F.Y.I

Jag har inte längre några problem med att vara sunkig. Sunkighet är min vardag just nu. Bara så att ingen fick för sig att jag glamourar omkring i högklackat och smink i blöjberget.

Byta läkare, en omöjlighet?

Den som hängt med ett tag i min blogg kommer kanske ihåg min knasiga doktor som efter att ha fått informationen om att jag just varit sjukskriven för depression skrev ut 100 sömntabletter till mig och viftade iväg mig. Och när jag någon vecka senare ringde för att jag ville diskutera det här tabletterna om det verkligen var så lämpligt skrev ut 100 till som jag inte ville ha, och sedan lade på luren, nästan i örat på mig.

Igår utspelade sig följande samtal mellan sköterskan på vårdcentralen och mig.

KM - Kattmamman
S- Sköterskan

S - Välkommen till söderförortens vårdcentral

Km - Hej, mitt namn är KM och jag skulle vilja träffa en läkare eftersom jag har svåra sömnproblem och den medicin jag har inte är förenlig med amning

S - Vad har du för personnummer

KM - 760921 XXXX

S - Jaha, du är listad hos doktor A, han kan inte ringa dig förrän på torsdag morgon

KM - Men det här är akut, jag sover inte alls på nätterna. Jag skulle dessutom gärna vilja träffa en annan läkare eftersom jag inte är så nöjd med doktor A.

S - Nä, det är väldigt känsligt att byta läkare, du måste fylla i en massa papper och så.

KM - Jag kan komma förbi och fylla i de papper som behövs

S - Nej, jag ska se till att doktor A ringer dig idag ändå.

Jag borde stått på mig, och frågat vad i meningen, "jag är inte så nöjd med doktor A", som hon inte förstod. Men jag gjorde inte det den här gången.

För övrigt ringde inte doktor A.

Deprimerad?

Antidepressivt är det något för mig?

Jag ska fundera vidare, och även återkomma till del 1898436346 i mina försök att byta läkare.

Respektfullt tycker jag

Någon har ifrågasatt att Kattpappan gick på "fest" på nyårsafton medan jag och Mini var inlagda på sjukhus, och skriver att det var respektlöst mot frun.

Som vardande fru som inte överhuvudtaget tänkt i termerna respektlöshet känner jag att jag måste svara.

Även om man bortser från uppenbara problem, som att bara en förälder får stanna kvar på sjukhuset med det inlagda barnet och att det var nyårsafton och antalet barnvakter var väldigt begränsat, så var det direkt självklart för mig att Kattpappan skulle åka hem till Lill.

Det handlar om att vi har två barn, och båda behöver sina föräldrar. På vilket sätt skulle jag må bättre av att Kattpappan försökte sova i en hård trästol inne på vårt pyttelilla rum, medan Lill var utlokaliserad till någon annan istället för att få vara med oss? Vi har inte för vana att lämna bort honom särskilt ofta, och jag hade fått en extra sak att oroa mig för, inte bara Minis andning.

Och när nu Kattpappan ändå inte kunde vara på sjukhuset, så förstår jag inte varför de skulle sitta hemma själva, på vilket sätt skulle det hjälpa mig? Om det sticker i någons ögon att de var på fest, så kan jag lugna med att de var hemma hos en annan barnfamilj med små barn, och att Kattpappan inte drack någonting. Dessutom gick han hem och la Lill innan tolvslaget.

Nästa gång är det jag som går på fest när Kattpappan får stanna hemma med sjuka barn. Den här gången var det inte så mycket att diskutera eftersom det bara är jag som har bröst i vår familj.

Omoralisk

För den som irriterar sig på att jag alltid är så präktig, kan jag nu meddela att jag idag gjort något riktigt omoraliskt som strider mot alla mina principer. Och det handlar inte om att jag köpt oekologisk mjölk, som någon trodde var det värsta jag kunde göra.

Det handlar bara om ren lättja, eller kanske utmattning är ett bättre ord?

Jag kanske berättar någon annan gång vad det är jag gjort.

Att kämpa eller acceptera

Jag har haft en del längre förhållanden innan jag träffade Kattpappan. Mellan ett halvår och fyra år har de varat.

När förhållandet tagit slut, oavsett om jag dumpat eller dumpats har det varit slut. Jag har blivit illa berörd över ex som lovat att bättra sig, eller tiggt och bett om en ny chans, och jag har tagit för givet att den som gjort slut med mig gjort det på genomtänkta grunder, och att han vet vad han gör, och att det därför inte är någon idé att be om en ny chans.

Den här gången, även om man bortser från att Kattpappan är så mycket bättre än alla andra, så finns det något annat i potten. Det finns risken att jag skulle missa halva mina barns uppväxt. Något sådant sker inte lättvindigt, jag är beredd att göra nästan vad som helst för att undvika det, och jag ska kämpa tills jag inte kan stå upp längre för att det inte ska hända.

GOD JUL

GOD JUL

Småkatternas julklapp till sina föräldrar var ovanligt god nattsömn just inatt.

Och jag önskar alla, även elaka anonyma kommenterare en jättefin jul!

Utkörd

Svärmor som bor långtifrån Stockholm har varit på kurs här i huvudstaden, och så klart ska hon få hälsa på sitt nya barnbarn.

Jag tycker om min svärmor, men ändå har jag haft ångest för att hon ska komma hit. Just nu är allt så skört, och vi behöver vara bara med varandra, och jag måste få ha huset för mig själv till min nattliga ångest.

Nu visade det sig att ett missförstånd uppstått, svärmor har biljetter för att stanna ända till på lördag.

Det går inte, jag klarar inte av det. Inte ens min egen mamma skulle kunna få bo här så länge. I sig är det inget konstigt, och jag tror nog att svärmor skulle varit förstående om vi direkt lagt fram erbjudandet om att stanna bara en natt. Men att nu köra ut henne, när vi inte ens vet om hon har ombokningsbara biljetter, det är hemskt. Ändå ser vi inget annat alternativ.

Ett sju år långt förhållande

Vi "träffades" på nätet. Vi bodde i olika delar av landet och ingen av oss trodde nog på ett distansförhållande på ganska lösa grunder. Men det var ju kul att dejta ett tag, och vi hade roligt ihop.

IT-bubblan höll som bäst på och skövlade företag runt omkring oss, och inom någon månad var vi plötsligt båda två arbetslösa. Vi bestämde oss för att ta våra respektive sparpengar och resa ivg till Asien, det var förresten i den här vevan jag nollade min SGI, man ska inte leva på besparingar utan gå på a-kassa för att få vara med i systemet.

Under några månader i Asien blev det vi på riktigt, och när vi kom tillbaka till Sverige hyrde jag ut min lägenhet och vi flyttade ihop i hans i Lund. Ett halvår senare flyttade vi båda upp till Stockholm, och här har vi bott sedan dess.

Vi ville båda ha barn, och vi hade inte varit tillsammans i så många år när vi började försöka få barn.

Sedan följde
- Barnlöshetssorg
- Missfall
- Depression
- Dålig graviditet
- Spädbarnsperiod
- Sömnstörningar när jag började plugga igen
- Ny graviditet
- Spädbarn

Det är inte något som hänt nu i samband med Minikattens ankomst som gjort vår situation ohållbar. Vi har aldrig skrikit att vi hatar varandra, knappt grälat alls faktiskt. Vi diskuterar och kommer överens, så också den här gången. Jag har vetat att det är åt helvete, men jag har tänkt att det finns tid att ordna upp det sedan först ska vi bara få lite större barn, eller lite mindre att göra i skolan, eller lite mer sömn, eller...
Men det fungerar ju inte så, man måste ständigt jobba på att få förhållandet att fungera, naturligtvis efter de förutsättningar som ges för stunden, men det går inte att skjuta på det till någon obestämd framtid.

Lycka

Lycka är att efter en hel natt av sömnlöshet och gråt (nä inte bebisen, jag) lyckas somna i den älskades armar och sova där hela morgonen.

Nu är det dags att sänka kraven, så får vi se var vi hamnar.

• Sömn behöver inte infalla på natten, och behöver inte vara lång och sammanhängande
• Tygblöjor används när det känns roligt
• Mat behöver inte vara lagad från grunden av enbart ekologiska råvaror. Mc Donalds gör utmärkta måltider t.ex.
• Om Lillkatten skulle råka ha samma tröja två dagar på rad, även om det är en fläck på den går inte världen under
• Det är ok att det blir skitigt och äckligt här hemma under en period. Snusk i duschen i måttliga mängder har knappast dödat någon.

En annan dag

Tack för alla fina kommentarer!!! Det värmer otroligt mycket och hjälper mig.

I natt har jag sovit och derssutom har jag ätit frukost. På något konstigt sätt gick jag in i en ständig krisberedskap, jag slutade äta och slutade sova. Inte konstigt då att jag kände mig värdelös och misslyckad.

Jag vet inte om jag kommer kunna sova inatt, men kroppen är ute ur beredskapsstämningen och jag tillåter mig att få göra fel.

Livskrisen handlar om att vi insåg att vårt äktenskap var slut. Vissa av oss mer än andra. Vi har förvandlats till administrativa enheter som upprätthåller ett fungerande hem, men vi har inget kärleksförhållande längre. Vi tror att vi båda vill kämpa, och försöka vända det, och förhoppningsvis kommer det i slutändan att bli fantastiskt. Ett nytt barn är chans till en nystart, och härifrån kan det bara bli bättre, eller för all del leda till slutet.

Nähä inte det

Så här skulle det inte bli.

Allt skulle vara rosenskimrande familjelycka, och alla skulle älska varandra och skratta och vara glada hela tiden.

Kräkas

Nu är den här, kräksjukan.

Jag som aldrig tidigare i vuxen ålder varit kräksjuk har nu blivit det. Jag har å andra sidan aldrig haft barn på dagis tidigare heller, så det är inte jättekonstigt att det kommer nu, men ändå ganska irriterande.

Lite bra känns det att sjukan äntligen är här, så slipper jag oroa mig för att få den. De har haft 25 fall på dagis, så det är smittsamt som sjutton.

Nu är bara oron att Kattpappan ska bli sjuk till förlossningen. Mig kan de ju inte skicka hem även om jag skulle föda och kräkas samtidigt, men honom vill de kanske inte ha där. Och frågan är om han och jag vill det?

Å andra sidan funderar jag lite på vad det är för sjuka jag har. (och nu kommer det detaljer för den som är känslig)
Jag har kräkts två gånger på förmiddagen, men jag mår inte ett dugg illa, och har inte tappat aptiten. Efter att jag hade kräkts upp hela frukosten gick jag ut i köket och gjorde mig en ny macka. Brukar man må så när man är sjuk, eller kan det, å fåfänga hopp, vara något helt annat än sjuka, graviditetsrelaterat eller så.

Tillägg: Att inte må illa är ju förstås relativt. Jag har sedan dagen innan mitt positiva graviditetstest mått illa. Och det har blivit ett normaltillstånd för mig, så kanske är jag visst rätt illamående, bara van.

Syskonrättvisa

Vi har äntligen sålt vår alldeles för stora bil.

För att kunna köpa en ny bil innan vår gamla var såld var vi tvugna att låna pengar av min pappa, en ganska stor summa, men nu kan vi alltså betala tillbaka.

Och precis som jag visste att han skulle göra så sa min pappa att nä, det är inte bråttom, och ni behöver ju inte betala tillbaka allt heller.

Men vi vill betala tillbaka hela lånet. Någon ränta blir det inte, så på så sätt så är det ju väldigt förmånligt, men det känns bättre att klara oss på våra egna pengar, vi har redan fått så mycket av våra föräldrar.

Det enda som stör mig, är att jag vet att mina systrar inte betalar tillbaka sådana här "lån"

Inte november i alla fall.

Nä, någon novemberbebis blir det inte i alla fall.

Och december är ju egentligen mycket, mycket bättre eller hur?

Social kontroll inte bara dåligt

Ibland är den sociala bykontrollen här i vårt kvarter lite jobbig. När alla vet att grannarna två hus bort grälade om vem som gjorde av med mest pengar på nöjen förra månaden är det inte så roligt.

Men just nu är det ganska mysigt. Alla är verkligen engagerade i min icke-förlossning. Och jag har fått tusentals välmenande råd. Som den heltigenom skittråkiga naturvetare jag är följer jag ingen av råden, men det värmer mycket att alla tänker på mig.

Och inte mindre än tre personer har erbjudit sig att när som helst, mitt i natten komma över och passa Lillkatten ifall det blir nödvändigt.
Vi har även goda vänner som inte bor långthärifrån som vi vet hjälper till ifall det behövs. Så vi känner oss ganska trygga, i alla fall med hur vi ska lösa Lillkattsbiten i väntan på mina föräldrar.

Tack för tipset

I ett sådant där nyhetsbrev som jag får varje vecka, med information om graviditeten rekommenderar man mig att "tillbringa tid med min partner och mina andra barn medan jag väntar"

Vilken fantastiskt bra idé, den hade jag aldrig kommit på själv.

Jo tack, kräkredovisning

För att helt byta ämne. Det här nedanför har blivit lite absurt tycker jag.

Så tänker jag svara på Tess fråga. Jo tack, det verkar ok på magsjukefronten. Det var i alla fall inte vinterkräksjukan Lillkatten hade. Han är hemma idag, men i morgon går han till dagis som vanligt. Och för att vara helt sanningsenlig har jag aldrig drabbats av vinterkräksjuka eller någon annan kräksjuka heller. Om man bortser från att jag kräkts hela graviditeterna och att jag ibland har kräkts av mensvärk så har jag bara kräkts två gånger sedan jag blev vuxen, och jag är inte purung längre. Kattpappan har ungefär samma kräkkvot, om man bortser från några alkholdrabbningar i yngre år.

Så risken för att vi skulle drabbas just nu är inte jättestor. Men det är väl vid sådana här tillfällen Murphy brukar slå till?

Och jo, det här var nog också ett absurt ämne, men kanske inte lika kontroversiellt?

Någon sjukvårdskunnig?

Är det någon idé att sprita in händerna för att slippa magsjuka, eller blir man ändå smittad av att krama och pussa på ett nykräkt barn? Så klart har jag gnuggat händerna ordentligt med tvål. Och mina kläder åker i tvätten.

Mer nyanserat om tygblöjor

Ytterligare svar till Cinks om tygblöjor. Moe har förresten lämnat ett väldigt bra svar som kommentar, och jag tänker ta mig friheten att upprepa en del hon redan skrivit.

Det finns tusentals olika tygblöjor. Allt från "dukar" som ska vikas och användas ihop med blöjbyxor, via färdigvikta blöjor med blöjbyxor, via "pocketblöjor" som ska stoppas med inlägg och sedan är färdiga att sätta på, till "allt-i-ett-blöjor" som är lika lätta att hantera som engångsblöjor. Och sedan är det en hel djungel av olika märken med olika för och nackdelar och olika passform som passar bättre eller sämre beroende på kroppstyp på barnet.

Vi har provat det mesta, och allt har fungerat förvånansvärt bra. Det läcker faktiskt väldigt sällan. En normalstoppad tygblöja bör bytas varannan till var tredje timme. En engångsblöja kan ju barnet ha på sig i princip hur länge som helst, men personligen tycker jag att det är skitäckligt om de ska gå omkring med en tung urinbehållare mellan benen.Tillräckligt stoppade tygblöjor håller en hel natt, men då är de så otympliga att de inte riktigt fungerar under vanliga byxor.

Man behöver ju inte gå över helt till tygblöjor. Ska man vara borta från hemmet i många timmar så kan man ha engångsblöjor. Och vi har faktiskt engångs på natten eftersom Lillkatten inte sover bra i för tjocka blöjor.

Lillkatten går till dagis i tygblöja, och sedan så byter personalen till engångsblöja. Vi har en speciell påse som inte släpper ut någon lukt alls som de lägger den begagnade blöjan i, och så tar jag hem varje dag. Dagis skulle absolut kunna tänka sig att ha tygblöja på honom hela tiden, de tyckte att det var väldigt spännande att prova. Jag är lite för omtänksam kanske, och vill inte ge personalen merjobb, så därför gör vi så här. Dessutom bjuder Stockholms kommun på blöjorna, hade vi fått ta med egna hade jag tagit med de vi använder nämligen tygblöjor.

Har man inte egen tvättstuga eller väldigt generösa bokningstider skulle jag faktiskt avråda från tygblöjor. Jag tycker att man behöver tvätta minst var tredje dag för att det ska gå att hålla blöjorna fräscha.