Jag visste

Jag har i flera dagar gått runt och vetat att jag är gravid. Jag har fått bita mig i tungan för att inte prata om graviditeten, eller hur det skulle bli den här gången.

Men det är ingen magkänsla eller intuition som gjort att jag varit säker. Det är det gamla kära illamåendet som knackat på och lagt sig över mig som en filt. Ingen tjock och kvävande filt ännu så länge utan bara just en liten påminnelse. Vi får se vart det leder den här gången.

Chockad

Helst skulle jag velat ha förlåt som rubrik på det här inlägget.

Jag har precis testat positivt på ett graviditetstest.

Och det var inte min tur.

Det var Storkens tur, eller Tingelings tur eller Nylsas tur eller vem som helst annans tur.

Jag vet att man inte kan resonera så. Men det är så jag känner nu. Efter att igår ha träffat alla dessa underbara starka kvinnor som kämpar, så går jag och kniper det där pluset.

Förmodligen kommer jag att smälta det här senare. Nu är det bara så sjukt. Vi har ju inte ens försökt seriöst, det är inte rättvist!
Men jag har blivit ännu mer ödmjuk inför livet.

Och så ett gäng disclamers på slutet

• Jag har stor förståelse för den som inte orkar/vill läsa min blogg längre!
• Jag har testat positivt vilket verkligen inte är detsamma som att det kommer att bli något barn
• Ni som känner mig från verkligheten får gärna behålla vår hemlighet ganska hemlig ett tag till. Jag vet att ni är många som läser, men ni kan kanske låtsas som ingenting ett litet tag till i alla fall.

Tack

Tack för idag/ikväll tjejer!

Jag saknar er redan!

(Och nej jag har fortfarande inte fått mens)

Det var väl ingen som undrade?

Om någon undrar... så har jag ännu inte fått mens.

Men jag är ju bara på dag 13 efter den eventuella ägglossningen, så det är väl inte så mycket att hurra för antar jag.

Spänningen är på topp (eller inte)

Någon mens har jag ännu inte fått.

Men det är egentligen inte så konstigt, och har ingenting med graviditeter att göra. Attt jag skrev att den kunde dyka upp idag beror på att jag hade en tolvdagars lutealfas på den tiden när jag tog sprutor. Men jag har ju ingen aning om hur jag fungerar (om jag fungerar) av mig själv.

Hurra

En väldigt rolig sak kanske kommer att hända oss. Det har med vårt hus att göra, men mer tänker jag inte berätta.

I alla fall inte nu.

*hoppar upp och ner*

Tentadags igen

Usch jag har tenta i morgon.

Inte i något av mina ämnen där jag känner mig säker. Utan i Genomik, Bioinformatik och Biostatistik. Ni hör själva på namnet hur upphetsande det låter.

Som vanligt tycker jag att jag inta fattar någonting, och är orolig för att jag inte ska klara mig.

Det här är en obligatorisk kurs som jag måste ha för att få ta ut examen, så det finns inga alternativ till att inte klara den.

Jag försöker hålla motivationen uppe för att plugga lite extra idag. Jag ska trots allt vara ledig en hel månad från i morgon eftermiddag, så jag kan spara mitt surfande och tänkande på dumheter tills dess tycker jag.

Vänskap

En av grundpelarna i vänskap på alla nivåer, från grundlig läsa-någons-blogg-ibland till att vara riktigt, riktigt nära vänner tror jag är att man aldrig får komma med oombedda råd.

Jag försöker verkligen leva efter det mottot alltid. Men det är så svårt ibland. Särskilt för mig som är lite för förnumstig ibland.

I brist på

I brist på formuleringsförmåga att blogga om feminism, miljö och annat jag egentligen vill skriva om kan jag göra det här till en är-jag-gravid-blogg?

Enligt några beräkningar borde jag få mens i morgon. Eller så kan det dröja ett tag till. Så himlans spännande är det egentligen inte.

Och jag vägrar att skriva om eventuella symptom jag letar efter. Det skulle vara allt för patetiskt.

Hoppas tydligen mer än vad jag trodde

Jag läste om en massa par som kämpat i åratal för att få första barnet och sedan lyckades på första försöket med andra barnet.
Jag läste också om de som hade lika stora problem att få tvåan, men de historierna minns jag inte alls lika tydligt.

Jag hoppas tydligen väldigt mycket på att kunna bli gravid trots att jag försöker intala mig att jag inte kommer att bli det av mig själv, och att vi ju hela tiden planerat mot frysisen och nya IVF:er.

Jag tror fortfarande att jag inte kommer att bli besviken om mensen gör intåg mot slutet av veckan, och jag hoppas att jag har rätt.

Amning - minskad fertilitet?

Fast en fråga väcktes faktiskt vid barnsurfandet.

Någon skrev att fertiliteten minskar när man ammar, och det vet jag ju så klart om. Men jag trodde att det hade med minskad ägglossning att göra, men enligt den här skribenten var det inte bara utebliven ägglossning som var problemet utan även att det var svårare att bli gravid även vid ägglossning.

Och det låter ju inte helt orimligt. Slemhinnorna är ju påverkade så länge man ammar.

I så fall har jag ytterligare en anledning att inte tro att det kommer att bli någon graviditet här hemma i år, för jag planerar att amma länge till.

När det är tentatider läser jag för mycket skräp på nätet.

Sitter och läser lite på ytterligare ett av alla göra-barn-forum som finns. Och råden som duggar tätt är helt uppåt väggarna.

Men jag orkar inte ge mig in i en diskussion om när ägglossningen verkligen sker, eller när man har rätt att söka hjälp, eller om det är försent att försöka när ÄL-stickorna berättar att LH-stegring skett eller om det är bättre att förlita sig på termometern.

Varför läser jag? Borde inte sådana "nybörjarfrågor" vara över för min del? Jag orkar ju ändå inte dela med mig av mina kunskaper utan blir bara irriterad över alla som uttalar sig så tvärsäkert om saker som jag vet är fel.

Och så klart var det någon som nämnde det där tipset om att slappna av också.

Jag har rätt

Det är så skönt att ha rätt.

Vi hade just en diskussion om hur många dagis det ligger på vår gata och jag hade rätt! Sedan hade vi en diskussion om alla dagis i kedjan låg i vårt område, och jag hade rätt igen!

Jag är så bra. Hahaha

Och framförallt är det skönt att våra ”gräl” inte berör viktigare saker.

Om nu någon misstänkte något annat.

Alltså det där inlägget om fotografering av rumpor var bara för att reta Kattpappan. Han hade tagit kort på oss när vi hoppade och fått med en hel del rumpor.

Om nu någon trott något annat så kan jag lugna er. Jag är inte orolig över rumpkorten på rikitgt.

Jag skulle faktiskt inte ens vara orolig om han verkligen hade tagit kort på posserande rumpor. Även om jag nog tycker att sådana kort är rätt trista kan man väl få ta dem ifall det bara är för nöjes skull. (nöje för den som blir fotogrferad)

Akuta beslut

Jag ägnar mycket tid åt att fundera på vilket MVC jag ska skriva in mig på.

Beslutsångest över något som kanske aldrig kommer att hända.

Grannsämja?

Våra närmaste grannar har två killar i låg/mellanstadieåldern. Dessa små killar är ständigt klädda i cammo-kläder från topp till tå. Kängor, cammomönstrade byxor, jackor och t.o.m cammomönstrade ryggsäckar.
Dessutom har de autentiska plastvapen som de alltid springer omkring och skjuter på varandra och andra med.

Kanske moralpanikar jag? Men jag gillar inte riktigt den här typen av lekar. När jag gick på dagis kommer jag ihåg att vi ofta lekte krig, och jag tror på att låta barn leka allt för att kanske kunna ta till sig det hemska som trots allt händer överallt i världen.
Men vi lekte med pinnar och var inte utklädda till soldater.

Någonstans tycker jag att det finns en gräns för krigslekar. Jag vet inte exakt var den gränsen går, men jag känner instinktivt att grannarna har passerat den gränsen väldigt mycket. Jag tror att min gräns går vid kläder och vapen som ser riktiga ut.

?

Min man fotograferar mina kompisars rumpor, hur ska jag tolka det?

Mode och stil (Det har jag inte)

Hörrni brudar. Vad sjutton har man på sig?

Bloggträff
Jag har en svag idé om vad som passar att klä sig i när man går ut och träffar ett sånt fantastiskt gäng med snyggingar som ni är? Men det var så galet länge sedan jag var ute, hur klär man sig?

Dop
Och vad sjutton har man på sig när man går på dop. Jag har lyckats bli några år över 30 utan att någonsin bli bjuden på ett dop. Men nu ska doposkulden bort. Vad ska man klä sig i? Inte jeans va? Men inte heller balklänning?

Hoppsan är också mirakel

Förresten så gillar jag numera små bebisar.

I går träffade vi två hoppsan. En utanför magen och en som har lång väg kvar.

Och jag tycker bara att det är mysigt och roligt!

Otroligt skönt att kunna glädjas åt de fantastiska mirakel som alla barn är oavsett om de var planerade eller bara råkade bli.

Missunsam

Jag mår lite smått illa när jag läser lyckliga gravidbloggar som inte tidigare var infertilitetsbloggar

Som att inte de som inte kämpat inte får vara lyckliga, eller oroliga för den delen.

Missunsam är bara förnamnet.

Vilka läser.

Tinsel skriver om hur personer hon känner IRL läser hennes blogg och skvallrar om henne. Jag har inte lika många läsare som Tinsel, men tillräckligt många för att jag inte ska ha någon koll på vilka som läser.

Jag skulle t.ex. vilja skriva saker om rykten jag hört om lärare, men jag vågar nog inte. För jag vet ju som sagt inte vilka som läser här och på vilket sätt kritiska inlägg skulle kunna påverka mina chanser till det ena eller andra.

Istället skriver jag tråkinlägg som det här under som handlar om ingenting. Om jag inte vågar skriva det jag vill kan jag lika gärna lägga ner. Men i så fall kommer jag kanske att förlora kontakten med alla dem jag lärt känna via bloggandet.

Är alla lediga idag.

Är alla utom jag lediga idag.

Så klart inte. Men det känns extra jobbigt att sitta och plugga idag när så många har underbar påskledighet.

Å andra sidan ska jag snart vara hemma i fyra hela veckor. Och kanske hinner det bli lite vår innan dess?

Så hemskt

Man tror knappt att det är sant. Snacka om att rycka undan allt. Adoptionen blev helt plötsligt tillbakadragen.

Idag tänker jag särskilt på Soff med make som råkat ut för den där berömda droppen som kan få allt att rinna över. Som om inte barnlöshetseländets långa tid var nog.

Jag är hopplöst tråkig

Det är omöjligt att ha en social relation med mig. I tentatider är jag helt omöjlig att träffa.

Jag är inte koncentrationernas mästare och behöver hela dagarna innan en tenta för att plugga. Förrut försökte jag träna mitt på dagen under pluggandet, det ska ju vara så bra för att rensa hjärna och bli pigg. Men för mig fungerade det inte. Jag behöver en ganska lång startsträcka innan jag kommer igång med pluggandet. Och efter att ha varit borta och tränat måste jag börja om. Två startsträckor på samma dag är det samma som alldeles för lite läst.

Vaken

Någon som sett mina nattliga kommentarer?

Japp, jag sitter här och är nattvaken igen. Men jag är inte så orolig. Jag har sovit ok den senaste månaden. Men nu närmar sig tentatider igen, och då får jag nog faktiskt pillra i mig lite sömntabletter.

Inte i natt men i morgon natt.

Dagisplats

Lillkatten har blivit erbjuden dagisplats på dagiset som ligger 300 meter ifrån vårt hus.

Efter vad jag hört är det ett väldigt bra dagis med mysig personal och trevlig stämning. Jag har också hört att genustänkandet är lika med noll.

För mig är det otroligt viktigt att Lillkatten blir behandlad som en liten människa snarare än en liten pojke.

Men jag tror att vi tackar ja till platsen i alla fall. Att det ligger så nära oss gör att Lillkattens dagar kan bli kortare och det är värt väldigt mycket. Och de första åren är det ändå viktigast att det finns snälla människor runt Lillkatten.

Han börjar förresten inte förrän i september, så han har lång tid kvar hemma med sina föräldrar.

Vad heter det?

Startat bebisverkstaden förresten. Det är ett sånt där konstigt uttryck som används på försöka-bli-gravid-forumen.

Egentligen borde jag nog skrivit att vi försöker att ha penetrerande samlag vid ägglossningen.

Eller låter det ännu sjukare?

Det pratas helt klart för lite om barn-görande, så vedertagna uttryck saknas.

Men jag kan lova er alla att vi inte myyyser här hemma.

Långsiktigt

Man skulle nog kunna säga att vi startat bebisverkstaden igen.

Men vi vet inte om det fungerar, och det är väldigt långsiktigt planerande. Siktet är egentligen inställt på februari 2009, då jag kanske slutat amma Lillkatten och kan försöka tina upp den lilla klump som ligger i en frys på Huddinge sjukhus.

På det här sättet hoppas jag slippa bli ledsen och besviken om inget händer. Om en tre-fyra år bör jag vara gravid igen. Annars tänker jag nog tillåta mig en tår eller två.

Sammanträffande?!?

Någonstans i en förort till Stockholm finns det en liten, liten gatstump med väldigt få hus. Gatstumpen är så liten så att den tidigare inte ens fanns med på Gula sidornas kartor.* På den här lilla gatstumpen är jag uppväxt och mina föräldrar bor fortfarande kvar där.

Och så visade det sig att en annan bloggare, någon som jag följt i flera år, också bor på precis den här lilla gatstumpen.

Är inte det ett märkligt sammanträffande?






*Nuförtiden finns den visst där.

VVFB

Våga Vägra Face Book

Jag har inget konto på Face book, och jag hade nog inte tänkt skaffa det heller.

Men nu, när min kusins sambo skickar en festinbjudan till min man så undrar jag. Hallå, min kusin borde höra av sig till mig ju.

Om man inte finns på Face book, så kanske man inte finns alls längre?

Hemlängtan

Jag har fortfarande efter över ett år inte förlikat mig med tanken på att jag inte bor i stan längre.

Särskilt idag när något hade gått fel med en fil jag behöver för att skriva en labbrapport, och jag var tvungen att åka in till skolan och fixa.

Två timmars restid istället för den halvtimme det hade tagit om vi bott kvar vid Mariatorget.

Ägglossning?

Ägglossningsstickorna visade på nästan ägglossning för några dagar sedan. Sedan visade de på ännu mera nästan ägglossning och sedan har de inte visat på någonting.

Hormonstrecket och teststrecket var aldrig lika starka men det är ju ett vanligt problem, även för de som har riktig ägglossning.

Om ungefär två veckor får jag veta ifall det var på riktigt. Får jag mens då, så har jag bestämt mig för att jag måste ha ägglossat.

Galet långt inlägg om genmodifiering

Först av allt måste jag säga att jag är överväldigad över gensvaret jag fick på min lilla förfrågan om genmodifikation. Jättetack för alla kloka genomtänkta svar! Jag är imponerad över hur mycket ni kan.

Själv är jag verkligen ingen expert på området. Men jag har nog läst lite mer än genomsnittsvensken, och jag har nog även lite bättre kännedom om de olika metoderna som används. Så här kommer mina åsikter.

Jag har svängt från att vara väldigt positiv till att bli mer och mer oroad.

Jag tror inte att genmodifierade grödor är lösningen på världens svältproblematik. I alla fall inte som tekniken ser ut i dagsläget. Jag tror inte att man lyckats åstadkomma någon gröda som visat sig ha betydande bättre näringsinnehåll. Inte ens det kända gyllene riset, visade sig vid närmare granskning hålla måttet. Däremot har man fått fram grödor som klarar insektsangrepp utan att behöva besprutas. Detta är som jag ser det en klar vinning för miljön. Även framställning av grödor som klarar sig bättre i vårt klimat kan vara väldigt bra för miljön, då vi kan minska transporter över halva jordklotet för att vi nordbor ska kunna äta färska tomater längre tid av året.

Så klart kan jag även i framtiden med förbättrad teknik se möjligheterna att kunna ”odla” medicin och kanske också uppnå drömmen om grödorna som mättar och ger mer näring till de som har det fattigt.

Människan har sedan de första jordbrukssamhällenas dagar mixtrat med gener, genom att välja att plantera frön från den kärve som gett mest alternativt godast mat. Skillnaden är att vi idag har möjlighet att mixtra lite snabbare och lite mer målmedvetet. Metoderna vi använder är ofta naturens egna. Bakterier som lägger in en extra gen i ett genom t.ex. Detta sker faktiskt naturligt utan människans inblandning hela tiden.Rädslan för att blanda olika organismers gener tycker jag också är ganska obefogad, i alla fall om man tror på evolutionsteorin och Darwin. Vi härstammar alla från samma urtidsorganism och vi har förvånande många gener gemensamt med godtycklig bakterie. Faktum är att en del i våra celler; mitokondrien (väldigt förenklat cellens motor) är en bakterie. Hos växterna finns motsvarande fenomen hos kloroplasterna.

Kan det vara farligt att äta genmodifierad mat? Inte egentligen. Mat innehållande gener äter vi ju jämnt, allt är ju liksom uppbyggt av det och ifall generna modifierats eller inte spelar ingen som helst roll för vårt välbefinnande.Faran kan förstås ligga i vad för sorts gen vi stoppat in. Är det en gen som uttrycker något giftframkallande så kan det uppstå fara. En riktigt klantig sak man gjorde var att använda sig av en gen från jordnötter och la in den i andra grödor. Jordnötter är ju en av de där sakerna som man kan utveckla så svåra allergier mot att man kan dö bara av att vara i samma rum. När jordnötsgenen hamnade i andra grödor blev jordnötsallergikerna lika allergiska mot den modifierade grödan.

Den stora faran med genmanipulation som jag ser det är risken för spridning. Det här är ett skräckscenario som jag målar upp för mig själv, och som jag inte tycker är allt för långsökt. En gröda med inbyggt skydd mot en viss fjärilslarv är jättebra på sin åker. Inget bekämpningsmedel behövs för att hålla larven borta och det gör ju att grödan kan hållas giftfri och att arbetare och övriga djurliv mår mycket bättre. När det blåser så sprids frön från den här grödan ut över till andra ängar och vidare ut till skogen. Den modifierade grödan slår rot och börjar växa. Och eftersom grödan är giftig för en fjärilslarv så är den säkert gift för andra insekter också. Kanske finns det inga herbivorer som kan reglera tillväxten av grödan och helt plötsligt har vi en gröda som kan växa hur mycket som helst och som slår ut annat som växer i skogen. I slutändan kan det här mycket väl leda till katastrof med ett helt förstört djur- och växtliv. Det är inte helt omöjligt att tänka sig att t.o.m. vattnet i närheten på sikt påverkas och kanske slås ut, och på så sätt påverkar oss människor i väldigt hög grad. Allt är så komplext sammanbundet i ekosystem där varenda organism påverkar 100-tals andra i långa kedjor. Och försvinner någon del i kedjan kan det hända att allt slås ut.

En lösning på det här problemet med grödor som sprider sig kan vara det som Pia tar upp. Nämligen att göra de modifierade grödorna sterila. Det kan ju tyckas dåligt för den fattiga bonden att han inte kan använda sina frön för nytt utsäde. Men det handlar alltså inte om någon profithungrig vetenskapsman som vill sälja nytt utsäde varje år, utan är en ren bevarandeåtgärd. Och jag tror att man måste göra något liknande för att våga sig på att odla genmodifierade grödor i kommersiell skala. Detta är tyvärr ingen idiotsäker lösning. Mutationer sker ju hela tiden, och vips har man en steril gröda som förökade sig, och så är spridningsproblematiken tillbaka.

Vad det gäller evolution och om man ska ingripa tänker jag spara den diskussionen till ett senare tillfälle.

Uppmaning, Utmaning, fråga

Jag vet att det inte brukar vara särskilt populärt att tycka till om politiska spörsmål i min blogg.

Men jag tänkte göra ett försök ändå.

Ni som har den minsta lilla åsikt om genmodifierade grödor kan ni inte skriva ner dem, gärna i ett långt fint inlägg i er egen blogg, men så klart går det också bra att skriva det som en kommentar till det här inlägget. Kanske bara ett enda ord?

Får jag inte ett enda svar tar jag nog bort det här inlägget senare. Jag tycker att det är så sorgligt med bloggfrågor som inte får några svar. Och just den här frågan riskerar verkligen att kvala in i den kategorin.

Ingen mer uppfödning

I morgon kastreras vår fina katt.

Det blir ett officiellt avslut på min kattuppfödning.

Någon gång i framtiden tar jag kanske upp det igen. Men det kommer inte att inträffa förrän SVERAK har vettiga regler och policys angående inavel och avelsprogram.

Unna sig

Allt för ofta läser jag om hur alla borde unna sig att bo på hotell ibland, eller gå ut och äta minst en gång i veckan, eller resa bort, eller ha städhjälp eller...

Det är jättefint om man har råd att göra allt det här. Och jag har verkligen inga problem med att de som ha pengar använder dem till att skämma bort sig själva.

Men jag hoppas slippa läsa fler artiklar/blogginlägg med undertexten att gör ni inte det här får ni skylla er själva om förhållandet går åt skogen. *

Vi är ganska många som inte har råd att unna oss.


*Och nej. Jag tänker inte på någon särskild. Särskilt inte någon som jag känner! Så ingen ska känna sig utpekad!

Hormonell balans

Jag testar varje morgon med ägglossningsstickor. Ännu har jag inte fått något positivt resultat, och jag vet inte heller om jag kommer att få det?

Men jag fungerar så mycket bättre nu än vad jag gjorde tidigare.

Jag använder mig av den billigaste testsorten. Inget dyrt digtalt, eller tydliga streck, utan den där billiga sorten som ger ett teststreck och ett hormonstreck. Och är teststrecket och hormonstrecket lika starka så har man ägglossning.

Tidigare (innan Lillkatten) fick jag alltid två nästan lika starka streck. Hormonstrecket var något svagare, men det fanns där hela tiden. Nuförtiden syns inte hormonstrecket, eller kan bara anas som en svag skugga. Jag har alltså inte längre en massa hormoner som bråkar runt hela tiden. Bara det är en vinst!

Igen

Jag skrev visst något om att Lillkatten aldrig var sjuk. Det skulle jag förstås inte ha gjort, för nu är han sjuk igen.

En hel dag hann han vara frisk från kräksjukan innan nästa sjuka kom. I morse vaknade han med en temperatur på 40,0.

Stackars, stackars Lillkatten. Nu har han i princip varit oupphörligt sjuk i en månad.

Inte så angelägen tydligen

Jag har varit sjuk.

På fredag ska vi ha ett seminarium, och jag ska prata om genmodifierade grödor i Sverige. Jag har ännu inte hunnit läsa på ett dugg.

I morgon är det ett licentiatseminarium som läraren som nästan lovat mig en doktorandtjänst sa att jag måste gå på.

Jag har en timmes resväg till skolan, och således lika lång resväg hem.

Morgondagen måste vikas åt att skriva ihop texten om grödorna, och jag hinner inte lyssna på försvarandet av licentiatavhandlingen.

Det här ger mig ångest.

Bättre men inte bra ännu

Jag är fortfarande inte frisk. Men jag orkar i alla fall stå upprätt, och har orkat bära runt på min son ganska mycket idag.

Hade jag haft ett jobb som tillät mig det hade i morgon och kanske även tisdagen varit de sista dagarna hemma. Dagarna när jag började må bättre och vilade ut för att orka komma tillbaka ordentligt och inte riskerade att bli sjuk direkt igen.

Men nu är jag student. Och varenda frånvarodag innebär missade föreläsningar och förlorade labbtillfällen. Så imorgon går jag till skolan igen och har heldag. Jag måste helt enkelt orka. Och förhoppningsvis så smittar jag inte längre.

Sjukt var det här

Sjuka är vi allihopa.

I alla fall jag och Lillkatten

Jag återkommer när vi mår bättre.

Bloggträff

Rätta mig nu om jag har fel. Kanske har jag helt övermodigt bjudit in mig själv till något där jag egentligen inte var välkommen?

Men jag har fått för mig att bloggträffen är för alla som bloggar i något löst relaterat ämne till barnlöshet, eller att ha barn, eller bara tycker om barn.

Ingen är speciellt inbjuden, alla är välkomna.

Jag läste precis någonstans om att någon inte känner sig medbjuden. För några månader sedan cirkulerade det en utmaning bland oss bloggare där man skulle välja fem andra bloggare man ville träffa. Jag var med på någon lista, och skulle alltså ha utmanat vidare. Jag är nog extrakänslig, men att välja fem stycken av alla de bloggare jag läser kändes lite som när de tuffaste på mellanstadiet valde ut vissa som skulle få vara med i en särskild grupp. Med den skillnaden att det då var jag som blev bortvald.

Det är naturligtvis en helt annan sak att göra något sådant här på nätet där man inte känner varandra på riktigt. Och jag anser inte att de som antog utmaningen är mobbare på något sätt. Men ändå är det kanske någon som uppfattat sig som utanför, för att hon inte stod med på någons lista?

Att inte vilja komma på bloggträffen för att man vill fortsätta att vara helt anonym tycker jag är ett jättebra skäl att stanna hemma. Men att inte komma för att man tror att man inte är medbjuden, det skulle jag verkligen tycka var tråkigt om det hände!

Påminnelse till mig själv

Nu när jag börjar med ägglossningsstickor ska jag komma ihåg att positivt utslag på dem inte nödvändigtvis betyder att jag verkligen ägglossar.

Om jag inte får mens 14 dagar efter positivt utslag betyder det inte att jag är gravid. Om jag får postivt igen på ägglossningsstickorna betyder det fortfarande inte att jag är gravid. Inte ens om jag 14 dagar efter positivt på ägglossningsstickor får positivt på Clearb blues ägglossningsstickor och ringer supporten, och de säger att jag måste vara gravid är jag gravid.

Jag har bara PCO.

Kräk, kräk, kräk

Lillkatten är typiskt magsjuk.

Kräks gör han ungefär hela tiden.

Så kul har vi det just nu.

Mysigt eller hur.