onsdag, februari 28, 2007
Så bra!
Färger
Idag var vi på vår första mammagruppsträff. Lillkatten var klädd i vit body, vita strumpor och ljust, ljust gröna byxor. Alla trodde att han var en flicka.
Är det så att alla färger som är ljusa är flickfärger och de mörka färgerna är killfärger?
Nu vill ju inte jag att man ska kunna avgöra på Lillkattens kläder vad han kissar med... men ändå.
fredag, februari 23, 2007
Bokrean
Som vanligt hittade jag massvis med böcker på bokrean som jag verkligen vill ha, men efter hård gallring är det nu nere på 21 stycken. Men 21 böcker är också lite för mycket just nu när jag inte tjänar några pengar.
Vilka böcker måste man köpa i år tycker ni?
torsdag, februari 22, 2007
GRATTIS
Jag är så glad för deras skull!
Och tänk att det återigen fungerade med IVF
Är det dags?
Om det är så, så önskar jag er allt lycka till i världen!
Lite besviken
Dessvärre ligger både skorna och mitt kort nerpackade i någon av de tusen flyttlådor vi ännu inte packat upp.
Så det blev ingen träning idag. Jag försöker intala mig att det ändå är för kallt att gå ut med någon som är så pytteliten som Lillkatten, men jag är ändå besviken och rastlös.
Kanske gör vi ett nytt försök att träna redan på måndag då med bil till träningsanlägningen en bit bort, eller så väntar vi till nästa torsdag när det är träning på gångavstånd. Men träna det ska vi börja göra!
onsdag, februari 21, 2007
Alkohol
Faktum är att jag funderar på att sluta dricka alkohol helt.
Jag tycker inte att det är särskilt gott med öl eller vin. Alkoläsk på den tiden det begav sig gillade jag och Baileys och fruktdrinkar tycker jag är gott. Men det är faktiskt godare med saft, choklad eller en smootie.
Dessutom tål jag inte alkohol särskilt bra. Jag har sällan upplevt ett glatt rus utan mår mest illa och blir trött. Oftast mår jag illa efter bara något glas vin, alltså långt innan berusning uppstår.
Att inte dricka alkohol är inget nytt för mig, jag har till och från varit absolutist och det har inte varit några angenäma erfarenheter. Många som slutat äta kött tycker att de blir så ifrågasatta, men det är ingenting mot hur provocerande omgivningen tycker att det är att man väljer att inte dricka. Särskilt när det kommer fram att det inte finns något "verkligt" skäl till att låta bli, jag är ju inte alkoholist. Så bara för att slippa försvara något som jag inte alls brinner för så kommer jag nog att smutta på ett glas vin på middagar.
tisdag, februari 20, 2007
Ytterligare bevis
Det måste vara på riktigt, barnet som ligger på en filt bredvid mig måste vara mitt, annars skulle jag ju inte få barnbidrag!
Vem är han lik?
Själv tycker jag att Lillkatten ser ut som Lillkatten. Min näsa sitter på mig och Kattpappan har också sin kvar så vitt jag kan se.
Lillkatten har förvisso fått hälften av sin genuppsättning från mig och den andra hälften från sin pappa men det är ju inte så att det finns en näsformsgen och en annan gen som bestämmer hur fötterna ska se ut.
Mig veterligen finns det inga enstaka gener som bestämmer någonting utan det är samverkan mellan hundratals gener som bestämmer varenda egenskap. Och sannolikheten för att Lillkatten ska ha ärvt alla tusentals gener som samverkar för just min näsform är minimal.
Det är ju just den här komplexiteten som gör att varenda människa är unik. För tittar man på enskilda gener så finns det inte så många varianter.
Om man betänker allt det här blir diskussionerna om att man inte kan känna igen sig själv i ett adopterat barn ganska löjliga.
Även det adopterade barnet har en näsa, och generna som gör näsan är nog ungefär densamma både hos barnet och hos de nya föräldrarna. Vi är ju alla människor och delar otroligt många gener.
Faktum är att jag delar väldigt många gener med mina katter och för att dra det hela ännu längre dessutom delar en hel del gener med bakterierna som finns i min toalett.
måndag, februari 19, 2007
4-kilosmilstolpen passerad
Men han går upp i vikt sakta men väldigt stadigt. Nu som 6-veckorsbebis har han precis passerat 4 kilo.
Det ska firas genom att plocka fram kläder i storlek 56.
fredag, februari 16, 2007
Bytt namn och innehåll
Jag tror knappast att innehållet är av allmänt intresse, men är någon intresserad så finns den där.
Jag kommer inte att skriva något här när den blivit uppdaterad.
torsdag, februari 15, 2007
Må-bra-bok?
Så efter att ha läst 1984 som jag blev väldigt illa berörd av så ville jag läsa något trevligt och lånade detektivboken.
Men inte mår jag så bra av att läsa om en kvinna som förlorat sitt enda barn...
Det går så trögt
Förlossningen är en enbart positiv upplevelse för mig och jag behöver inte bearbeta någonting. Och eftersom jag bara skriver effektivt när något ger mig negativa känslor så blir det bara någon mening om dagen. Men arbetet skrider sakta framåt, jag har kommit till krystvärkarna nu.
onsdag, februari 14, 2007
Att längta efter barn
Apropå att längta efter barn fast man inte har svårt att göra dem
Jag har nog velat bli mamma hela mitt vuxna liv, en bra bit innan jag blev vuxen också för den delen.
Jag var tillsammans med en kille från tidiga gymnasiet och många år framåt. Han ville aldrig någonsin ha barn sa han och eftersom jag då trodde att det alltid måste vara han och jag skrämde det mig och jag började längta något enormt efter att få bli mamma.
Förhållandet tog så småningom slut ändå av helt andra skäl än hans ovilja till barn, vi var väl knappt 20.
Men som en röd tråd i alla mina förhållanden efteråt fanns min längtan efter att "skaffa" barn. Med någon kille kom det så långt att jag hann kasta mina p-piller men sen tog det förhållandet slut.
Den där avundsjukeklumpen har alltid funnits i min hals när jämnåriga berättat om graviditeter eller barn. Men innan jag insåg att jag hade problem var klumpen hanterlig och jag kunde glädjas helhjärtat.
Så även om jag och Kattpappan hade producerat en bebis en månad efter att vi slutade skydda oss hade den bebisen varit otroligt efterlängtad.
Min längtan har inte blivit större med åren, men däremot har min sorg förlamat mig mer och mer.
Jag, mammma?!?!
Jag blev först helt ställd av frågan. Är jag någons mamma, och dessutom den här underbara perfekta bebisens mamma? Jo det är jag ju.
Jag är mamma HURRA!!!!
Ge mig inte åsikter jag inte har
Jag har läst inlägget flera gånger och kan inte på något sätt se att jag skrivit att de som inte har svårt att bli gravida inte kan längta efter barn eller kan vara AP-föräldrar. Jag tycker tvärtemot att jag skrivit just det i raderna "Alla AP-föräldrar är självklart inte SABG, men de flesta SABG verkar vara AP-föräldrar."
Om jag skulle konstatera att de flesta i min klass har blå ögon, så betyder inte det automatiskt att ingen som inte går i min klass kan ha blå ögon?
Så Sara, jag är övertygad om att ditt barn var efterlängtat och att du är en utmärkt förälder. Precis som jag tror att de flesta icke AP-föräldrar också är utmärkta föräldrar och att även de som faktiskt inte längtade efter barn men blev gravida av "misstag" också kan vara utmärkta föräldrar. Det ena utesluter inte det andra!
Och jag tror inte att jag någonstans i min blogg skrivit att kärleken till barnen blir större ju fler månader man väntat? För så tror jag inte alls att det är!
måndag, februari 12, 2007
Irriterad
Nu måste jag göra om allt jobb, och det gör jag inte ikväll.
Nu är det läggdags!
Ändrat
Logiken med att lägga upp fler bloggar att läsa varje dag när jag inte hinner med de som redan fanns där innan känner inte jag till dock.
SABG blir AP
Jag har skrivit om AP förrut. Det handlar kort sagt om att bejaka sina barn och inte använda så mycket metoder. Samsovning, långtidsamning och sjalbärande förespråkas.
Kanske är det så att alla vi som längtat och väntat så länge inte känner något behov av att lära barnen sova för sig själva eller inte tycker att det är så viktigt att barnen kan lämnas bort till barnvakt som ganska små.Kanske har vi fått alldeles för mycket egentid med vår partner och nu passar vi på att njuta av miraklet som äntligen kom? Alla AP-föräldrar är självklart inte SABG, men de flesta SABG verkar vara AP-föräldrar.
onsdag, februari 07, 2007
Utan Lillkatten
Och eftersom jag fortfarande gråt-saknar vår gamla lägenhet och grannarna så vill jag gärna vara med.
Av princip så tycker jag att bebisar ska kunna följa med överallt. Jag tycker dessutom att offentlig amning är OK. Men jag vill ändå inte ha med Lillkatten i morgon. Han är så liten att man måste ha honom i famnen hela tiden, för det finns ingen möjlighet att ta in vagnen. Och med honom i knäet går det knappast att äta.
Så i morgon ska jag försöka lämna Lillkatten med Kattpappan. De ska sitta på Kattpappans favoritpub som ligger precis bredvid restaurangen och ska träffa några kompisar. Fungerar det inte bra och han absolut vill amma får jag väl lämna min mat oäten och gå hem.
Men jag har lite ångest. Lillkatten och jag har inte varit åtskiljda alls om man bortser från de timmar jag låg på operation efter förlossningen. Det är nog nyttigt för mig att försöka vara något annat än mamma någon timme, för Lillkatten tror jag inte alls att det spelar någon roll han får ju vara med pappa.
tisdag, februari 06, 2007
Perfekt
Han fick i alla fall med beröm godkänt på samtliga bedömningspunkter. Så även om det inte finns några garantier mot plötslig spädbarnsdöd så finns det väldigt mycket som talar för att han ska klara sig.
Tack faster för att min son fick bli en del i din forskning och på så sätt fick en så grundlig undersökning som i vanliga fall inte ges till friska barn.
söndag, februari 04, 2007
Vad finns det att berätta
Jag skulle kunna skriva om hur söt Lillkatten är när han "ler", hur duktig han var på att sova inatt, hur ofta jag måste tvätta hans tröjor, o.s.v, o.s.v.
Men inte ens jag som hans mamma tycker att det är särskilt intressant.
Några välformulerade tankar om omvärlden, politik eller ens barnlöshet klarar jag inte av att formulera. Min meningsbyggnad är på en treårings nivå, jag tror att hjärnan hamnar här efter fyra veckor utan någon djupsömn. Jag märker att något är fel i första meningen i det här stycket, men jag kan inte komma på vad det borde stå.
Lillkatten mår bra, och det gör vi också. Jag är som nyförälskad och behöver ingen sömn. Vår sköterska på BVC sa till mig att eftersom jag låter Lillkatten amma så mycket han vill även på natten och på så sätt inte sover någon sammanhängande period alls, så borde jag sitta och gråta just nu. Men jag är van vid att inte sova, så jag håller mig flytande ändå.