tisdag, oktober 14, 2008

Den lever

Extra tillväxt-ultraljud idag.

Min barnmorska tyckte att det var bra att göra ett sådant eftersom jag är så stor, och var det förra gången också, men Lillkatten var relativt liten när han föddes.

Barnet som fortfarande levde, jag var knappt nervös alls innan, visade sig vara på pricken så stor som man ska vara i vecka 32+2. Vattenmängden var tydligen precis som den skulle också. Varför jag är så otroligt stor kunde barnmorskan däremot inte ge något svar på. Och med stor menar jag inte min enorma viktuppgång, vilken i sig är ett mysterium, utan jag menar SF-måttet som ligger över översta kurvan.

Det enda vi skulle kunna oroa oss för, om vi nu var lagda åt det hållet... är att Lillkatten vid en tillväxtkontroll i samma vecka var mycket större än vad den här är, så växer den här lika dåligt på slutet som Lillkatten blir den inte särskilt stor. Men från mitt vanliga perspektiv att oroa mig för att det nog inte kan bli något levande barn alls, känns det inte särskilt oroligt med ett barn som är lite mindre än genomsnittet.

4 kommentarer:

Ida sa...

ja om nu lillkattens tillväxtUL stämde.

Jag har gjort en massa tillväxtUL och det kan ju skilja rätt mycket på hur olika läkare mäter. Min 3:a tillväxtkollades i v 29, 31, 33, 35, 37, och 39. Med resultaten (%): -22, -19, -11, -25, -33, -30.

Så det kan variera rätt rejält när de skattar. Enligt mätningarna mellan UL 3 och 4 skulle han ha krympt vilket både jag och den läkaren höll för ganska otroligt :)

Anonym sa...

det där med sf mått är ett mysterium...så är det bara...

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

En sådan här rutinkontroll säger ju inte så mycket. Det kan bli hur fel som helst har jag förstått.

Mest litar jag inte på det UL jag gjorde när jag väntade Lillkatten, det här kändes lite proffsigare i alla fall.

Men det är alltid trevligt att få en chans att titta in, och se om allt verkar som det ska där inne.

Och som sagt, mycket oroar jag mig för, men inte storleken.

Anonym sa...

Hej, kikar in - stort grattis till bebisen i magen! Vad skönt att få veta att det var som det ska, förstår oron.