Inlagda

Som lite småorolig förälder tror man lätt att man är lite överdriven i sin omtanke och oro över barnen.

Därför trodde jag att vi skulle bli uppmanade att avvakta när vi ringde sjukvårdsupplysningen för att fråga om Minis andning som vi tyckte var lite ansträngd, men vi blev uppmanade att åka in til akuten.

När vi kom in och en sjuksköterska gjorde en första bedömning trodde jag att vi skulle bli uppmanade att åka hem eftersom det bara rörde sig om en vanlig förkylning och väntetiden skulle bli allt för lång, men vi fick direkt ett eget rum.

När en annan sjuksköterska kom och vägde och tog lite prover trodde jag att när proverna inte visade någonting så skulle vi bli hemskickade, men vi fick stanna kvar i vårt egna rum trots att det började bli överfullt i väntrummet, nyårsafton som det var.

När så läkaren kom in och gjorde en ordentlig undersökning var jag säker på att vi nu var färdiga på akuten, och att vi skulle få åka hem med ordination att köpa näsdroppar. Men istället blev Mini inlagd och fick direkt börja andas syrgas och adrenalin.

Och när de några timmar senare började prata om att sätta in sond på honom, då överträffades mina värsta farhågor.

Nyårsnatten har jag och Mini alltså tillbringat i ett pyttelitet rum på barnmedicin. Vår säng var pytteliten, och var tredje timme blev vi väckta för att Mini skulle andas sin dos av vidgande blandning. Nu är vi hemma på permission, för han andas väldigt mycket bättre, och förhoppningsvis kan han bli utskriven via telefon i morgon.

Och för er som känner oss på riktigt och träffat oss nyligen. Det är inte RS Mini har, utan en vanlig förkylning som är helt ofarlig om man inte är precis nyfödd, så ingen behöver oroa sig för sina barn.