onsdag, oktober 22, 2008

Självständiga Lillkatten

Lillkatten sover nästan varenda natt i sin egen säng numera.

Det är inte vi som föreslagit det, utan det är hans helt egna idé. Han somnar utan tutte, och inte heller det är på vårt intiativ. Om han vill amma innan han somnar så får han, i alla fall om det är jag som lägger honom.

Alla familjer gör på sitt sätt med nattning, och den som "lärt" sitt barn att somna efter metod har säkert haft sina speciella skäl, och för vissa barn fungerar det säkert bra.

Men jag kan inte låta bli att hånle lite mot dem som ansett sig ha rätt att berätta för oss att vårt sätt var så dåligt och att vårt barn aldrig skulle lära sig att sova själv, och aldrig skulle kunna somna utan att amma. För jo, det finns en hel del människor som har gett sig själva rätten att tala om för oss hur man ska göra, och vad som annars kommer att hända.

5 kommentarer:

finnjonna sa...

Så tröttsamt det är när andra ska "tala om"... Låter helt suveränt som det funkar hos er! Precis som en annan metod säkert funkar bäst hos dom. Live and let live, liksom.
kram från min håla :-)

Helga sa...

Haha, jag vet! Vi har iofs inte blivit utsatta för så många predikningar, kanske för att vi intagit en stenhård attityd av att veta bäst ;-) Men det var en rätt skön bekräftelse igår när Q plötsligt fick för sig att sova i sin egen säng. Det ska bli intressant att se hur det fortsätter.

Jasmin sa...

Jag har ocka markt att det brukar "ge sig", med allt, inte bara somnen. De ar ju faktiskt sma individer som utvecklas och som sjalva vill utvecklas, nar de ar redo.

Anonym sa...

När jag oroar mig över något (t ex att tioåring suger på tumme när hon ska sova) då brukar jag tänka på hur många vuxna människor man träffar som gör så. I de flesta fall 0.

Vi var oxå stenhårt bäst på allt och det funkade fint:) Så här i efterhand kan jag rodna lite över mina egna dumheter och nojjor, men lustigt nog har man brister om man är människa och det är jag!

Lillkatten har det väldigt bra!
u

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Jag tror att de flesta föräldrar är bäst faktiskt! Det finns inga andra som är sådana experter på just sina barn.

Och just därför är det väldigt tråkigt när man måste berätta för andra att de gör fel. (Om det inte handlar om våld eller droger, men just de föräldrarna behöver nog specialhjälp)