. För jag har några gånger fått lotter, och då vunnit någon pyttevinst som jag bytt mot en ny lott. Hittills har jag inte vunnit något större.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Med risk för att såra de underbara människor (framförallt min man) som jag gjort underbara resor tillsammans med, och som läser min blogg, måste jag ändå säga att min Moskva-resa över en nyårshelg i ungdomen har ett extra skimmer över sig. Jag var fortfarande ung, naiv och orädd.
6. Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Jag tittar inte på någon kanal alls. Tv-tittandefrekvensen är c:a en halvtimme i månaden skulle jag tro. Men den där halvtimmen spenderas nog oftast framför någon av Sveriges televisions kanaler.
torsdag, september 25, 2008
Premiär
För första gången i bloggens historia har jag raderat en kommentar. (om man bortser från spaminlägg som jag naturligtvis tagit bort tidigare också)
Den innehöll inga hot, inga lagvidrigheter och knappt några personangrepp. Den var bara allmänt tråkig och nedlåtande.
Det här är min plats i den elektroniska världen. Jag vill inte längre ställa upp med utrymme för anonyma som bara är ute efter att såra. Personer som knappast skulle våga säga sådana saker om vi träffades på riktigt.
Vill man vara gnällig och försöka trycka till andra, får man göra det någon annanstan. Förslagsvis i en egen blogg.
Sakliga argument och åsikter utan personangrepp om det jag skriver om här i bloggen kommer naturligtvis inte raderas i fortsättningen heller.
Den innehöll inga hot, inga lagvidrigheter och knappt några personangrepp. Den var bara allmänt tråkig och nedlåtande.
Det här är min plats i den elektroniska världen. Jag vill inte längre ställa upp med utrymme för anonyma som bara är ute efter att såra. Personer som knappast skulle våga säga sådana saker om vi träffades på riktigt.
Vill man vara gnällig och försöka trycka till andra, får man göra det någon annanstan. Förslagsvis i en egen blogg.
Sakliga argument och åsikter utan personangrepp om det jag skriver om här i bloggen kommer naturligtvis inte raderas i fortsättningen heller.
Jättejobbigt att inse det självklara
Den nya kursen som började idag och pågår till den 24 oktober, alltså ganska exakt en månad innehåller:
16 Föreläsningar
2 En-veckors laborationer med tillhörande rapportskrivning
3 Grupparbeten med presentationer på 30-45 minuter vardera
2 Duggor
1 Tenta.
Som ni förstår är det schemalagda heldagar i princip varenda dag. Rapportskrivande, grupparbeten och tentapluggande får ske utanför skoltid.
För att prestera ett någorlunda bra resultat på den här kursen krävs det mycket mer än 40 timmar i veckan, och lägger man sedan till att jag har nästan en timmes resväg till universitetet enkel väg så blir det ännu lite roligare.
Lillkatten har precis börjat på dagis. Han kan inte vara där 9+10 timmar om dagen. Eller jo det kan han rent tekniskt, men känslomäsigt går det inte, inte när vi inte är tvingade av ekonomiska skäl.
Jag mår fortfarande illa, och foglossningen jag dras med är inte nådig. Dessutom har jag börjat sova riktigt dåligt på nätterna. Mina kära gamla sömnproblem visar sitt fula tryne, och just nu finns det inga kraftreserver att klara dagarna utan sömn.
För att avsluta det hela är det här ingen kurs jag behöver eller något ämne jag är intresserad av.
Det självklara är förstås att inte läsa kursen. Ja det finns faktiskt inga andra möjligheter. Men det känns hemskt. Jag grät när jag pratade med läraren. Den där förbannnde duktiga flickan som aldrig ger upp, och som kämpar vidare oavsett vad som händer, hon skriker högt. För man kan inte bara hoppa av, och sitta hemma i två månader och inte göra någon nytta alls. Man kan inte leva på sin man utan att prestera någonting. Man kan inte fördröja sin examen ytterligare fem veckor.
16 Föreläsningar
2 En-veckors laborationer med tillhörande rapportskrivning
3 Grupparbeten med presentationer på 30-45 minuter vardera
2 Duggor
1 Tenta.
Som ni förstår är det schemalagda heldagar i princip varenda dag. Rapportskrivande, grupparbeten och tentapluggande får ske utanför skoltid.
För att prestera ett någorlunda bra resultat på den här kursen krävs det mycket mer än 40 timmar i veckan, och lägger man sedan till att jag har nästan en timmes resväg till universitetet enkel väg så blir det ännu lite roligare.
Lillkatten har precis börjat på dagis. Han kan inte vara där 9+10 timmar om dagen. Eller jo det kan han rent tekniskt, men känslomäsigt går det inte, inte när vi inte är tvingade av ekonomiska skäl.
Jag mår fortfarande illa, och foglossningen jag dras med är inte nådig. Dessutom har jag börjat sova riktigt dåligt på nätterna. Mina kära gamla sömnproblem visar sitt fula tryne, och just nu finns det inga kraftreserver att klara dagarna utan sömn.
För att avsluta det hela är det här ingen kurs jag behöver eller något ämne jag är intresserad av.
Det självklara är förstås att inte läsa kursen. Ja det finns faktiskt inga andra möjligheter. Men det känns hemskt. Jag grät när jag pratade med läraren. Den där förbannnde duktiga flickan som aldrig ger upp, och som kämpar vidare oavsett vad som händer, hon skriker högt. För man kan inte bara hoppa av, och sitta hemma i två månader och inte göra någon nytta alls. Man kan inte leva på sin man utan att prestera någonting. Man kan inte fördröja sin examen ytterligare fem veckor.
onsdag, september 24, 2008
Manlig härskarteknik?
Vi är nyss hemkomna från vårt första föräldramöte på dagis.
Pedagogiskt blev vi uppdelade i smågrupper för att diskutera och sedan presentera för varandra vad vi kommit fram till. En av de två diskussionspunkterna handlade om genus och om vi tyckte att det var ok att barnen fostrades in i olika roller, och om vi inte tyckte det hur vi ville att det skulle vara. Jag var egentligen den enda som hade åsikter, för åsikter om genus har jag ju många, det kan inte ha undgått någon om läst i min blogg. De andra hade kanske andra åsikter, men det var ingen som sa emot mig, utan det hummades mest medhållande. När det sedan var dags att presentera vad vi kommit fram till sa de andra grupperna kloka saker om genusfrågan, medan den självpåtagna presentatören i vår grupp presenterade en precis-tvärtemot-upplaga av det jag sagt. Förmodligen var det hans åsikter som nu kom fram, men han framförde dem inte under diskussionstid så att vi kunde utbyta åsikter, utan han tog chansen när jag inte längre hade möjlighet att möta hans argument och gjorde sig till språkrör för hela gruppen med åsikter som inte alls kommit fram under vår diskussion. Jag skulle säga att hans sätt var en typiskt manlig härskarteknik, och ett typexempel på just det jag vill att Lillkatten och hans generation ska slippa uppleva. Han lät mig hållas, och log lite överlägset, och sedan framförde han sina egna åsikter i egenskap av att vara Man.
I alla fall är jag glad att pedagogerna på förskolan tyckte att genus är så viktigt att de valde just det som en av två diskussionspunkter för mötet. Och att det är något de hela tiden försöker jobba med, även om de så klart faller i fällor hela tiden, precis som jag också gör.
Pedagogiskt blev vi uppdelade i smågrupper för att diskutera och sedan presentera för varandra vad vi kommit fram till. En av de två diskussionspunkterna handlade om genus och om vi tyckte att det var ok att barnen fostrades in i olika roller, och om vi inte tyckte det hur vi ville att det skulle vara. Jag var egentligen den enda som hade åsikter, för åsikter om genus har jag ju många, det kan inte ha undgått någon om läst i min blogg. De andra hade kanske andra åsikter, men det var ingen som sa emot mig, utan det hummades mest medhållande. När det sedan var dags att presentera vad vi kommit fram till sa de andra grupperna kloka saker om genusfrågan, medan den självpåtagna presentatören i vår grupp presenterade en precis-tvärtemot-upplaga av det jag sagt. Förmodligen var det hans åsikter som nu kom fram, men han framförde dem inte under diskussionstid så att vi kunde utbyta åsikter, utan han tog chansen när jag inte längre hade möjlighet att möta hans argument och gjorde sig till språkrör för hela gruppen med åsikter som inte alls kommit fram under vår diskussion. Jag skulle säga att hans sätt var en typiskt manlig härskarteknik, och ett typexempel på just det jag vill att Lillkatten och hans generation ska slippa uppleva. Han lät mig hållas, och log lite överlägset, och sedan framförde han sina egna åsikter i egenskap av att vara Man.
I alla fall är jag glad att pedagogerna på förskolan tyckte att genus är så viktigt att de valde just det som en av två diskussionspunkter för mötet. Och att det är något de hela tiden försöker jobba med, även om de så klart faller i fällor hela tiden, precis som jag också gör.
söndag, september 21, 2008
Fin födelsedag trots allt
Min födelsedag har varit fin. Jag har mest ägnat den åt att plugga, men fina vänner har kommit ihåg mig och det gör mig glad.
Och precis nyss ringde min farmors snart 80-åriga syster (farmor finns tyvärr inte i livet längre) från Israel och gratulerade. Hon har 6 egna barnbarn, 4 barnbarnsbarn, 13 systersbarnbarn och 4 systersbarnbarnsbarn och ändå kommer hon ihåg att jag, på en helt annan kontinent fyller år. Det gör mig riktigt rörd.
Och precis nyss ringde min farmors snart 80-åriga syster (farmor finns tyvärr inte i livet längre) från Israel och gratulerade. Hon har 6 egna barnbarn, 4 barnbarnsbarn, 13 systersbarnbarn och 4 systersbarnbarnsbarn och ändå kommer hon ihåg att jag, på en helt annan kontinent fyller år. Det gör mig riktigt rörd.
Härliga hemligheter
Jag har varit duktig och tagit vara på tiden och pluggat. Jag har inte ens tagit mig tid att läsa mina mail.
Men nu gjorde jag det, och fylldes av glädjebubbel.
Det har inget med mig själv att göra, och jag tänker inte berätta mer.
Men nu gjorde jag det, och fylldes av glädjebubbel.
Det har inget med mig själv att göra, och jag tänker inte berätta mer.
torsdag, september 18, 2008
Ge mycket pengar till okänd.
Vi ska låna pengar av min pappa. Mycket pengar.
För vi behöver köpa en ny bil innan vår gamla blivit såld.
Och bara för att det var så mycket pengar kollade jag många, många gånger att det var rätt kontonummer jag mailade över. Och bara för att jag kollade så många gånger lyckades jag byta plats på siffrorna med muspekaren.
Som tur var lyckades pappa inte sätta över den väldiga summan på någon annans konto. Men jag får ont i magen bara av tanken.
För vi behöver köpa en ny bil innan vår gamla blivit såld.
Och bara för att det var så mycket pengar kollade jag många, många gånger att det var rätt kontonummer jag mailade över. Och bara för att jag kollade så många gånger lyckades jag byta plats på siffrorna med muspekaren.
Som tur var lyckades pappa inte sätta över den väldiga summan på någon annans konto. Men jag får ont i magen bara av tanken.
onsdag, september 17, 2008
Mer bra-karma-kläder
Jag såg förresten att Ellos börjat sälja dels en ekologisk kollektion dels en Fair trade-kollektion.
Alla kläder går i brun-grå-svart-skalan och det tycker jag är skittrist. Men det är ju bra att även de billiga kedjorna känner att det finns något att hämta från försäljning av brakläder.
Alla kläder går i brun-grå-svart-skalan och det tycker jag är skittrist. Men det är ju bra att även de billiga kedjorna känner att det finns något att hämta från försäljning av brakläder.
Köpa kokosbollar eller inte?
Nuförtiden bor vi i ett gulligt radhusområde.
Med den här boendeformen följer att det att det titt som tätt rings på dörren, och när man öppnar står där barn/ungdomar som vill sälja kokosbollar, lotter, tidningar eller något annat. Pengarna ska finansiera en klassresa eller idrottsföreningen eller bara den egna ekonomin.
Jag har en ryggmärgsreflex att säga nej till alla som vill sälja något till mig. Jag vill själv komma på vad jag ska köpa, och sedan själv leta upp någon som säljer det.
Men de här sakerna ska man ju inte köpa för att man så gärna vill ha kokosbollar, utan man ska köpa dem för att stödja vad det nu är som ska stödjas. Men det kommer jag liksom inte på förrän jag redan med ryggmärgsreflexen tackat nej.
Å andra sidan kan jag rättfärdiga mig, inför mig själv, med att de flesta av de här barnen bor i vårt ganska välbärgade område. De går nog ingen nöd på dem ifall jag väljer att lägga mina pengar på andra ömkansvärda saker, vilket jag faktiskt till stor del gör.
Med den här boendeformen följer att det att det titt som tätt rings på dörren, och när man öppnar står där barn/ungdomar som vill sälja kokosbollar, lotter, tidningar eller något annat. Pengarna ska finansiera en klassresa eller idrottsföreningen eller bara den egna ekonomin.
Jag har en ryggmärgsreflex att säga nej till alla som vill sälja något till mig. Jag vill själv komma på vad jag ska köpa, och sedan själv leta upp någon som säljer det.
Men de här sakerna ska man ju inte köpa för att man så gärna vill ha kokosbollar, utan man ska köpa dem för att stödja vad det nu är som ska stödjas. Men det kommer jag liksom inte på förrän jag redan med ryggmärgsreflexen tackat nej.
Å andra sidan kan jag rättfärdiga mig, inför mig själv, med att de flesta av de här barnen bor i vårt ganska välbärgade område. De går nog ingen nöd på dem ifall jag väljer att lägga mina pengar på andra ömkansvärda saker, vilket jag faktiskt till stor del gör.
Är jag disciplinerad nog?
Lillkatten är sjuk. Nästan 40 graders feber har han, och så klart blir han hemma från dagis i morgon.
På tisdag har jag tenta. Jag har pluggat alldeles för lite, som vanligt. Fast den här gången är det inte mitt fel, utan beror på att jag hämtat på dagis några eftermiddag när jag enligt mitt skolschema borde haft tid att läsa.
Nu var det dags för sista rycket, jag har inget schemalagt fram tills tentan. Men Lillkatten måste passas, och Kattpappan måste jobba i alla fall lite, så jag kan inte lägga all tid på att plugga, jag måste vara mamma också.
Så nu ska det bli spännande att se om jag klarar av att ta fram superdisciplinen och läsa de stunder jag får över. Till min hjälp har jag tagit sömntabletter, så jag i alla fall kan vara säker på att få sova på den tid på dygnet när det passar att göra det.
På tisdag har jag tenta. Jag har pluggat alldeles för lite, som vanligt. Fast den här gången är det inte mitt fel, utan beror på att jag hämtat på dagis några eftermiddag när jag enligt mitt skolschema borde haft tid att läsa.
Nu var det dags för sista rycket, jag har inget schemalagt fram tills tentan. Men Lillkatten måste passas, och Kattpappan måste jobba i alla fall lite, så jag kan inte lägga all tid på att plugga, jag måste vara mamma också.
Så nu ska det bli spännande att se om jag klarar av att ta fram superdisciplinen och läsa de stunder jag får över. Till min hjälp har jag tagit sömntabletter, så jag i alla fall kan vara säker på att få sova på den tid på dygnet när det passar att göra det.
Vad är det för fel
Måsten idag var att skriva två labbrapporter innan Lillkatten ska hämtas på dagis.
Och jag klarade det precis.
Varför kunde jag inte gjort det snabbt i morse och fått tid till annat viktigt också?
Nu har jag precis skrivit klart dem och skickat in, och om en minut måste jag gå för att vara på dagis klockan tre.
Egenskap hos mig själv som jag inte är nöjd med är att jag måste uppnå ett visst mått av stress för att lyckas bli klar med en uppgift.
Och jag klarade det precis.
Varför kunde jag inte gjort det snabbt i morse och fått tid till annat viktigt också?
Nu har jag precis skrivit klart dem och skickat in, och om en minut måste jag gå för att vara på dagis klockan tre.
Egenskap hos mig själv som jag inte är nöjd med är att jag måste uppnå ett visst mått av stress för att lyckas bli klar med en uppgift.
tisdag, september 16, 2008
Stort barn
Vår lilla bebis har plötsligt blivit så stor.
Igår ammade han inte, vilket han gjort idag.
Och nu sover han i sin egen säng i sitt eget rum. Vi har inte ens föreslagit det för honom, utan det har varit hans egen idé rakt igenom. Vi är beredda på att gå och hämta honom närhelst han inte tycker att det är roligt längre (om det nu skulle bli så)
Igår ammade han inte, vilket han gjort idag.
Och nu sover han i sin egen säng i sitt eget rum. Vi har inte ens föreslagit det för honom, utan det har varit hans egen idé rakt igenom. Vi är beredda på att gå och hämta honom närhelst han inte tycker att det är roligt längre (om det nu skulle bli så)
Jag tar tillbaka allt
Idag blev jag erbjuden sittplats både från och till skolan.
Har stockholmarna helt plötsligt blivit artiga och medkännande, elller ser jag så fruktansvärt lidande ut att de mest hårdhjärtade veknar?
Jag har ingen aning. Men kan bara konstarera att efter att ha åkt mycket kollektivtraffik i en och en halv graviditet utan att någonsin bli erbjuden sittplats har det nu hänt de senaste tre gångerna jag satt min fot på en tunnelbana..
Har stockholmarna helt plötsligt blivit artiga och medkännande, elller ser jag så fruktansvärt lidande ut att de mest hårdhjärtade veknar?
Jag har ingen aning. Men kan bara konstarera att efter att ha åkt mycket kollektivtraffik i en och en halv graviditet utan att någonsin bli erbjuden sittplats har det nu hänt de senaste tre gångerna jag satt min fot på en tunnelbana..
måndag, september 15, 2008
Början på slutet?
Om inte Lillkatten vaknar helt otröstlig inom några timmar är det här första dygnet sedan han föddes som jag inte ammat honom.
Han har själv avböjt från att amma, och kanske är det något tillfälligt. Eller så tycker han bara helt enkelt att mammas mage är för stor för att det ska vara riktigt mysigt att amma?
Han har själv avböjt från att amma, och kanske är det något tillfälligt. Eller så tycker han bara helt enkelt att mammas mage är för stor för att det ska vara riktigt mysigt att amma?
Hur tänker vi?
När Lillkatten föddes lyckades vi pricka in en flytt till dagen innan förlossningen.
Den här gången har vi inte varit riktigt lika obetänksamma. Men vi har ingen bil längre. Vi bestämde oss redan i somras för att byta ut bilen vi har nu, och skaffa en miljövänligare variant. Men det var inte förrän i samband med att foglossningen från helvetet drabbade mig som vi verkligen gjorde slag i saken och lämnade bort vår bil.
Just nu, vid ett av få tillfällen i mitt liv då jag faktiskt tycker att det är befogat att ta bilen, då har vi ingen bil. Och det visade sig precis att vi kanske inte kommer hinna få någon bil ens tills det är dags för förlossning.
Den här gången har vi inte varit riktigt lika obetänksamma. Men vi har ingen bil längre. Vi bestämde oss redan i somras för att byta ut bilen vi har nu, och skaffa en miljövänligare variant. Men det var inte förrän i samband med att foglossningen från helvetet drabbade mig som vi verkligen gjorde slag i saken och lämnade bort vår bil.
Just nu, vid ett av få tillfällen i mitt liv då jag faktiskt tycker att det är befogat att ta bilen, då har vi ingen bil. Och det visade sig precis att vi kanske inte kommer hinna få någon bil ens tills det är dags för förlossning.
lördag, september 13, 2008
Erbjuda sittplats till gravida
Igår hände något mycket, mycket ovanligt.
Jag har tidigt blivit stor i båda mina graviditeter. Oavsett om jag velat det eller inte har jag sett gravid ut under ganska lång tid, det har inte gått att mista mina magar för något annat än just gravidmage.
Under min förra graviditet ägde vi inte ens en bil, och även nu är mitt bilåkande väldigt begränsat. Mitt resande med kollektivtraffik är med andra ord ganska stort.
Igår hände det för allra första gången. Någon reste sig och erbjöd mig sin sittplats i den överfulla tunnelbanan.
Jag är kanske inte den mest uppmärksamme när jag åker tunnelbana. Men ser jag någon som behöver sitta mer än jag tycker jag att jag brukar erbjuda dem min plats. Det händer i alla fall någon gång i månaden. Och när man skriver ett sådant här inlägg brukar alla berätta om att de minsann också gör det. Antagligen ljuger jag, precis som alla andra. Vi bara tror att vi brukar resa oss, fast det egentligen bara hänt en enda gång? Eller så har jag haft sådan osannolik extrem otur med vilka jag åkt tillsammans med under båda mina graviditeter.
Jag har tidigt blivit stor i båda mina graviditeter. Oavsett om jag velat det eller inte har jag sett gravid ut under ganska lång tid, det har inte gått att mista mina magar för något annat än just gravidmage.
Under min förra graviditet ägde vi inte ens en bil, och även nu är mitt bilåkande väldigt begränsat. Mitt resande med kollektivtraffik är med andra ord ganska stort.
Igår hände det för allra första gången. Någon reste sig och erbjöd mig sin sittplats i den överfulla tunnelbanan.
Jag är kanske inte den mest uppmärksamme när jag åker tunnelbana. Men ser jag någon som behöver sitta mer än jag tycker jag att jag brukar erbjuda dem min plats. Det händer i alla fall någon gång i månaden. Och när man skriver ett sådant här inlägg brukar alla berätta om att de minsann också gör det. Antagligen ljuger jag, precis som alla andra. Vi bara tror att vi brukar resa oss, fast det egentligen bara hänt en enda gång? Eller så har jag haft sådan osannolik extrem otur med vilka jag åkt tillsammans med under båda mina graviditeter.
fredag, september 12, 2008
Är det inte det vanliga att sitta uppe på nätterna?
Jag undrar om jag är lite dumnaiv, eller bara har taskig verklighetsuppfattning när jag vid femtiden på morgonen sitter och kollar om det är någon som uppdaterat sedan jag sist kollade vid fyratiden.
torsdag, september 11, 2008
"bra shopping"länktips
Eftersom Helga bad mig tipsa följer här ett gäng länkar till butiker som säljer ekologiskt och/eller rättvisemärkt. Mest är det klädbutiker, men vissa säljer även andra saker. Och det går ofta att klicka sig vidare via länkar om man är intresserad av annat.
Flera stycken säljer faktiskt också skor.
Jag har inte handlat i alla butiker, så jag kan inte garantera att de är pålitliga. Men jag har samlat ihop mina länkar från vad jag bedömmer som pålitliga källor.
Kläder för vuxna:
Adili
Adisgladis
Berthas
EcoLove
Sweden Organics
Ecologia
minni
Ecoologicals
Gossypium
H&M
Howies
Ingrid af Maglehem
Jane Wiksröm
La Redoute
Hildur.se
Palace
Peopletree
RedFairy
Kläder för barn:
Edvina.nu
Adili
Minimundus
Blingo
EcoKid
minni
Ecoologicals
Gröna Grodan
Kameleont
Kavat
Kaxig Design
Petit PURE
Tant Gröns Garderob
Och om någon har fler tips är jag alltid tacksam för mer att välja bland!
Flera stycken säljer faktiskt också skor.
Jag har inte handlat i alla butiker, så jag kan inte garantera att de är pålitliga. Men jag har samlat ihop mina länkar från vad jag bedömmer som pålitliga källor.
Kläder för vuxna:
Adili
Adisgladis
Berthas
EcoLove
Sweden Organics
Ecologia
minni
Ecoologicals
Gossypium
H&M
Howies
Ingrid af Maglehem
Jane Wiksröm
La Redoute
Hildur.se
Palace
Peopletree
RedFairy
Kläder för barn:
Edvina.nu
Adili
Minimundus
Blingo
EcoKid
minni
Ecoologicals
Gröna Grodan
Kameleont
Kavat
Kaxig Design
Petit PURE
Tant Gröns Garderob
Och om någon har fler tips är jag alltid tacksam för mer att välja bland!
Inte så ofta som en Kattmamma gråter
Idag lämnade jag Lillkatten för första gången på dagis. Tidigare är det Kattpappan som gjort det eftersom inskolningen inte avslutades förrän igår.
Men idag är vi alltså inne i det som ska bli våra vardgasrutiner, och eftersom jag inte börjar skolan förrän nio faller det på min lott att vara den som lämnar.
Lillkatten var orolig hela morgonen och frågade efter pappa, han har vant sig vid att det är han och pappa som går till dagis.
När vi kom fram var han så ledsen så ledsen. Det brukar gå bra när Kattpappan lämnar honom, men jag har ju aldrig gjort det förrut och det stämde inte i hans värld. Han grät och grät, och när jag gick därifrån vinkandes så satt han i en frökens famn och grät vidare.
Jag tycker ju att det är bra med dagis, det är verkligen en superplats han fått, och alla som jobbar där är verkligen gulliga och engagerade. Och jag vet ju att han slutar gråta en liten stund efter att jag gått därifrån. Men i morse var jag tvungen att gå in på en bakgata och gråta, gråta, gråta när jag hade lämnat mitt älskade längtansbarn. Jag undrade om det var för att lämna bort mitt barn som jag kämpat så länge för att han skulle komma till oss.
Jag vet att det här är bra för oss alla, men ibland får man svajja lite i sin tillvaro.
Och när Kattpappan hämtade Lillkatten efter mellis (han har inte långa dagar) så var allt så klart jättebra.
Men idag är vi alltså inne i det som ska bli våra vardgasrutiner, och eftersom jag inte börjar skolan förrän nio faller det på min lott att vara den som lämnar.
Lillkatten var orolig hela morgonen och frågade efter pappa, han har vant sig vid att det är han och pappa som går till dagis.
När vi kom fram var han så ledsen så ledsen. Det brukar gå bra när Kattpappan lämnar honom, men jag har ju aldrig gjort det förrut och det stämde inte i hans värld. Han grät och grät, och när jag gick därifrån vinkandes så satt han i en frökens famn och grät vidare.
Jag tycker ju att det är bra med dagis, det är verkligen en superplats han fått, och alla som jobbar där är verkligen gulliga och engagerade. Och jag vet ju att han slutar gråta en liten stund efter att jag gått därifrån. Men i morse var jag tvungen att gå in på en bakgata och gråta, gråta, gråta när jag hade lämnat mitt älskade längtansbarn. Jag undrade om det var för att lämna bort mitt barn som jag kämpat så länge för att han skulle komma till oss.
Jag vet att det här är bra för oss alla, men ibland får man svajja lite i sin tillvaro.
Och när Kattpappan hämtade Lillkatten efter mellis (han har inte långa dagar) så var allt så klart jättebra.
onsdag, september 10, 2008
Tråkig
Jag är ledsen över att det blir så lite bloggat.
Jag har inte speciellt många tankar, förutom tankarna på att orka med ännu en fysiskt tung dag.
Min kropp är inte speciellt bra anpassad för graviditeter och det måste jag leva med, ifall jag vill ha förmånen att föda ytterligare ett barn. Men att kräva av mig själv att jag förutom att klara studierna också ska orka engagera mig i allt möjligt det gör jag inte.
Jag tycker att det är ganska tråkigt med människor som inte har politiska åsikter och inte har en aning om vad som händer utanför deras egen högst begränsade intressesfär. Men just nu finner jag mig i att inte orka mer än bara just mig själv, och kanske någon parmiddag tillsammans med trevliga vänner.
Jag har inte speciellt många tankar, förutom tankarna på att orka med ännu en fysiskt tung dag.
Min kropp är inte speciellt bra anpassad för graviditeter och det måste jag leva med, ifall jag vill ha förmånen att föda ytterligare ett barn. Men att kräva av mig själv att jag förutom att klara studierna också ska orka engagera mig i allt möjligt det gör jag inte.
Jag tycker att det är ganska tråkigt med människor som inte har politiska åsikter och inte har en aning om vad som händer utanför deras egen högst begränsade intressesfär. Men just nu finner jag mig i att inte orka mer än bara just mig själv, och kanske någon parmiddag tillsammans med trevliga vänner.
tisdag, september 09, 2008
Andas ut
Nu har jag tabletter i skåpet igen, och kan andas ut, till nästa gång.
Fast det hoppas jag dröjer minst 1½ år.
Fast det hoppas jag dröjer minst 1½ år.
Beroende
Kattpappan ringde just från apoteket. De tabletter jag brukar få utskrivna är för tillfället slut hos tillverkaren.
Apoteket skulle försöka få tag på läkaren för att se om jag kunde få något annat utskrivet istället.
Och jag får svårt att andas. Jag är så beroende av att ha tabletter hemma i skåpet. Jag måste ha något. Sist jag inte hade tbletter var jag vaken i över tre dygn utan att ha någon möjlighet att somna, och det känns inte alls långsökt att jag hamnar där igen.
Jag är beroende, beroende, beroende.
Inte kemiskt beroende, jag äter väldigt få tabletter, men känslomässigt beroende. Jag behöver tryggheten i att veta att om jag inte somnar finns det hjälp att få. Då kan jag slappna av och somna.
Snälla, snälla, galna doktor, hitta en annan dos åt mig eller lös det på något annat sätt.
Annars måste jag vagga ner till mottagningen och sätta mig där och hyperventilera tills du löser det här åt mig.
Apoteket skulle försöka få tag på läkaren för att se om jag kunde få något annat utskrivet istället.
Och jag får svårt att andas. Jag är så beroende av att ha tabletter hemma i skåpet. Jag måste ha något. Sist jag inte hade tbletter var jag vaken i över tre dygn utan att ha någon möjlighet att somna, och det känns inte alls långsökt att jag hamnar där igen.
Jag är beroende, beroende, beroende.
Inte kemiskt beroende, jag äter väldigt få tabletter, men känslomässigt beroende. Jag behöver tryggheten i att veta att om jag inte somnar finns det hjälp att få. Då kan jag slappna av och somna.
Snälla, snälla, galna doktor, hitta en annan dos åt mig eller lös det på något annat sätt.
Annars måste jag vagga ner till mottagningen och sätta mig där och hyperventilera tills du löser det här åt mig.
Behöver mina tabletter (i skåpet)
Mina sömntabletter tog slut igår (i förrgår). Jag var lovad att det skulle finas nya på apoteket idag (igår), men när jag var där för att hämta ut dem i eftermiddags hade receptet inte kommit in.
Och nu är klockan halv fem och jag har fortfarande inte somnat. Så mycket gör alltså den psykologiska biten att ha dem i badrumsskåpet.
Och nu är klockan halv fem och jag har fortfarande inte somnat. Så mycket gör alltså den psykologiska biten att ha dem i badrumsskåpet.
fredag, september 05, 2008
Jo, man är föräldraledig även utan FP
Jag ringde försäkringskassan, och enligt henne jag pratade med räknas jag som föräldraledig oavsett om jag tar ut pengar eller inte, så Lillkatten kan behålla sin förskoleplats.
Nu tänker jag nöja mig med det här svaret, och inte fråga någon annan, för som Tess skriver, man kan få helt olika svar beroende på vem man frågar.
Någon SGI att oroa mig för har jag inte. Den är nollad sedan många år tillbaka.
Nu tänker jag nöja mig med det här svaret, och inte fråga någon annan, för som Tess skriver, man kan få helt olika svar beroende på vem man frågar.
Någon SGI att oroa mig för har jag inte. Den är nollad sedan många år tillbaka.
Någon försäkringskasseexpert här?
Jag måste fråga er experter som läser här inne.
Visst räknas det som att man är föräldraledig även om man inte tar ut någon föräldrapenning, när man är hemma med en liten bebis under ett år?
Frågan gäller om Lillkatten får gå på dagis när jag är hemma med syskonet, trots att jag inte tänker ta ut några pengar.
Och frågan gäller inte åsikter om moralen med att utnyttja förskola fast man är hemma*, utan vilka regler som gäller.
*Det kan jag ta i ett annat inlägg ifall någon blir väldigt upprörd.
Visst räknas det som att man är föräldraledig även om man inte tar ut någon föräldrapenning, när man är hemma med en liten bebis under ett år?
Frågan gäller om Lillkatten får gå på dagis när jag är hemma med syskonet, trots att jag inte tänker ta ut några pengar.
Och frågan gäller inte åsikter om moralen med att utnyttja förskola fast man är hemma*, utan vilka regler som gäller.
*Det kan jag ta i ett annat inlägg ifall någon blir väldigt upprörd.
Sömnen lite halvfacit
Idag ringde jag min läkare och bad om ett nytt recept på sömntabletter, eftersom de jag har i badrumsskåpet är nästan slut.
Det betyder att jag i snitt har tagit sömntabletter en gång i veckan det senaste året. Veckor innan tenta har jag ätit tabletter varenda kväll, vilket i praktiken betyder att jag nästan inte tagit några tabletter i mellantiderna.
Ibland blir det några sömnlösa nätter, men sömnpsykoserna ligger långt borta.
Det känns bra att jag inte blev tvungen att knapra tabletter varenda kväll, utan att jag nästan alltid klarar mig utan dem. Men att de finns som en extra räddning ifall livet varit allt för stökigt, eller om jag råkat somna under dagen.
När (om) bebis kommer, så blir det inget tablettknaprande alls, så länge det nattammas. Men då kommer jag att vara hemma hela dagarna, och klara av eventuella sömnproblem.
Det betyder att jag i snitt har tagit sömntabletter en gång i veckan det senaste året. Veckor innan tenta har jag ätit tabletter varenda kväll, vilket i praktiken betyder att jag nästan inte tagit några tabletter i mellantiderna.
Ibland blir det några sömnlösa nätter, men sömnpsykoserna ligger långt borta.
Det känns bra att jag inte blev tvungen att knapra tabletter varenda kväll, utan att jag nästan alltid klarar mig utan dem. Men att de finns som en extra räddning ifall livet varit allt för stökigt, eller om jag råkat somna under dagen.
När (om) bebis kommer, så blir det inget tablettknaprande alls, så länge det nattammas. Men då kommer jag att vara hemma hela dagarna, och klara av eventuella sömnproblem.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
