Ingen mer uppfödning

I morgon kastreras vår fina katt.

Det blir ett officiellt avslut på min kattuppfödning.

Någon gång i framtiden tar jag kanske upp det igen. Men det kommer inte att inträffa förrän SVERAK har vettiga regler och policys angående inavel och avelsprogram.

Hår överallt

Igår köpte vi en ny fåtölj. För någon timme sedan monterades den ihop. Nu har katterna redan gjort den till sin, och den är hårig intill oigenkännlighet.

Varför försöker vi ens inreda vårt hem?

Sista uppdatering om katten

Veterinären ringde just.

Obduktionen är klar och den visade på en synnerligen aggressiv hjärntumör som höll på att sprida sig i hela kroppen.

Beslutet att avbryta all behandling var alltså helt riktig, och det känns bra. Men vi saknar så klart kisse varje dag.

The

Är det nyttigt för katter att dricka the?

Försäkringar

En kompis skrattade en gång åt att jag har sådan ordning på mina kattförsäkringar. Jag har valt med omsorg, inte den billigaste utan den jag tror går snabbast att få hjälp ifrån.

Däremot hade jag ingen koll på hemförsäkringen. Mitt hem var försäkrat till rekommenderat belopp hos det försäkringsbolag som råkade dyka upp och som verkade ganska billigt. Nuförtiden sedan jag gift mig och köpt hus och så, är det lite mer ordning på den biten, men det är inte min förtjänst.

Jag är så väldigt glad att kattförsäkringen finns. Tänk vad skönt att inte behöva lägga in kostandsaspekten i behandlingen av ett älskat djur.

Prylar är prylar är prylar och de är alla utbytbara. Det skulle vara otroligt sorgligt om hela vårt hem försvann. Men ifall man behöver utnyttja hemförsäkringen så är skadan redan skedd. I kattförsäkringsfallet går det ibland att laga.

För mycket mat

Det blir så mycket mat över när två katter ska dela på samma mängd mat som tre katter tidigare åt.

Ett annat inlägg

Jag hade tänkt skriva ett annat inlägg.

Ett inlägg om vilket stort tomrum en pytteliten katt kan lämna efter sig. Ett inlägg om hur vi hela tiden ser henne i ögonvrån för att sedan upptäcka att hon inte alls är här längre.

Men istället känner jag mig tvungen att berätta hur bra jag är.

Jag är den bästa mamma Lillkatten någonsin kan få.
Jag är den bästa matte mina katter kunnat önska sig.
Min man kunde inte fått en bättre fru, jag är perfekt just för honom.

Och det allra, allra bästa med mig. Det är att jag, hur irriterad jag än blir på andra människor, aldrig känner något behov av att berätta just för dem att jag är så mycket bättre. Jag skriver några rader i min blogg istället, och jag skriver det så att ingen någonsin behöver känna sig utpekad.*

* Ja jag vet att jag borde släppa och radera, men jag blir så förbannad när någon ger sig på mig just nu, nu när jag är som känsligast och mest sårbar

Nu är det snart över.

Kisse har blivit sämre.

I morgon åker hon iväg på sin sista resa. Med oss hem från veterinären kommer vi att ha en tom bur.

Hemma från veterinären

Idag har Kisse träffat neurologen.

Hennes symptom är inte vad man kan förvänta sig vid en hjärnskada (hjärnblödning, tumör) eftersom reflexerna inte är jämnt nedsatta utan är blandade i hela kroppen. Höger bakben, vänster näsborre t.ex.

Det kan vara en infektion på nervsystemet som i så fall nog går att bota eller i alla fall lindra betydligt.
Det kan också vara en cancerform som tydligen brukar yttra sig just så här.

Eftersom kisse inte på något sätt lider kommer vi att fortsätta utreda henne.

Kisse är försäkrad, men det kostar ändå pengar för oss. Jag och Kattpappan är överens om hur mycket vi kan lägga på vidare behandlingar. Det är en ganska stor summa... så vi tror inte att vi ska behöva säga stopp av ekonomiska skäl i alla fall.

Eftersom jag fått frågan

Rasen jag födde/föder upp är europé.

I morgon ska vi till veterinären, Håll tummarna för oss!

Uppdatering om katten

Lilla katten verkar inte ha ont någonstans. Hon äter bra, sitter gärna i knät och spinner och verkar allmänt nöjd med livet.

Hon är fortfarande lika vinglig som förrut. Vi inbillar oss ibland att det är bättre, men det är just bara inbillning.

Just nu är kisse ensam i arbetsrummet utan de andra katterna, och här går det som sagt bra. Men jag är osäker på hur det ska gå tillsammans med de andra katterna. Hennes dotter är inte särskilt snäll mot henne, och kan hon inte röra sig normalt kommer hon nog att få för mycket stryk.

Min syster kan upplåta sitt hem några månader åt lilla dottern, så att sjuka katten får ett tag på sig att prova att röra sig i huset trots vingel. Kanske fungerar det att leva så.

Det är så svårt att veta vad som är etiskt rätt, och när kisse lider, eller mår bra. Hoppas veterinären kan hjälpa till att reda ut våra tankar, på tisdag när vi ska dit.

Kisse

Nu är kisse hemma igen.

Hon är färdigundersökt nu, nu blir det inget mer.

Eftersom hon vinglar så mycket är det förmodligen en neurologisk skada hon fått, kanske en hjärnblödning, eller en tumör i hjärnan? Vilket det är ska vi inte ta reda på.

Nu ska kisse vara här hemma med oss en vecka så får vi se om hon repar sig lite. Det finns en strimma av hopp kvar att det bara är en infektion som ställer till det.

Blir hon inte bättre finns det inte så mycket mer att göra.

Vi skulle förmodligen kunna fortsätta med undrsökning efter undersökning. Leta reda på expertveterinärer och leta information på nätet själva för att försöka hitta något.
Men jag är av den åsikten att när man bestämmer sig för att ha ett djur tar man ett enormt stort ansvar för det djuret. I det ansvaret ligger också ett ansvar för att låta djuret avsluta sitt liv värdigt. Jag tycker inte att det är värdigt att i panik leta efter behandlingar som förmodligen inte ger någon effekt.

Jag älskar den här lilla katten så otroligt mycket, jag har till och med hennes porträtt intatuerat på armen. Jag önskar verkligen att hon ska leva för evigt, och var det bara mig det handlade om skulle jag försöka med vartenda litet halmstrå jag hittade för att göra henne frisk. Men nu är det som sagt inte mig det handlar om utan henne.

Sjuka katten

Det var inget fel på hjärtat i alla fall.

Kisse mår som hon gjort hela tiden, varken bättre eller sämre, och de har fortfarande ingen aning om vad det är som är fel.

Hur länge ska man hålla på och undersöka en dödssjuk kisse, innan man ger upp?

Precis pratat med veterinären

Hjärtproblem kanske? HCM för den som vet vad det betyder...

Nu håller vi tummarna stenhårt för att det är något annat.

Det har hittats massor av HCM de senaste åren i min ras. Min ras som enligt vissa uppfödare är så sund att man kan inavla den hur mycket som helst. Enligt andra går det bra att inavla just katt i 16 generationer. (Det kallas inte inavel utan linjeavel, men inavel är precis vad det är)

Mina 90 högskolepoäng i genetikrelaterade ämnen är det ingen som bryr sig om eftersom jag inte har så stor uppfödarerfarenhet.
Om det inte var så hemskt att ha rätt just den här gången skulle jag hånskratta och ropa -Vad var det jag sa?

Jag vet att det här inlägget är alldeles för internt för att förstås av utomstående, och jag ska kanske någon gång försöka förklara lite närmare. Men nu orkar jag inte.

Inlagd

Nu är hon inlagd.

Vidare utredning får vänta tills hon mår bättre. Nu får hon dropp och smärtstillande.

Det här bara måste gå bra.

Katt ännu en gång

Nu äter hon inte längre.

Veterinären vill att vi ska åka in, men jag vill inte.

De kan ju inte göra något, och det känns så ovärdigt att stoppa in henne i buren som hon hatar och åka bil som hon också hatar. För att inte få något resultat alls. Jag är också livrädd för att hon inte ska få komma hem igen.

Lilla, lilla katt

Mer om katten

Ont i benen och deprimerad var nog den grövsta underdrift jag kunde dragit till med.

Älskade katten kan inte gå, hon vinglar omkull när hon försöker. Det onda verkar flytta runt hela tiden för ena stunden är det tydligt att det är höger bak, och i nästa stund är det vänster fram.

Dessutom har hon börjat kräkas och bajsa blod. Förhoppnigsvis är det bara en reaktion på tabletterna hon fick. Vi har slutat ge henne medicin och ska se om hon blir bättre.

Massor av prover och röntgenbilder är tagna på älskade katten, men veterinärerna hittar ingenting som ser konstigt ut. Ändå är det så tydligt att hon inte mår bra.

I går kväll när jag ringde för att ställa en fråga visste tjejen i receptionen direkt vem min katt var, det var tydligt att de hade diskuterat henne på sjukhuset. Vi åker till det stora djursjukhuset med kanske 50 anställda, och många, många djur som passerar på en dag. Så att alla vet vem vår katt är, är ganska anmärkningsvärt.

Älskade katten

Det verkar gå en elak trend i sjuka katter i de bloggar jag läser.

Nu är även vår gammelkatt sjuk.

Så gammal är hon nu egentligen inte, bara åtta år. Men hon är min första raskatt och var starten på min uppfödning (som jag förmodligen har lagt ner)

Älskade katten har ont i benen och är deprimerad. Hon har i två omgångar varit hos veterinären (4500 kronor, tur att hon är försäkrad) men de hittar egentligen ingenting. De har tagit prover för att se om det eventuellt är reumatism.

Jag tycker så synd om min snälla fina katt som så tåligt finner sig i allt, utom möjligtvis i att svälja tabletter. Men som vi inte kan hjälpa. Hon är nu ensam här i arbetsrummet, så hon ska slippa de andra katterna när hon har ont, och det har gjort henne gott. Hon ligger inte bara och trycker i ett hörn.

Tillsammans med rädslan för att det ska vara något allvarligt hon lider av kommer skräcken att det ska vara något ärftligt. Hon är mamma till 12 ungar. En av ungarna har fått egna ungar som fått egna ungar. Just nu är ett barnbarn dräktigt så det kommer ännu fler ungar. Usch vilken mardröm det kan bli.

Till Astillbe (hur katter och barn går ihop)

Jag har fått en fråga om hur det fungerar med katter och barn.

Våra katter accepterade direkt Lillkatten. Jag vet inte om de ser honom som en människa, men de har i alla fall fattat att det är något man ska vara försiktig med. Inte en enda gång har de busat på honom som de kan göra på saker.

Ibland när Lillkatten sitter i knät på någon av oss kan katterna komma och vilja vara med, och då händer det att de kliver på honom. Att bli kliven på uppskattas verkligen inte av vårt barn. och han är inte särskilt glad åt katterna alls.

I dagsläget gillar alltså katterna barnet mer än vad barnet gillar katterna. Men av erfarenhet från kompisar med äldre barn vet jag att det där kommer att skifta. Jag tror verkligen att det är bra för barn att växa upp med djur och lära sig om ansvar och medkänsla.

Vi har valt att inte ha katter i sovrummet. Framförallt för allergirisken. Hela huset är indränkt i katthår, och vi vill att Lillkatten ska få andas kattfritt i alla fall på nätterna. Eftersom vi flyttade i samband med Lillkattens ankomst så har katterna aldrig fått vara i det rum som är vårt sovrum och det är därför inget konstigt. Att helt plötsligt ändra reglerna ifall de är vana att få vara med i sovrummet är nog mycket knepigare.

Vi har ju vår bebis i vår säng, så då fungerar det inte att ha katterna där. Men tänker man använda spjälsängen redan från början går det säkert att lära katterna att det inte är deras plats.

Annars ska man väl tänka på det vanliga, att försöka ge katterna lika mycket tid som innan, försöka ha kvar så mycket av deras rutiner som möjligt, och vara konsekvent med det nya man vill lära dem.

Vi har en trotsig tonårskatt här hemma som testar gränser hela tiden, men ur Lillkattens synvinkel har allt gått bra.

Jag vill inte ha några husdjur

Ett av katteländena har kissat på min förlossningsjournal.

Jäkla skitkatt