Jag har fått jättefina utmärkelser till bloggen, två stycken den senaste månaden. Jag är väligt glad och tacksam. Och skäms ordentligt för att jag inte tackat , och för att jag inte hämtat dem.
Men som sagt, jag är väldigt glad!!!!! Och ni som delat ut dem vet ju vilka ni är. Lämna gärna en kommentar här igen om ni orkar, så lovar jag att försöka få tid att hämta dem ordentligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Kattmamman!
Jag har följt din blogg nu en längre tid men aldrig kommenterat.
Då jag har haft liknande upplevelser av sömnbesvär och svår ångest i samband med graviditet/födsel ville jag bara dela med mig av mina erfarenheter.
Efter mitt barns födelse fick jag mycket allvarliga sömnbesvär. Jag kunde gå och lägga mig vid 11, vakna två timmar senare och vara klarvaken resten av natten. Jag blev aldrig sömning, och ju mindre jag sov, dessto mer uppspeedad blev jag. Till slut låg jag inte bara sömnlös större delen av natten (när det var som värst sov jag två-tre timmar vaje natt) utan fick även ångest som utvecklades till panikångest. Jag uppsökte tidigt läkare men upplevde precis som du att man inte tog mig på allvar. Till en början fick jag recept på insomningstabletter, vid nästa akutbesök fick jag ytterligare ett recept på sömntabletter och så där fortsatte det ett par månader. Recept efter recept men ingen som riktigt lyssnade eller tog mina problem på allvar. Först efter fyra månader av olidlig sömnlöshet och ångest fick jag en remiss till psykiatrin. Jag började äta antidepressiva vilket då verkligen var en räddare i nöden. Jag fick lättare att somna och kände inte längre av ångesten lika starkt. När jag väl fått hyfsad ordning på sömnen köpte jag en självhjälps ktb-bok om panikångest vilket jag då hade utvecklat. Det hjälpte faktiskt och trots att jag fortfarande har sömnproblem är de inte längre gigantiska och mardrömslika.
Ofta så finns det ju en orsak till varför man inte sover och jag tror du har helt gör helt rätt i att försöka reda upp grunden till dina sömnproblem.
Det är hemskt, jobbigt och svårt att inte kunna sova, speciellt när man har småbarn. Men det går att få ordning på. Ville bara önska dig lycka till och låta dig veta att du inte är ensam.
Ett tips, du bör ta sömntabletten/insomningstabletten efter att du ammat sista gången för kvällen så får barnet i sig så lite som möjligt
Hej igen!
Den första kommentaren till det här inlägget kom från mig. Det var inte min avsikt att posta anonymnt.
Den andra kommentaren har inte jag skrivit.
Ville bara tillägga att jag tycker du skall kontakta psykiatrin omedelbart. Såg att någon i en kommentar tidigare har gett dig det rådet.
Jag känner igen mig alltför mycket i det du skriver och du måste få hjälp med att bryta det här. Min erfarenhet (efter många turer) är också att personal på vårdcentraler och liknande är alltför dåligt insatta i den här typen av problematik för att förmå handskas med problemet. Du behöver träffa en psykiatrisköterska eller psykiatriker. Be att få en remiss eller sök privat.
Skicka en kommentar