Det ska erkännas direkt, jag är ganska hormonell just nu. Och kanske därför, eller kanske av helt andra orsaker har jag hela morgonen gått och snyftat över Obamas vinst i presidentvalet.
Redan när jag var barn pratade jag och min mamma om att när det sitter en svart rullstolsburen homosexuell kvinna på presidentposten i USA, då kommer världen att vara en bättre plats att leva på.
Obama räcker förstås inte ända fram. Men det känns ändå som att ett stort steg är taget åt rätt håll.
Som europé och svensk känns det ju förstås bättre med en demokrat än med en republikan på presidentposten, även om jag är rätt långt till vänster i mina åsikter gentemot även demokraternas politik. Men just nu är det inte det som är det viktiga. Just idag tänker jag gråta rört över att världen blivit en lite med jämlik plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, vet du. Hormonell eller inte så känner jag det nog lite som du och fick nog också lite tårar i ögonen av glädje när vi öppnade text-tv igår morse.
Jag har aldrig varit i USA och har inga som helts kopplingar ditåt men ändå känns det väldigt betydelsefullt. Kanske, kanske det är ett steg i rätt riktning för att alla våra barn ska ha en bättre, jämlikare framtid och att rasismen i världen nångång skall vara ett minne blott.
Speciellt när man har ett icke-vitt barn känns det viktigt att det finns färgade mänskor på betydelsefulla poster i världen. Önskar det fanns några här i hemlandet också... :(
Lille skutt
fr. Finland
Det heter faktiskt rullstolsburen.... Från politiskt korrekta Josefin till politiskt korrekta Kattmamman. Tack
Tack för det Josefin. Så klart! jag ändrar direkt!!!
Skicka en kommentar