Jag tycker inte om att åka bil.
Det är snordyrt
Det är miljöfarligt
Det är livsfarligt
Nu har vi flyttat ut i förorten, och jag tar mig inte härifrån så mycket. Vi har fantastiska kommunikationer här i Stockholm, men det tar ett bra tag att komma någonstans med dem och bilen vill jag som sagt helst inte ta.
måndag, april 30, 2007
söndag, april 29, 2007
Inte samma sak i text
Jag har så många kloka välformulerade blogginlägg i mitt huvud. Men när jag ska få ner dem i text blir det aldrig lika bra.
lördag, april 28, 2007
Vad händer sen?
Jag har hela tiden sagt att ska vi ha syskon så blir det adoption, jag orkar inte med fler behandlingar.
Men frågan är om jag orkar med adoptionsköerna? I dagsläget verkar de vara oändligt långa.
Och ska sanningen fram var det inte speciellt jobbigt att göra IVF. Känslomässigt var det fruktansvärt men fysiskt så mådde jag bra hela tiden, och jag slapp ju t.o.m. spraya som verkar vara den jobbiga delen.
Dessutom så tänker jag att det vore en aning egoistiskt att adoptera. När det finns så få barn tillgängliga för internationell adoption så ska kanske inte vi som kan på andra sätt ta upp en plats i kön bara för att vi tycker att det verkar vara ett så häftigt sätt att bli förälder på. (För jo, jag tycker att det verkar vara bland det häftigaste man kan vara med om)
Allt det här är ju hypotetiska lyxproblem. Vi har det mest underbara man kan ha. Och blir det inga syskon så kommer vi inte att sörja så mycket, bättre än så här kan det inte bli
Men frågan är om jag orkar med adoptionsköerna? I dagsläget verkar de vara oändligt långa.
Och ska sanningen fram var det inte speciellt jobbigt att göra IVF. Känslomässigt var det fruktansvärt men fysiskt så mådde jag bra hela tiden, och jag slapp ju t.o.m. spraya som verkar vara den jobbiga delen.
Dessutom så tänker jag att det vore en aning egoistiskt att adoptera. När det finns så få barn tillgängliga för internationell adoption så ska kanske inte vi som kan på andra sätt ta upp en plats i kön bara för att vi tycker att det verkar vara ett så häftigt sätt att bli förälder på. (För jo, jag tycker att det verkar vara bland det häftigaste man kan vara med om)
Allt det här är ju hypotetiska lyxproblem. Vi har det mest underbara man kan ha. Och blir det inga syskon så kommer vi inte att sörja så mycket, bättre än så här kan det inte bli
torsdag, april 26, 2007
Svar till Inger
Inger har skrivit en kommentar om sjalar och så här tror jag
Jag tror att nog att de flesta bebisar som vants vid sjal från början trivs i den. Vi hade med oss sjalen redan till BB och Kattpappan provade att bära Lillkatten och det gick jättebra. Lillkatten är som jag tidigare skrivit ett väldigt nöjt barn och han trivs bra både i sjal och vagn.
Sen handlar det nog lite om föräldrarnas inställning, vill man verkligen att det ska fungera med sjal så går det nog bättre än om man är skeptisk. Men så klart så finns det alla varianter på barn både de som är riktigt närhetstörstande och de som är ganska självständiga redan från början
Jag tror att nog att de flesta bebisar som vants vid sjal från början trivs i den. Vi hade med oss sjalen redan till BB och Kattpappan provade att bära Lillkatten och det gick jättebra. Lillkatten är som jag tidigare skrivit ett väldigt nöjt barn och han trivs bra både i sjal och vagn.
Sen handlar det nog lite om föräldrarnas inställning, vill man verkligen att det ska fungera med sjal så går det nog bättre än om man är skeptisk. Men så klart så finns det alla varianter på barn både de som är riktigt närhetstörstande och de som är ganska självständiga redan från början
tisdag, april 24, 2007
Deklarera
Att deklarera måste vara det mest korkade som någon kommit på.
Jag sitter och fyller i ett papper med vägledning av en broschyr, där står det exakt var jag kan hitta siffrorna jag ska skriva i. Siffrorna har jag fått skickade oftast från Skatteverket själva och ibland från någon annan som även skickat uppgifterna till Skatteverket.
Om det är någon ruta där jag är tveksam till vad det ska stå där kan jag ringa Skatteverket och så berättar de för mig vad jag ska skriva.
De har ju alla mina uppgifter. Varför måste jag sitta och skriva in dem själv? Varför kan inte hela deklarationen vara förenklad?
Jag sitter och fyller i ett papper med vägledning av en broschyr, där står det exakt var jag kan hitta siffrorna jag ska skriva i. Siffrorna har jag fått skickade oftast från Skatteverket själva och ibland från någon annan som även skickat uppgifterna till Skatteverket.
Om det är någon ruta där jag är tveksam till vad det ska stå där kan jag ringa Skatteverket och så berättar de för mig vad jag ska skriva.
De har ju alla mina uppgifter. Varför måste jag sitta och skriva in dem själv? Varför kan inte hela deklarationen vara förenklad?
måndag, april 23, 2007
Egna regler
Jag skriver inga blogginlägg, inga mailsvar, inga svar på bloggkommentarer och läser inte på några forum just nu, för jag ska deklarera.
Och när man ska deklarera kan man inte nöjessurfa. Konsekvensen av detta beslut blir att jag surfar på en massa sidor som jag inte ens är intresserad av... då nöjessurfar jag ju inte.
Men deklarerat blir det inte.
Måste börja NU
Och när man ska deklarera kan man inte nöjessurfa. Konsekvensen av detta beslut blir att jag surfar på en massa sidor som jag inte ens är intresserad av... då nöjessurfar jag ju inte.
Men deklarerat blir det inte.
Måste börja NU
torsdag, april 19, 2007
Jag vill inte ha några husdjur
Ett av katteländena har kissat på min förlossningsjournal.
Jäkla skitkatt
Jäkla skitkatt
Erkännande
Innan Lillkatten föddes skrev jag mycket om att jag inte ville ha någon vagn och att jag bara tänkte använda sjal.
Och nu måste jag erkänna att vi använt vagnen hur mycket som helst. Den är jättebra att ha ifall man ska bära med sig något.
Jag tror fortfarande att vi hade klarat oss utmärkt med bara sjal, men vi hade då behövt köpa varsin sjaljacka. Nu har vi haft vagn och ja den är bra att ha!
Någon säng har vi däremot inte införskaffat till sonen och ännu så länge går det jättebra, och jag tror nog att han kommer att sova i våra sängar länge till.
Och nu måste jag erkänna att vi använt vagnen hur mycket som helst. Den är jättebra att ha ifall man ska bära med sig något.
Jag tror fortfarande att vi hade klarat oss utmärkt med bara sjal, men vi hade då behövt köpa varsin sjaljacka. Nu har vi haft vagn och ja den är bra att ha!
Någon säng har vi däremot inte införskaffat till sonen och ännu så länge går det jättebra, och jag tror nog att han kommer att sova i våra sängar länge till.
onsdag, april 18, 2007
blått och rosa för tusende gången (kanske)
Ja jag vet att jag skriver väldigt mycket om rosa och blått. Och visst är det så att det inte är där problemen ligger egentligen. Livet och feminismen är så mycket mer komplexa än så.
Men i min lilla föräldralediga värld är det just det rosa och blå som syns så tydligt, och som jag tror är början på allt det andra. För den dagen man inte tycker att det är livsviktigt att veta om den lilla nyfödda bebisen har snopp eller snippa innan man pratar till den, den dagen tror jag att förutsättningarna för riktig jämställdhet finns på riktigt.
Men i min lilla föräldralediga värld är det just det rosa och blå som syns så tydligt, och som jag tror är början på allt det andra. För den dagen man inte tycker att det är livsviktigt att veta om den lilla nyfödda bebisen har snopp eller snippa innan man pratar till den, den dagen tror jag att förutsättningarna för riktig jämställdhet finns på riktigt.
tisdag, april 17, 2007
Jag tror fortfarande att det är bäst att dela ansvaret för barnen
Motvallskärringen har skrivit en kommentar till ett inlägg som hamnat rätt långt ner, och jag känner att jag vill svara.
"Måste bara skriva lite motvikt. Barnets liv blir inte förstört för att pappan inte har möjlighet att ta lång föräldrarledighet!Jag har träffat många barn som har nästan bättre kontakt med sin pappa än sin mamma trots att pappan inte har haft möjlighet att vara hemma med barnen flera månader. Det viktigaste är ju att man umgås med barnen när man är ledig...// Motvallskärringen "
Jag håller inte alls med om att det är viktigast att umgås med sina barn när man är ledig. Jag tycker att det viktigaste som finns är barnen och att man ska försöka få så mycket tid som möjligt med dem när de är små. Och jag kan faktiskt inte förstå hur något kan vara viktigare än att få den tiden?
Kvantitet är så mycket viktigare än lite kvalitetstid. För man kan inte berätta för ett litet barn som vill sitta i knäet att på lördag, då är pappa ledig.
Det största problemet som jag ser det med att mamman tar ut all föräldraledighet är ändå att det nästan alltid leder till att hon fortsätter att ha huvudansvaret för barnet. Hon är den som går ner i arbetstid och är den som är hemma med sjuka barn. Och eftersom hon ändå är hemma mest så tar hon ju förstås huvudansvaret för hemmet också. Och på så sätt så har vi bara förlorare. Mamman som inte får chans att utvecklas i sitt yrke och som ständigt är trött av att sköta ett helt hushåll själv, barnen som inte får träffa sin pappa och har en slutkörd mamma och pappan som inte får träffa sin familj och som dessutom ofta måste jobba extra mycket eftersom han får allt större del av det ekonomiska ansvaret eftersom hans frus lön inte alls stiger i samma takt som hans (hon jobbar ju inte ens heltid)
Det där sista var ju ett utvik från ämnet, men inte alls irrelevant i sammanhanget tycker jag.
"Måste bara skriva lite motvikt. Barnets liv blir inte förstört för att pappan inte har möjlighet att ta lång föräldrarledighet!Jag har träffat många barn som har nästan bättre kontakt med sin pappa än sin mamma trots att pappan inte har haft möjlighet att vara hemma med barnen flera månader. Det viktigaste är ju att man umgås med barnen när man är ledig...// Motvallskärringen "
Jag håller inte alls med om att det är viktigast att umgås med sina barn när man är ledig. Jag tycker att det viktigaste som finns är barnen och att man ska försöka få så mycket tid som möjligt med dem när de är små. Och jag kan faktiskt inte förstå hur något kan vara viktigare än att få den tiden?
Kvantitet är så mycket viktigare än lite kvalitetstid. För man kan inte berätta för ett litet barn som vill sitta i knäet att på lördag, då är pappa ledig.
Det största problemet som jag ser det med att mamman tar ut all föräldraledighet är ändå att det nästan alltid leder till att hon fortsätter att ha huvudansvaret för barnet. Hon är den som går ner i arbetstid och är den som är hemma med sjuka barn. Och eftersom hon ändå är hemma mest så tar hon ju förstås huvudansvaret för hemmet också. Och på så sätt så har vi bara förlorare. Mamman som inte får chans att utvecklas i sitt yrke och som ständigt är trött av att sköta ett helt hushåll själv, barnen som inte får träffa sin pappa och har en slutkörd mamma och pappan som inte får träffa sin familj och som dessutom ofta måste jobba extra mycket eftersom han får allt större del av det ekonomiska ansvaret eftersom hans frus lön inte alls stiger i samma takt som hans (hon jobbar ju inte ens heltid)
Det där sista var ju ett utvik från ämnet, men inte alls irrelevant i sammanhanget tycker jag.
Varför?
I dag satt jag på öppna förskolan. Runt omkring mig satt mammor i min ålder. De hade känt varandra i många år sedan de äldre syskonen var bebisar.
Och då kom lite av den gamla sorgen tillbaka. Lillkatten är det bästa som har hänt mig. Men varför kunde det inte fått hända tidigare? När de här mammorna gick med stora magar, gick med vagnar med nyfödda bebisar, såg sina bebisar börja gå, skolade in sina barn på dagis, under hela den tiden gick jag omkring och väntade. Jag har förmodligen lärt mig någonting av barnlösheten men det är aldrig värt det.
måndag, april 16, 2007
blått och rosa (igen)
Varför kan flickor ha blå kläder medan väldigt få verkar tycka att det är ok att pojkar har rosa?
Är det för att det som räknas som manligt är bra och flickor gärna får sträva efter att ta efter, medan det som räknas som kvinnligt är lite sämre?
Är det för att det som räknas som manligt är bra och flickor gärna får sträva efter att ta efter, medan det som räknas som kvinnligt är lite sämre?
söndag, april 15, 2007
Leva i nuet
Aldrig förut i livet har jag varit så nöjd med att vara just här just nu. Tidigare har jag alltid planerat framåt och längtat till något som ska hända senare.
Men nu vill jag vara här hemma i mina mjukisbyxor tillsammans med min tre månader gamla son och jag skulle gärna stanna tiden så att vi fick många, många flera sådana här dagar.
Men nu vill jag vara här hemma i mina mjukisbyxor tillsammans med min tre månader gamla son och jag skulle gärna stanna tiden så att vi fick många, många flera sådana här dagar.
Fler länkar
Så där ja. Nu har jag samlat ihop ännu fler länkar med bloggar av personer som kämpar/har kämpat för att få barn.
Det är verkligen synd att det ska behöva finnas så många.
Det är verkligen synd att det ska behöva finnas så många.
Uppföljning på gamla inlägg (lite av varje)
Här kommer ett sammlingsinlägg med lite diffusa svar på kommentarer jag fått till inlägg de senaste dagarna.
Inlägget med rubriken borde som handlar om ridning var lite ironiskt skrivet. Självklart gör jag som jag vill d.v.s. väntar med att rida. Men jag kan känna mig lätt stressad över vad jag tror att andra tycker att jag borde göra. I det här fallet alla ridkompisar som frågat när jag kommer tillbaka. Självklart är frågan ställd i all välmening och helt utan baktankar, det är bara jag som läser in krav.
I beslutsångestinlägget skrev jag om vilken inriktning på livet jag ska välja. Som tur är behöver jag inte välja riktigt ännu. Jag kan säka till allt och sedan behöver jag inte bestämma mig förrän på uppropet. Då kommer det att ha kommit ut noggrannare kursplaner och scheman. Dessutom kan jag alltid ändra mnig mitt i. Eftersom jag valt att byta utbildning mitt i följer jag inga i förväg uppgjorda kursplaner utan plockar som jag själv vill.
Och i inlägget om barnlöshet som något egoistiskt så skrev jag om andra sorger. Jag tror faktiskt att arbetslöshet kan vara minst lika tärande och sorgligt för den som råkar ut för det. Må så vara att ifall samma person råkat ut för både barnlöshet och arbetslöshet så känns barnlösheten tusen gånger värre. Men kan man inte jämföra erfarenheter så tror jag att vilken sorg som helst kan vara den värsta. Och jag vill inte sätta mig till doms och berätta för någon vad han eller hon ska känna. Och på samma sätt vill jag tycka att det värsta jag råkat ut för är att inte kunna få barn när jag ville.
Inlägget med rubriken borde som handlar om ridning var lite ironiskt skrivet. Självklart gör jag som jag vill d.v.s. väntar med att rida. Men jag kan känna mig lätt stressad över vad jag tror att andra tycker att jag borde göra. I det här fallet alla ridkompisar som frågat när jag kommer tillbaka. Självklart är frågan ställd i all välmening och helt utan baktankar, det är bara jag som läser in krav.
I beslutsångestinlägget skrev jag om vilken inriktning på livet jag ska välja. Som tur är behöver jag inte välja riktigt ännu. Jag kan säka till allt och sedan behöver jag inte bestämma mig förrän på uppropet. Då kommer det att ha kommit ut noggrannare kursplaner och scheman. Dessutom kan jag alltid ändra mnig mitt i. Eftersom jag valt att byta utbildning mitt i följer jag inga i förväg uppgjorda kursplaner utan plockar som jag själv vill.
Och i inlägget om barnlöshet som något egoistiskt så skrev jag om andra sorger. Jag tror faktiskt att arbetslöshet kan vara minst lika tärande och sorgligt för den som råkar ut för det. Må så vara att ifall samma person råkat ut för både barnlöshet och arbetslöshet så känns barnlösheten tusen gånger värre. Men kan man inte jämföra erfarenheter så tror jag att vilken sorg som helst kan vara den värsta. Och jag vill inte sätta mig till doms och berätta för någon vad han eller hon ska känna. Och på samma sätt vill jag tycka att det värsta jag råkat ut för är att inte kunna få barn när jag ville.
lördag, april 14, 2007
Tydligen inte känsligt längre?
I ett plötsligt fall av sinnesförvirring fick Aff för sig att forumet ”Svårt Att Bli Gravid” inte längre skulle tillhöra ”Känsliga snack” det skulle placeras under fliken ”Graviditet/Vänta barn”
Som tur är så har de nu ändrat sig. Forumet kommer tyvärr fortfarande inte att vara känsligt men det kommer i alla fall att slippa ligga under graviditet.
Två kommentarer från (vad jag tror) olika personer här i min blogg har sagt att ”Ni som har svårt att få barn tror att alla andra har det så lätt här i livet”
Det tror vi inte alls eller i alla fall tror inte jag det, och mig veterligen har ingen annan uttalat något sådant heller.
Men när vi skriver i våra bloggar eller på våra forum skriver vi om vår sorg. Så klart skriver vi också om våra känslor inför andras magar och uttalanden om att t.ex. planera barn till en viss månad. Det betyder inte att vi tror att det är lätt att vara sjuk, eller är lätt att ha sjuka barn, eller att vara arbetslös eller…. Flera av oss har nog råkat ut även för andra saker än bara barnlösheten. Men den sorgen får inte plats på barnlöshetssidorna. Någonstans måste vi få ha ett forum för att vräka ur oss utan att bli ifrågasatta hela tiden, och det var just det som var tanken med känsliga snack. Synd att redaktionen inte förstår det.
Som tur är så har de nu ändrat sig. Forumet kommer tyvärr fortfarande inte att vara känsligt men det kommer i alla fall att slippa ligga under graviditet.
Två kommentarer från (vad jag tror) olika personer här i min blogg har sagt att ”Ni som har svårt att få barn tror att alla andra har det så lätt här i livet”
Det tror vi inte alls eller i alla fall tror inte jag det, och mig veterligen har ingen annan uttalat något sådant heller.
Men när vi skriver i våra bloggar eller på våra forum skriver vi om vår sorg. Så klart skriver vi också om våra känslor inför andras magar och uttalanden om att t.ex. planera barn till en viss månad. Det betyder inte att vi tror att det är lätt att vara sjuk, eller är lätt att ha sjuka barn, eller att vara arbetslös eller…. Flera av oss har nog råkat ut även för andra saker än bara barnlösheten. Men den sorgen får inte plats på barnlöshetssidorna. Någonstans måste vi få ha ett forum för att vräka ur oss utan att bli ifrågasatta hela tiden, och det var just det som var tanken med känsliga snack. Synd att redaktionen inte förstår det.
fredag, april 13, 2007
Glad
Ibland får jag en kommentar av någon för mig okänd person som läser i min blogg. Jag blir otroligt glad då!
Så klart att jag blir jätteglad även åt kommentarer från dem jag ”känner” men inte lika förvånad.
Så klart att jag blir jätteglad även åt kommentarer från dem jag ”känner” men inte lika förvånad.
Beslutsångest
Hur ska man välja vilken inriktning man vill ha på sin utbildning.
Att utbilda sig till biolog är redan det ett ganska korkat företag för det är ju inte så att det vimlar av jobb direkt.
Jag har tre alternativa vägar att välja.
Antingen kan jag satsa på det jag verkligen, verkligen tycker är kul. I dagsläget är det detsamma som att kliva rakt in på ICA och söka jobb för den här marknaden finns verkligen inte. Men jag hoppas ju förstås att världen ska förstå hur viktigt det är att jobba med bevarandeprojekt av utrotningshotade arter.
Eller så kan jag satsa på molekylärbiologin. Ett skojigt område som hela tiden spås bli en framtidsindustri. Men hittills så har det varit tunt med jobb här också, även om det inte är lika illa som på bevarandesidan.
Alternativ tre är att jag ger mig på biokemi. Ganska svårt och innehåller delar som jag är totalt ointresserad av. Men jag tror att det är möjligt att få jobb här, kanske till och med ett jobb som verkligen betyder något ifall jag siktar in mig på medicinsk forskning. Det där nobelpriset kan väl inter vara så långt borta?
Att utbilda sig till biolog är redan det ett ganska korkat företag för det är ju inte så att det vimlar av jobb direkt.
Jag har tre alternativa vägar att välja.
Antingen kan jag satsa på det jag verkligen, verkligen tycker är kul. I dagsläget är det detsamma som att kliva rakt in på ICA och söka jobb för den här marknaden finns verkligen inte. Men jag hoppas ju förstås att världen ska förstå hur viktigt det är att jobba med bevarandeprojekt av utrotningshotade arter.
Eller så kan jag satsa på molekylärbiologin. Ett skojigt område som hela tiden spås bli en framtidsindustri. Men hittills så har det varit tunt med jobb här också, även om det inte är lika illa som på bevarandesidan.
Alternativ tre är att jag ger mig på biokemi. Ganska svårt och innehåller delar som jag är totalt ointresserad av. Men jag tror att det är möjligt att få jobb här, kanske till och med ett jobb som verkligen betyder något ifall jag siktar in mig på medicinsk forskning. Det där nobelpriset kan väl inter vara så långt borta?
torsdag, april 12, 2007
Borde?
Jag älskar att rida. En stor del av mitt sociala liv finns i min ridgrupp. Utan ridningen inga kompisar eller i alla fall mycket färre sådana.
Men just nu ger tanken på att börja rida igen mig ångest.
Att ha en absolut tid att passa, till något som jag dessutom måste ta mig till med bil det fixar jag inte.
Förutsättningarna för att det hela ska lyckas är att Kattpappan är med i stallet och underhåller Lillkatten. Han är en utmärkt pappa, och jag har förstås inga betänkligheter mot att lämna vår son hos honom. Men han har inga bröst… och blir liten hungrig kan han inte trösta honom på något sätt.
Det är en så otroligt kort tid i litens liv när han helammas, och för mig fungerar det bra att vara uppbunden. Jag har inga problem med att inte kunna rida just nu. Utom problemet med vad jag tror att jag borde göra.
För visst får man inte gå så helt upp i föräldrarollen att man försummar sig själv. Visst borde man lära sitt barn att ta flaska så att man kan lämna bort dem till vem som helst när som helst. Jag och Kattpappan borde nog åka iväg en weekend också för att få tid för varandra eller?
Men just nu ger tanken på att börja rida igen mig ångest.
Att ha en absolut tid att passa, till något som jag dessutom måste ta mig till med bil det fixar jag inte.
Förutsättningarna för att det hela ska lyckas är att Kattpappan är med i stallet och underhåller Lillkatten. Han är en utmärkt pappa, och jag har förstås inga betänkligheter mot att lämna vår son hos honom. Men han har inga bröst… och blir liten hungrig kan han inte trösta honom på något sätt.
Det är en så otroligt kort tid i litens liv när han helammas, och för mig fungerar det bra att vara uppbunden. Jag har inga problem med att inte kunna rida just nu. Utom problemet med vad jag tror att jag borde göra.
För visst får man inte gå så helt upp i föräldrarollen att man försummar sig själv. Visst borde man lära sitt barn att ta flaska så att man kan lämna bort dem till vem som helst när som helst. Jag och Kattpappan borde nog åka iväg en weekend också för att få tid för varandra eller?
Föräldratidningar II
Vi har fått ett erbjudande från en annan av föräldratidningarna. Innehållet verkar vara precis detsamma som den jag skrev om tidigare. Men premien den här gången var en grön filt. Detta gillas mycket bättre av mig!
onsdag, april 11, 2007
Lite tid kan inte ge lika bra effekt som mycket.
I par där papporna inte tar ut någon föräldraledighet brukar det sägas att han visst kan få samma bra kontakt som mammab med sitt barn de träffas ju på helgerna.
Även om jag inte trodde på det tidigare heller så tror jag ännu mindre på det nu. När kattpappan är hemma så försöker han lägga all sin tid på Lillkatten. Han bär, försöker trösta, byter blöjor o.s.v.
Men ändå är det så tydligt vem Lillkatten tittar på, vem som kan få tyst på honom när han gråter och var han känner sig tryggast. Det är hos mig, den person som är hans vardag. Jag tror naturligtvis inte att det har ett endaste dugg att göra med att jag är Mamma/Kvinna utan har bara med vanan att göra. Och när vi sedan byter så att Kattpappan är hemma och jag är borta på dagarna tror jag att det kommer att bli tvärtom.
Stackars alla pappor som inte får uppleva vardag med sina barn!
Även om jag inte trodde på det tidigare heller så tror jag ännu mindre på det nu. När kattpappan är hemma så försöker han lägga all sin tid på Lillkatten. Han bär, försöker trösta, byter blöjor o.s.v.
Men ändå är det så tydligt vem Lillkatten tittar på, vem som kan få tyst på honom när han gråter och var han känner sig tryggast. Det är hos mig, den person som är hans vardag. Jag tror naturligtvis inte att det har ett endaste dugg att göra med att jag är Mamma/Kvinna utan har bara med vanan att göra. Och när vi sedan byter så att Kattpappan är hemma och jag är borta på dagarna tror jag att det kommer att bli tvärtom.
Stackars alla pappor som inte får uppleva vardag med sina barn!
Medsystrar
Idag var jag på promenad med en mamma från föräldragruppen. Jag gillade henne redan innan. Men idag när vi pratade om våra barns vaccinationssprutor så berättade hon att hon blivit sprutexpert eftersom hennes dotter kommit till genom IVF och sedan hade vi så klart hur mycket som helst att prata om.
Jag känner starka band till alla medmänniskor i kampen för att få barn. Och varje gång jag möter någon ny så slås jag av hur lika våra upplevelser och känslor är/varit. Att vi alla som bloggar tänker likadant skulle man kunna förklara med att vi inspireras av varandra. Men den här tjejen hade inte läst en enda blogg eller på ett endaste svenskt forum.
Jag känner starka band till alla medmänniskor i kampen för att få barn. Och varje gång jag möter någon ny så slås jag av hur lika våra upplevelser och känslor är/varit. Att vi alla som bloggar tänker likadant skulle man kunna förklara med att vi inspireras av varandra. Men den här tjejen hade inte läst en enda blogg eller på ett endaste svenskt forum.
Så klart
Idag lyckades jag få tag på studievägledaren i skolan.
Hela universitetet håller på att anpassas till internationella regler, och så klart så sätter det käppar i hjulen för mig. Helt plötsligt är jag inte behörig till någon av de kurser jag hade tänkt läsa. Men... den kurs jag hade tänkt läsa först är samma kurs jag läste i samband med mitt missfall men aldrig avslutade då eftersom jag blev sjukskriven.
Så studievägledaren trodde att jag nog skulle få läsa den igen eftersom jag redan varit intagen en gång, och kommer jag in på den kursen så är jag sedan automatiskt behörig till de andra kurserna.
Men jag kan inte gå omkring och inte säkert veta att jag kommer att få komma in, så nu måste jag snabbt bestämma mig för alternativa kurser att läsa utifall att. Och jag som har så svårt att tänka mig ett annat liv än mammalivet just nu, hur ska jag kunna bestämma mig?
Hela universitetet håller på att anpassas till internationella regler, och så klart så sätter det käppar i hjulen för mig. Helt plötsligt är jag inte behörig till någon av de kurser jag hade tänkt läsa. Men... den kurs jag hade tänkt läsa först är samma kurs jag läste i samband med mitt missfall men aldrig avslutade då eftersom jag blev sjukskriven.
Så studievägledaren trodde att jag nog skulle få läsa den igen eftersom jag redan varit intagen en gång, och kommer jag in på den kursen så är jag sedan automatiskt behörig till de andra kurserna.
Men jag kan inte gå omkring och inte säkert veta att jag kommer att få komma in, så nu måste jag snabbt bestämma mig för alternativa kurser att läsa utifall att. Och jag som har så svårt att tänka mig ett annat liv än mammalivet just nu, hur ska jag kunna bestämma mig?
Panik
Jag ska bara vara hemma med Lillkatten i åtta månader och tre av dem har redan gått. Jag måste börja ta tag i fortsättningen nu och söka till kurser på universitetet. Men det känns väldigt avlägset just nu.
måndag, april 09, 2007
HOPPAS
Jag har en kompis som är gravid.
Alla mina tummar och tår och all min goda karma läggs på förhoppningar om att det den här gången ska bli ett barn. Det brukar inte bli så för henne...
Alla mina tummar och tår och all min goda karma läggs på förhoppningar om att det den här gången ska bli ett barn. Det brukar inte bli så för henne...
onsdag, april 04, 2007
Föräldrartidningar
Jag har något emot föräldrar/barn-tidningar. Inte för att jag läst i dem utan bara för att jag tittat på framsidorna och läst i deras gravidvarianter.
I gravidvarianterna är allt så kristdemokratiskt heteronormativt. I varje nummer finns det ett upplysnade repotage om något "ovanligt" för att visa hur fördomsfri tidiningen är. Men aldrig att det är det lesbiska paret som poserar i ultraljudsrepotaget eller den inseminerade ensamstående kvinnan som pratar om sina cravings.
Till på köpet har jag läst artiklar om hur man ska göra för att få en pojke eller flicka, om hur tätt man bör ha mellan barnen och en artikel om väntande mammor över 40. Men däremot aldrig någon artikel om att det kanske inte alltid går att planera, att man kanske är överlycklig över ett barn oavsett kön och att fertiliteten avtar redan efter 30.
Som nybliven förälder överöses brevlådan med reklam, bl.a. fick vi ett erbjudande att prova på någon av föräldrartidningarna för ett förmånligt pris. Och trots min skepsis mot den här sortens tidiningar så tänkte jag att jag skulle prova, det kan ju vara bra att få artiklar om olika utvecklingsstadier och lite tips på pyssel och sånt.
Men så fick jag syn på premierna. Det var en fotoram, en filt och något mer som jag inte minns, och man var tvungen att ange om man ville ha det i blått eller rosa. Där förlorade de mig som prenumerant.
I gravidvarianterna är allt så kristdemokratiskt heteronormativt. I varje nummer finns det ett upplysnade repotage om något "ovanligt" för att visa hur fördomsfri tidiningen är. Men aldrig att det är det lesbiska paret som poserar i ultraljudsrepotaget eller den inseminerade ensamstående kvinnan som pratar om sina cravings.
Till på köpet har jag läst artiklar om hur man ska göra för att få en pojke eller flicka, om hur tätt man bör ha mellan barnen och en artikel om väntande mammor över 40. Men däremot aldrig någon artikel om att det kanske inte alltid går att planera, att man kanske är överlycklig över ett barn oavsett kön och att fertiliteten avtar redan efter 30.
Som nybliven förälder överöses brevlådan med reklam, bl.a. fick vi ett erbjudande att prova på någon av föräldrartidningarna för ett förmånligt pris. Och trots min skepsis mot den här sortens tidiningar så tänkte jag att jag skulle prova, det kan ju vara bra att få artiklar om olika utvecklingsstadier och lite tips på pyssel och sånt.
Men så fick jag syn på premierna. Det var en fotoram, en filt och något mer som jag inte minns, och man var tvungen att ange om man ville ha det i blått eller rosa. Där förlorade de mig som prenumerant.
tisdag, april 03, 2007
Spöken från förr
Helt plötsligt började det dyka upp mail från Manpower i min mailbox. Matchmail kallades de för. Jag slängde en hel del olästa, men idag läste jag ett av mailen.
I mailet fanns det förslag på fyra jobb de tyckte att jag skulle söka, jag klickade på en av länkarna och kom in på en sida jag tydligen skapat för sex år sedan. Jag mötes av ett personjligt brev från mig själv som började med. "Hej! Jag heter Kattmamman och är 25 år" Sedan följde en lång uppräkning över vad jag gjort och vilken sorts jobb jag var intresserad av.
Kattmamman för sex år sedan har inte så många likheter med Kattmamman som idag sitter och skriver det här inlägget, i alla fall inte på ytan.
Kattmamman idag har gjort så otroligt mycket mer, träffat så många fler människor, lärt sig så mycket om livet. Jag saknar den glada naiva 25-åriga Kattmamman. Även om en hel del underbart har hänt så finns det så mycket jag helst inte hade velat vara med om. (och nu tänker jag inte bara på barnlösheten) Men jag antar att det är livet och att vara vuxen, och att ingen slipper ifrån det.
I mailet fanns det förslag på fyra jobb de tyckte att jag skulle söka, jag klickade på en av länkarna och kom in på en sida jag tydligen skapat för sex år sedan. Jag mötes av ett personjligt brev från mig själv som började med. "Hej! Jag heter Kattmamman och är 25 år" Sedan följde en lång uppräkning över vad jag gjort och vilken sorts jobb jag var intresserad av.
Kattmamman för sex år sedan har inte så många likheter med Kattmamman som idag sitter och skriver det här inlägget, i alla fall inte på ytan.
Kattmamman idag har gjort så otroligt mycket mer, träffat så många fler människor, lärt sig så mycket om livet. Jag saknar den glada naiva 25-åriga Kattmamman. Även om en hel del underbart har hänt så finns det så mycket jag helst inte hade velat vara med om. (och nu tänker jag inte bara på barnlösheten) Men jag antar att det är livet och att vara vuxen, och att ingen slipper ifrån det.
måndag, april 02, 2007
I dag
Idag har följande saker inte fungerat.
- Jag hade tänkt åka och träna på en anläggning som jag inte åkt bil till tidigare. Med var förstås GPS:en som skulle berätta för mig vilken väg jag skulle ta. Men området är helt ombyggt och min GPS uppmanade mig att svänga höger i cirkulationen på en liten allégata så långt från cirkulationer som det gick att vara. Jag kom aldrig fram till gymmet.
- Jag tänkte ställa Lillkatten i dagiskö, men lyckades inte använda de digitala blanketterna. Var fyller man i vilket dagis man vill att barnet ska gå på?
- Jag tänkte att jag skulle kolla upp vilka kurser som ges nästa termin. Senast 16/4 måste jag ha ansökt. Men hela systemet är omgjort och jag vet inte vart jag är behörig. Försöken att ringa studievägledaren sket sig så klart också.
Hoppas kvällen blir bättre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
