tisdag, juli 31, 2007

Lite ledsen ibland

Det här inlägget är lite jobbigt att skriva. Att inte vara helt nöjd när man fått det bästa som finns det är inte helt ok. Men jag tänker skriva det ändå.

Jag är lite ledsen över att jag hade en så dålig graviditet.

Alla andra verkar ha älskat varenda sekund av sina graviditeter. Och ofta är det någon som säger att ”jag har aldrig mått bättre än när jag var gravid”. När jag hör det hugger det till pyttelite i mitt hjärta. Jag är avundsjuk. Inte alls så att det kan jämföras med barnlöshetssorgen, och inte så att jag missunnar någon annan att ha en bra graviditet. Men jag hade väntat så länge och sett så mycket fram emot att få vara gravid. Och när jag äntligen blev det var det bara nio månaders ångest.

Att jag mådde kräkilla hela tiden, och att jag inte kunde röra mig mer än myrsteg de fem sista månaderna det kunde jag leva med. Inte heller var det oöverkomligt att jag gick upp 33 kilo.

Men jag mådde så dåligt psykiskt hela tiden.

Jag kunde inte alls glädjas och jag var hela tiden säker på att något skulle gå fel. Så säker på det att jag inte en enda gång kunde prata med någon om det kommande barnet.

I julklapp fick jag bebissaker av min syster. Julafton infaller två veckor innan Lillkatten föddes, man kan alltså säga att jag var i högsta grad höggravid. Men jag kunde inte alls förstå vad jag skulle med de där sakerna till, jag visste ju att jag inte skulle få något barn.

Jag betraktar mig själv som en positiv människa, som i vanliga fall har lätt att se det bra framför det dåliga. Men under graviditeten var allt nattsvart.

Jag vet inte om det berodde på att jag var deprimerad när jag blev gravid, eller om det var något hormonellt som skulle ha drabbat mig oavsett. Men jag hoppas att jag ska få möjlighet att uppleva ytterligare en graviditet någon gång, och att jag ska få chans att njuta bara lite, någon dag i alla fall.

måndag, juli 30, 2007

Förtydligande

När jag skriver att jag inte vill debattera, så menar jag att jag nog inte kommer att gå i svarsmål och försvara mina åsikter!

Viktminskning

Det har skrivits en del om viktminskning i mina kommentarer nu, så därför tänkte jag ägna ett inlägg åt hur jag bär mig åt.

Jag har ju gått ner 20 kilo på ett halvår... Fast man ska komma ihåg att jag ammar under tiden vilket gör det hela mycket enklare.

Jag bryr mig inte ett dugg om GI, det kanske fungerar för andra, men jag tror inte på att äta en massa fett. Fett, i vilken form som helst korkar igen kärl tror jag. Däremot äter jag mycket fullkorn och annat som förespråkas av GI-metoden. Man håller sig ju mätt mycket längre på grovt bröd än på vitt. Potatis äter jag mycket av samma anledning.

Jag tror inte på att byta ut måltider mot pulver, eller bars, eller kex, eller vad det nu må vara. Att gå ner i vikt handlar om att ändra sina vanor för alltid, och det går inte att leva på matsubstitut resten av livet. Det orkar ingen människa, och så ger man upp, och går tillbaka till sin ursprungsvikt.

Ingen orkar heller tacka nej till allt onyttigt för resten av livet. Blir jag bortbjuden äter jag både efterrätt och bulle. Bara jag inte blir bjuden varje dag, eller köper själv (annat än om jag har gäster) så är det ingen fara. Det är vad som äts över lång tid som räknas, inte vad som äts vid ett enstaka tillfälle.

Jag vet att många inte gillar light-produkter. Själv tycker jag att de är jättebra. Jag dricker saft innehållande låtsassocker för att nämna ett exempel.

Mjölkprodukter är lätta att byta ut.
  • Lättmjölk istället för standarsdmjölk
  • LagaLätt istället för grädde i maten
  • Pyttelite olivolja i teflonpanna istället för att steka i smör
  • Minifriche istället för Creme fraiche
  • Lättkesella med lite lättmjölk i blir lika krämigt som gräddfil

Sen kommer vi till mängderna. 100 gram okokt fullkornspasta eller 70 gram ris/couscous/matvete/andra gryn är alldeles lagom. Det är lätt att göra för mycket, och sedan äter man förstås upp det man har på tallriken.

Träning är bra för kroppen, även om jag inte tror att man går ner så väldigt mycket på att baraträna, det är viktigt att äta rätt! Jag försöker komma iväg till gymmet 3-5 gånger i veckan och kör då ett en-timmes-pass. Jag hade velat ha tid att träna mer, men nu går inte det.

Jag kommer säkert att komma på mer allteftersom, och då fyller jag på (eller gör ett nytt inlägg)

Och jag är inte så intresserad av att debattera det här. Men har någon åsikter så är ni så klart välkomna att dela med er! Det här fungerar för mig, men jag är ingen dietist. Däremot har jag en del högskolepoäng i fysiologi och biokemi.

söndag, juli 29, 2007

Matvägrare

Lillkatten äter inte mat. Han äter gröt och i viss mån välling, men inte en enda puré, hemmagjord, köpt på burk, med stora bitar i, helt rinnande konsistens eller något annat jag provat äter han.

Men jag är inte orolig. Vi fortsätter att erbjuda honom mat, och någon gång kommer han nog att lära sig äta. Om inte annat om en månad när jag börjar plugga igen och mina bröst inte finns tillgängliga hela tiden.

lördag, juli 28, 2007

Testat för tidigt

En vanlig kommentar till någon som hoppas på att bli gravid och som har testat negativt är ”Du testade nog bara för tidigt”

Hur vanligt är det egentligen att någon som verkligen vet när ägglossningen skedde (som alltså gjort ett VUL eller tagit ett blodprov eller gjort ett äggplock inför en IVF) och som testat två veckor efter ägglossningen och fått negativt som sedan blivit positivt, som sedan fått ett barn?

Så klart att det finns undantag, men jag har tänkt ganska mycket på det här genom åren av alla kämpande människors inlägg, och jag kan inte påminna mig om att det har hänt en enda gång. Någon enstaka gång har ett minus blivit ett plus, men då har det hela tyvärr slutat i missfall.

Jag kan ibland bli lite irriterad på de här kommentarerna som gör att personen som testat negativt aldrig får chans att ta in att det inte blev något, hoppet ska hela tiden hållas på topp. Ibland är det till och med så att den som blöder får höra att det inte behöver vara kört.

Olika infertilitetsforum är bra, och jag har verkligen haft nytta av allt det stöd och all den visdom jag hämtat från dem genom åren. Men ibland önskar jag att det var lite mindre av fåfängt hopp, och lite mer realism.

fredag, juli 27, 2007

Det ska börjas i tid

I går bestämde vi att det var dags att introducera Lillkatten för lite riktig Kultur, så vi tog med honom på hans första teaterföreställning.

Vi började lite lättsamt med "En midsommarnattsdröm" av Shakespeare. De lite tyngre pjäserna får han nog vänta med tills han blivit åtminstone ett år.

torsdag, juli 26, 2007

Framtidsplaner

Jag började min utbildning för att jag var intresserad av populationsgenetik på husdjursnivå. Jag tycker fortfarande att det är ganska intressant och visste jag att jag fick jobb om jag valde den inriktningen skulle jag kanske göra det.

Men under tiden som jag har pluggat har ett annat intresse av nödvändighet växt sig stort, IVF:er. Jag kanske kan göra praktik på Huddinge sjukhus och få vara med när liv skapas? Tänk om det vore möjligt? Tänk om det till och med går att få jobb där, eller på en annan IVF-klinik.

Tänk om det till och med går att få en forskartjänst? Jag skulle kanske kunna vara med och hitta på något som hjälper ytterligare en barnlös at kunna bli gravid.

Det här är mest diffusa tankar, men jag ska nog höra mig för och se vad det finns för möjligheter.

onsdag, juli 25, 2007

Vad snabbt alla läser

Jag satt och funderade över hur så många lyckats läsa ut den nya Harry Potter redan.

Jag läser snabbare än de flesta jag känner och ändå har jag inte lyckats ta mig genom mer än 300 sidor. (Visserligen på bok nummer 6 men det borde inte vara så stor skillnad)

Men så slog det mig att de som läst ut hela boken på någon dag nog inte har en Lillkatt som kräver uppmärksamhet mest hela tiden. De behöver nog inte ägna den värdefulla tid, som ibland infinner sig under hans sovstunder, åt att tvätta så att han ska ha något att sätta på sig när han nästa gång häller puré över alla kläder, och de kan nog kosta på sig att läsa till sent på kvällen utan att behöva oroa sig för att inte få någon sömn alls, eftersom man inte vet när Lillkatten tänker vakna och vilja äta.

Men det finns nog tid till att läsa senare i livet för mig också, jag är inte ett dugg missnöjd.

tisdag, juli 17, 2007

Pausinslag

Jag var bara i stugan i två dagar och sedan dess har jag varit hemma. Men jag behövde en liten bloggpaus. Det har varit mycket nu de senaste dagarna.

Bara trevliga sociala tilldragelser och inte mer än vad jag för några år sedan tyckte var normal mängd.

Men nu efter den långa isoleringen som barnlösheten på sätt och vis var och sedan efter att ha fått ett barn som behöver lite ordning och reda i sitt liv. Så känns det lite ovant att ha fyra av fem kvällar uppbokade.

Jag och Lillkatten åker för övrigt ut till stugan i morgon kväll igen så pausen fortsätter!

måndag, juli 09, 2007

Paus

I morgon åker jag och Lillkatten ut till sommarstugan i några dagar. Är det fint väder stannar vi längre, regnar det så kommer vi kanske hem redan på onsdag.

söndag, juli 08, 2007

Erkännande

Jag tycker inte att bebisar är så söta. Kattungar och hundvalpar är söta, men bebisar är mest röda och skrynkliga. Och sedan får de en massa plitor i ansiktet och skorv och så har de oftast något lustigt märke.

Nu när Lillkatten inte är en nyfödd bebis längre kan jag erkänna. Jag tyckte inte att han var det vackraste och mest bedårande jag sett. Jag tyckte att han såg ut som en bebis, och bebisar är ju inte söta.
Däremot kände jag en enorm ömhet och visste nästan direkt att jag skulle göra allt för honom.

fredag, juli 06, 2007

Leka kalas

I dag var alltså jag och Lillkatten på födelsedagskalas för en ettåring. Hela idén med ettårskalas är ungefär som att leka med dockor.

För en tid sedan fick jag ett mail där avsändaren påstods vara det blivande födelsedagsbarnet. Men som alla vet kan inte ettåringar skriva, de kan inte ens diktera vad som ska skrivas. Jag svarade på mailet och skrev under med Lillkattens namn, som inte heller han kan skriva. Jag tror dessutom att han låg och sov både när jag fick mailet och när jag svarade.

Sedan inhandlades present, en tröja med en katt på. Katt eftersom både jag och födelsedagsbarnets mamma håller på med katter. Återigen något för de vuxna med andra ord. Lillkatten var visserligen med när presenten inhandlades, men han sov gott i sin sjal och hade inga åsikter alls om presentvalet.

På själva kalaset var alla barn mer eller mindre uppklädda, verkligen för oss föräldrar. Barnen själva hade nog föredragit något mer praktiskt och lekbart.

Tårtan och bullarna gick nog hem hos de barn som var tillräckligt stora för att smaka och russinen och kexen i fiskdammspåsen var goda. Men inte var det något av barnen som förstod varför de skulle slängas ett snöre över en duk för att få tag på påsen. Men återigen tyckte vi vuxna att det var väldigt roligt och sött.

Tänk vilken tur vi haft som fått våra små dockor att leka kalas med. Tids nog blir nog barnen så stora att de själva har åsikter, men fram tills dess kan man alltid låtsas.

Språkligt

Idag är Lillkatten bjuden på födelsedagskalas och förstås har han valt ut en fin present åt sin kompis.

Men vad skriver man egentligen på paketet?

Grattis J på födelsdagen önskar Lillkatten med familj

Är det korrekt svenska?

Vad är det man önskar egentligen?

Jag sitter inte här och raljerar över språkliga uttryck, utan jag undrar faktiskt. Kan någon hjälpa mig med vad man brukar skriva?



torsdag, juli 05, 2007

6 månader

Idag blir vår lilla bebis sex månader. Tänk, sex fantastiska månader har vi haft tillsammans.

Och jag ser fram emot ett fortsatt liv fullt av nya upptäckter.

onsdag, juli 04, 2007

Förstår inte

Jag läste någonstans att något av charterbolagen bestämt sig för att bygga hotell för "vuxna". Många av deras resenärer tyckte att hotellet var viktigare än resmålet. Den här nya typen av vuxenhotell skulle byggas i bl.a. Spanien och Thailand.

Själv blir jag alldeles stum av förvåning. Hur kan hotellet vara viktigare än resmålet? Varför reser man då överhuvudtaget utomlands?

Att flyga till Thailand är extremt miljöförstörande. Varför kan man inte stanna hemma i Sverige istället? Här finns det massor av lyxhotell. Och vill man prompt ha cancer så kan man ju sola solarium. Det går säkert att bygga ett solarie-rum så att den som inte gillar solariekonstruktionen kan låtsas att h*n ligger vid poolen. Den riktiga stranden vågar sig nog den här äventyraren ändå inte bort till.

tisdag, juli 03, 2007

Varför sa jag inget

Jag har precis kommit hem efter att ha varit på ett yoga-pass. Yoga handlar om andning och koncentration och för att klara av det behövs det lugn och ro.

På mattan brevid min stod det en tjej som nog var på sitt första yogapass och hon fnittrade högt och skrek ovidkommande frågor till instruktören.

Ingen av oss andra sa ett ord, men jag är säker på att vi var många som blev irriterade.

Inte ens efter passet gick jag fram till henne och vänligt bad henne vara lite tystare nästa gång. Varför gjorde jag inte det?

måndag, juli 02, 2007

Bråttom

Om tre dagar blir Lillkatten sex månader. Vill man teckna försäkring som ska gälla vid vissa utvecklingsstörningar måste man göra det innan sex månaders ålder.

Och vi som hela tiden tyckt att det varit gott om tid.

Hur gör man förresten med adoptivbarn? Är de automatiskt diskvalificerade?

söndag, juli 01, 2007

Kors i taket

Vi har köpt en spjälsäng till Lillkatten.

Han ska fortsätta att sova hos oss på nätterna. Det fungerar jättebra och jag tror att det är bra för anknytning och trygghet.

Men nu börjar han bli så stor att jag är rädd för att han ska ramla ur sängen om inte vi ligger som stöd runt honom. Så därför ska vi prova att ha honom i spjälsängen när han sover på dagarna. Vi har inte provat ännu, så vi har ingen aning om ifall han kommer att kunna sova där eller inte.