Ett inlägg på temat pinsamheter

När jag hade läkt ihop någorlunda efter förlossningen var jag väldigt duktig på att knipa, och jag lyckades få full kontroll på alla muskler där nere. Och sen trodde jag på något sätt att det var klart, och att jag var tillbaka där jag var innan jag blev gravid.

Idag var jag och tränade aerobics. Jag stod längst fram i salen, ni vet en av de där som de som står bakom tittar lite på för att komma ihåg stegen. I passet ingick det det ett hopp av "famehoppstypen" alltså en rörelse där man både särar på benen maxiamalt och hoppar samtidigt. Och när jag hoppade så kissade jag på mig... Jag hade att välja på att lämna salen så att alla skulle förstå vad som hänt, eller så kunde jag låtsas som ingenting och fortsätta med passet. Jag valde det senare alternativet och sträckte lite extra på mig i förhoppning att de som eventuellt misstänkte att det var något annat än svett som blötte ner mina byxor skulle tänka att så där obekymrat dansar ingen som just kissat på sig.

Nu är det dags att återuppta knipövningarna, och den här gången är det för resten av livet. För jag vill aldrig igen behöva vara med om något sånt här!

Är det någon som kan tipsa om bra övningar?

Nattamning

Jag nattammar fortfarande Lillkatten. Jag vet vad jag skrev... men det är nya tider nu.

Jag anmälde mig till en nätbaserad KBT-behandling. Och i behandlingen så ingick det en CD med andningsövningar.

Och om det är något jag är bra på så är det att andas, jag födde ju för sjutton barn med bara andning som smärtlindring.

Nu har jag lyckats andas mig själv till sömns varenda natt sedan jag lärde mig tekniken.

För även om "anonym" inte tycker att det är bra att låta barnet amma på nätterna, så fungerar det ypperligt i just vår familj. Lillkatten är en trygg unge som sover bra, och har lätt för att somna. Han äter vanligtvis mellan noll och två gånger på en natt, och somnar direkt om när han är mätt. Så det enda problemet har varit att jag inte kunnat somna om efter amningen, men nu verkar det problemet vara ur världen, och då finns det ingen anledning att ändra på någonting.

Fast kanske ändå

Det där med att orka med sex IVF:er, jag undrar om jag inte skulle göra det ändå när det gäller syskon. För jag tyckte faktiskt inte att själva behandlingen var så jobbig. Enda gången i mitt liv när jag haft en cykel på 28 dagar är när jag gjorde IVF:en. Jag behövde ju inte nedregleras eftersom jag är nedreglerad av mig själv. Det som var jobbigt var det psykiska, och jag inbillar mig att syskonförsök inte kommer att vara i närheten av lika jobbiga, jag blir ju aldrig mer barnlös.

Bara sprutor och ingen IVF?

Det här är ett svar på en fråga i en kommentar.

Till skillnad från många andra som är infertila vet jag precis vad som är fel i vårt fall. Jag har PCOs, som hos mig yttrar sig som helt utebliven ägglossning.

Allt fungerar alltså perfekt hos mig utom att det aldrig finns några ägg redo att möta spermier, oavsett hur bra spermierna är.

Med sprutor kan man framkalla ägglossning, och sedan kan vi köra på alldeles själva i sängen (eller var vi nu kan vara utan att väcka ett stycke Lillkatt) och har lika stor chans som vem som helst att lyckas.

Fördelen med det här är att det är landstingsfinansierat fast vi redan har barn. Nackdelen är att sannolikheten att lyckas inte är så hög, det är ju helt normalt att få försöka 12 gånger innan det lyckas. Och det är inte roligare att hålla på med sprutorna för att det inte kommer något äggplock, snarare mycket jobbigare, för här gäller det att få till rätt dos. Blir dosen för låg, blir det inga ägg, blir den för hög blir det för många ägg och fler än två ägg leder ofelbart till avbrutet försök, och vid avbrutet försök måste jag starta om kroppen igen med gestapuran, som jag verkligen mår dåligt av. Skillnaden mellan inga ägg och alldeles för många ligger i någon droppe, så det är inte lätt att hamna rätt.

Nattamning

Det blir inget stålbad med gästsäng ikväll, utan en helt vanlig natt med förmodad nattamning. Mer om det en annan gång.

Nej då

Vi kommer säkert inte att orka med sex IVF:er ifall... vi skulle hamna i den situationen.

Det är bara en förberedande tanke på att det kanske inte blir lika enkelt (sju försök) en gång till.

Rent hypotetiskt alltså.

Syskonplan

Jag hoppas på att någon gång i framtiden kunna få förmånen att ge min son ett syskon. Lillkatten kommer inte att ha ett jättestort släktnätverk, och då tror jag att det är bra att ha syskon. Inte för att man nödvändigtvis behöver ha något gemensamt bara för att man har samma föräldrar, jag har en syster jag aldrig umgås med, och om jag verkligen skulle behöva hjälp så skulle jag hellre vända mig till en främmande människa på gatan än till henne. Men min andra syster har jag haft mycket utbyte av genom åren.

Dessutom har jag egoistiska skäl till att vilja ha flera barn. I drömmen om att få barn finns det i förlängningen en dröm om barnbarn. Och eftersom alla människor inte får barn, jag vet ju inte hur Lillkatten vill leva sitt liv, så tänker jag att chansen blir större om det finns flera barn.

Jag har gjort upp en plan för hur ”barngörandet” ska se ut. Det är en väldigt långsiktig plan, och jag hoppas att jag på så sätt ska slippa bli besviken om det inte går så lätt, allt kommer att gå enligt planerna.

Så här ser planen ut:

Sluta amma Lillkatten
Ett frysförsök med eskimån från frysen på Huddinge
6 försök med bara sprutor
6 Fulla IVF:er + eventuella frysåterföringar
Adoption.

Inte så realistiskt att tro att vi kommer att orka fullfölja kanske, men en bra tanke i alla fall.

Nattamning

Under stor vånda har jag bestämt mig för att det får vara slut med nattamningar.

Jag vill vara den perfekta mamman, och i den perfekta mammans roll ingår det (i min värld) att orka nattamma, för då är bebisen tryggast.

Men om jag ska nattamma måste jag droga mig med sömntabletter, och den perfekta mamman går definitivt inte på lugnande...

Hade någon annan bett mig om råd hade det varit så självklart vad som skulle göras. Så klart är det bara att sluta amma. En pigg och glad mamma är tusen gånger bättre än en som visserligen ammar på nätterna, men i övrigt är helt frånvarande eftersom hon är helt utslagen av sömnbrist.

Men ändå har jag svårt att få ihop det i mitt huvud. Nu när jag sovit tre nätter så börjar jag fundera på om jag ändå inte borde klara det, det är väl bara att somna om när Lillkatten har ätit... Egentligen vet jag att jag inte fungerar så, jag har dragits med sömnproblem hela livet... men ändå så fattar jag inte riktigt. Och jag vill ju så gärna vara en perfekt mamma.

Men nu har jag ruskat tag i mig själv. Ingen mer nattamning.

På onsdag kväll går startskottet. Jag ska sova i gästsängen och Kattpappan får ta hand om Lillkatten. Jag ska stanna i gästsängen vad som än händer, ända tills Lillkatten har vant sig av med att äta på nätterna. Och nu är det nedskrivet här i bloggen, så hur mycket jag än våndas och ångrar mig får jag inte ändra mig!

fascist

Jag är en förlossningsfascist.

Bara man är väl förberedd och har gått profylaxkurs så klarar man av att föda barn helt utan smärtlindring är min devis. I alla fall om inga komplikationer tillstår.

Fast jag vet ju att det inte är så. Jag hade bara tur.

Jag har en graviditetsdevis också. Om man fortsätter att träna och äta bra så mår man mycket bättre. Själv slutade jag träna i vecka 6 eftersom jag mådde så otroligt illa.. Men det har jag glömt bort nu, och tänker att nästa gång då ska jag minsann äta sunt och träna mycket hela graviditeten. (Om det nu blir någon nästa gång)

Kortkort version

Sovtid i natt - C:a 7 timmar

Utvilad idag - Nej bakis efter sömntablett

Ångest för vidare sömn - Massor

Hjälpt av läkare - Inte alls, om man inte räknar burken med 100 sömntabletter som jag fick utskriven

Närvaro i skolan - Inte alls, jag sjukskrev mig igår vilket innebär att jag skjuter upp hela labben till nästa vecka.

Planer framåt - Sova med sömntablett resten av veckan, för att till helgen sätta igång med sömnprogrammet med sömnrestriktioner och allt vad det innebär.

Tid hos läkaren

Nu har jag fått en läkartid till klockan två i eftermiddag.

Jag måste få något att sova på, så att jag kan bryta den här galna cirkeln. Eventuellt får jag låta bli nattamningen. Det blir tungt för Kattpappan, men han är ju föräldrarledig nu, så det får gå.

Nattlig ångestblogg

Jag har sovit två timmar i natt också.

Något är väldigt, väldigt fel.

Jag har till och med tagit en mild sömntablett, men jag är fortfarande vaken.

Klarar jag inte av att plugga? Är det här någon sorts utbrändhet á la stress? Eller vad är det?

Jag har sjukskrivit mig för i morgon, jag kan inte åka in till skolan och labba, det börjar bli farligt. Jag har sovit extremt få timmar de senaste tre veckorna.

Jag måste få tag på en läkare. Jag behöver hjälp nu!

Vad ska jag göra om jag inte kan plugga? Det verkar ju inte som att jag klarar av det. Ska jag bli ICA-kassörska?

Nattens strategi

Nu ska jag gå och lägga mig.

Strategin för natten om jag vaknar klarvaken efter några timmars sömn, är att inte gå upp, inte ens läsa, utan bara ligga kvar och andas långsamt. Kanske lyckas jag lura mig själv att somna.

Eller så sover jag hela natten av pur trötthet.

Jag har en teori om var sömnlösheten kommer ifrån, men det skriver jag mer om en annan dag.

Nattens sömn

I natt blev det två timmars sömn. Jag börjar faktiskt bli lite desperat.

Vaddå effektivt?

Jag skrev klart den första delen av fyra (även om slututräkningen är lite tveksam) och genast tyckte jag att jag var värd en paus.

Jag hade hört att pluggandet efter barnens tillkomst skulle bli så effektivt, var är den effektiviteten undrar jag?

Ursäkter

Tydligen fanns det lite ursäkter ändå, för jag har hunnit läsa lite gamla blogginlägg från för länge sedan och nu skriver jag tydligen ett nytt också.

Varje gång jag kör fast så klickar jag mig automatiskt till någon sida ute i cyberrymden. och fast kör jag ofta, för det är ganska komplicerade beräkningar jag försöker förstå och dessutom försöker skriva på ett prydligt sätt till rapporten.

Det är dags att sätta igång nu

• Jag har sovit inatt
• Jag har ätit en ordentlig frukost
• Lillkatten och hans pappa är inte hemma
• Jag har snabbkollat mina favoritsidor på nätet
• Jag har ett saftglas med sugrör brevid mig
• Jag har beställt en body åt Lillkatten

Nu finns det inga ursäkter för att inte plugga

Jag är trött

Jo jag är trött av sömnbrist, men det jag syftade på i rubriken var en annan sorts trötthet. Vi har haft så mycket för oss på sista tiden. De senaste veckorna har vi haft någon boende här hela tiden, jättetrevligt att träffa vänner och släktingar, men också slitigt.

Nu behöver vi lite tid med bara varandra i den lilla familjen. Behöver lite ordning och reda och tid att bara göra trevliga saker, bara vi, tillsammans.

Vi tänkte oss en egen helg utan något inbokat, inte ens sätta upp några nya hyllor på väggen, men efter lite synkronisering av almanackorna visade det sig att det inte finns några tomma helger förrän i november.

Vi måste avboka någonting, för det är livsnödvändigt med lite lugn och ro.

Sömnplaner

Jag har insett att jag inte kommer att kunna föja hela sömnprogrammet. Ingenstans finns det instruktioner för hur man ska göra med nattamning.

Men eftersom jag inte tror att det är amningen som är problemet, jag sov minst lika illa innan jag hade Lillkatten så tänker jag anpassa programmet till mina forutsättningar.

Om det inte skulle fungera får vi sätta igång projekt slut-med-nattamning här hemma, men inte förrän då, jag vill gärna att det ska fungera, och tänker ge det en chans.

Äntligen

Äntligen börjar en av de svåra delarna av rapportskrivandet klarna. Ytterligare en svår del återstår, men sen är jag klar.

Får jag bara sova lite också blir livet komplett.

Nattamning

Det ingår förstås inte i sömnprogrammet att nattamma små Lillkatter...

Dags att sova

Nu ska jag prova på sömnkurs på nätet.

Det kostar inte så farligt mycket, så det är värt att chansa.

Nätberoende

Det finns för övrigt nät-KBT för sömnproblem. Tror ni att det kan fungera? Det vore smidigt att slippa åka iväg någonstans.

Jag läste någonstans att internetterapi gav lika bra resultat som IRLvarianten.

Fortsatt vaken

Sömnbristen gör det svårt att blogga (och naturligtvis svårt att plugga)

Jag har inte sovit en hel natt på två veckor nu.

Jag kom inatt på det intressanta sambandet med ingen sömn på två veckor och införande av duntäcke inför vintern. Kanske är det värmen i samband med nattamningar och stress som gör att jag inte sover?

Duntäcket är utbytt mot yllefilt, och nu ska jag försöka hitta en KBT- terapeut här i förorten. Tack för att alla förslag i inlägget nedan.

Jag vill dock ha KBT och jag vill ha det nu, inte när skolhälsovården malt färdigt om tusen år.

Jag fyller snart år och har i födelsedagspresent av föräldrarna önskat mig sömn. Ja jag vet att jag är född med guldsked i mun som bara kan önska mig något sådant och få det betalt, men nu tänker jag utnyttja att jag har den möjligheten.

Rapportering

Jag är typ* sämst i världen på att skriva labrapporter. Synd att en så stor del av min utbildning handlar om just det. Ännu mer synd att det är vad jag i mitt blivande yrke kommer att syssla med hela dagarna.

Det är så svårt att få ihop det, så svårt att komma igång, så svårt att fatta hur allt hänger ihop, så svårt att uttrycka sig på engelska, så svårt att få till en vettig diskussion.

*Ursäkta språkbruket, men det är så jag känner mig nu, TYP.

Blä

Vi är förkylda alla tre, och Lillkattens mage är minst sagt i form.

Salvia (eller någon annan med KBT-sömn-erfarenheter

Jag tror att mina sömnproblem klassas som mer än bara lite sovbekymmer?
Ungefär var tredje natt ligger jag sömnlös i flera timmar, ibland som inatt sover jag knappt något alls.

Jag har tidigare fått sömntabletter, men dem kan jag inte äta nu när jag ammar (och dessutom skyddar jag mig inte, så det finns kanske någon mikroskopisk chans till att bli gravid, trots att vi är småbarnsföäldrar och att jag dessutom är infertil)

Jag har egentligen inte råd att gå i terapi. Men är det verkligt bra, så kan det kanske vara värt det ändå. Livskvaliteten blir klart försämrad av sömnbrist, för att inte tala om studieresultaten. Så ni som vet? Fungerar det? Och är det någon som kan rekommendera någon terapuet i Stockholm som är bra?

Nu ska jag gå och lägga mig.

God natt

Jag kan inte sova

I natt verkar det ha blivit 2½ timmes sömn, och det verkar inte som att jag ska kunna somna om. Skit också!

I morgon måste jag vara skärpt, hur ska det gå till?

Jag måste lära mig att varva ner när jag är stressad så att jag får sova. Men hur gör man det?

Usch

Jag hinner inte med!


Stoppa tiden ett litet tag, snälla

Oj nio månader

I min serie av dumma kommentarer och frågor på temat "dela-lika-på-föräldrarledigheten" har vi nu kommit till.

- Oj ska din man vara hemma i nio månader. Vad jobbar han med som kan göra så?

Vad jobbar alla kvinnor som kan vara hemma betydligt längre än nio månader undrar jag, men sa det inte.

För övrigt

Jag har inte missat mina utmaningar, jag har bara inte hunnit svara ännu!

Tack

Tack för alla kommentarer till inlägget under. Jag fiskade så klart efter dem, att påstå något annat vore lögn. Men jag behövde dem så förtvivlat!

Tack, Tack, TACK!