Inte november i alla fall.

Nä, någon novemberbebis blir det inte i alla fall.

Och december är ju egentligen mycket, mycket bättre eller hur?

Social kontroll inte bara dåligt

Ibland är den sociala bykontrollen här i vårt kvarter lite jobbig. När alla vet att grannarna två hus bort grälade om vem som gjorde av med mest pengar på nöjen förra månaden är det inte så roligt.

Men just nu är det ganska mysigt. Alla är verkligen engagerade i min icke-förlossning. Och jag har fått tusentals välmenande råd. Som den heltigenom skittråkiga naturvetare jag är följer jag ingen av råden, men det värmer mycket att alla tänker på mig.

Och inte mindre än tre personer har erbjudit sig att när som helst, mitt i natten komma över och passa Lillkatten ifall det blir nödvändigt.
Vi har även goda vänner som inte bor långthärifrån som vi vet hjälper till ifall det behövs. Så vi känner oss ganska trygga, i alla fall med hur vi ska lösa Lillkattsbiten i väntan på mina föräldrar.

Frigjorda energipunkter

Nu har grannen varit här och tryckt på en massa punkter och påstår att jag fått fri energi... Det kanske fungerar? Hon trodde i alla fall att vi skulle hinna åka in innan morgonrusningen i morgon, hoppas hon har rätt.

Tack för tipset

I ett sådant där nyhetsbrev som jag får varje vecka, med information om graviditeten rekommenderar man mig att "tillbringa tid med min partner och mina andra barn medan jag väntar"

Vilken fantastiskt bra idé, den hade jag aldrig kommit på själv.

Till AF och tisalen

Jag kan nästan lova er att om ni föder barn igen vaginalt så kommer ni att öppna er väldigt mycket fortare än första gången. Om man hade ett långdraget öppningsskede vid första förlossningen kan man oftast halvera det till andra säger de som vet.

Ni får tänka på att det här faktiskt är tredje gången jag föder (jag födde ju mitt missfall som var ganska stort) så det är inte så mirakulöst och ovanligt att öppna sig så lätt som jag gör!

*uppmuntran till er*

Blev visst lite bloggande ändå

Jag tänker börja med att varna känsliga läsare liksom min man, som inte vill höra detaljerade beskrivningar av kroppsyttringar att det här inlägget kommer att innehålla en hel del sådant.

Så där nu börjar jag.

Jag tror att slemproppen äntligen börjar släppa. Förra gången släppte en perfekt konformad propp av hårt packat slem, och det var verkligen inga tvivel om vad det var. Den här gången har jag tyvärr inte fått uppleva något sådant tydligt, men bland de så vattniga flytningarna man har mot slutet av graviditeten kom det nu en ordentlig slemklump... som kan vara en del av slemproppen.

Min MVC-BM var en aning skeptisk till att slemproppen verkligen fanns på riktigt, men efter att ha sett det jag såg förra gången betvivlar jag det inte en sekund. Särkilt inte som den var det enda tecknet för mig på att jag skulle föda lite tidigare.

Förra gången gick vattnet sex dagar efter att slemproppen släppt, och skulle det bli likadant den här gången så föder jag ungefär på bf, och det är väl egentligen inte så illa?

Och förresten

Hör ni inget från mig, så är det inte för att jag är och föder barn, utan bara för att jag är så trött på mig själv och att inget händer. Vi planerar för att blogga från BB om vi kan, så ni kommer att få veta...

Nä hörrni

Nu glömmer vi det här.

Det blir ingen förlossning för min del.

Och just nu kan jag leva med det. Foglossningen är snällare än på många månader, illamåendet är hanterbart och viktuppgången verkar ha stannat av.

Kanske har jag redan fött barn utan att märka det?

Efter att i kväll använt spikmatta som tydligen absolut inte får användas av gravida eftersom det startat förlossningar, och tryckt på en akupressurpunkt på händerna tills jag nästan fick blåmärken utan att få en enda yttepyttesammandragning eller värk, har jag insett att mitt öppna läge inte har någonting med förlossningsstart att göra i alla fall.

Så nu tänker jag heja på mina synkisar (Fibula, Cinks, och Yogamamma) istället och hoppas att jag snart får läsa om deras fina förlossningar och gråta några tårar för deras skull.

Nä

Och allt är fortfarande helt stilla.

Tack alla som tänker på oss, det betyder väldigt mycket!!!!

Men nu har jag gett upp igen. Rent teoretiskt kan man faktiskt vara öppen mer än vad jag är nu ungefär hur länge som helst tydligen.

Jag har en granne som håller på med en hel del hokus pokus. Kattpappan får rysningar, men jag gillar henne, även om jag inte tror så mycket på healing och tidigare liv. Däremot tror jag på akupunktur och akupressur som hon kan. Och hon har lovat att sätta igång mig i morgon om inget har hänt innan dess. Det värsta som kan hända av akupressur är att inget händer, så det är en risk jag absolut tänker ta.

Promenaden verkar inte ha gett någon effekt i alla fall.

Allt är helt galet lugnt

Inte en sammandragning eller någon molvärk så långt nerverna kan nå. Allt känns precis som vanligt.

Någon skrev och var avundsjuk på att jag öppnade mig utan smärta. Och på ett sätt är det kanske positivt. Men just nu är jag mest rädd och orolig. Det känns som att jag sitter på en bomb som jag inte har någon aning om när den smäller av. När det väl startar kommer det förmodligen att gå väldigt fort. Jag öppnade mig väldigt fort förra gången, och då startade jag ändå på noll.

Jag har en enorm rädsla för att något ska gå fel med barnet. Jag vet att de nästan alltid går väldigt bra för de barn som föds hemma och min rädsla är inte särskilt rationell, men det gör den tyvärr inte mindre. En del är livrädda för att föda på sjukhus, jag är lika rädd för att inte få föda där.

Nu ska jag vagga ner till centrum och köpa en Lillkattspyjamas, dit har jag inte gått till fots på flera månader, men nu vill jag få igång det här. Jag inbillar mig att förlossningen kommer att gå fort, och att jag inte behöver spara så mycket krafter för att orka med den.

Eftersom jag vet att några undrar

Nä, ingenting har hänt. Inga riktiga värkar och knappt något annat heller.

Om jag rör på mig mycket så får jag visserligen en hel del sammandragningar, men jag tror inte att det skadar att vänta tills det startar trots vila. Dessutom är foglossningen inte nådig om jag försöker gå för mycket.

Men kanske om inget hänt i morgon att jag tar en liten promenad runt kvarteret.

Nu ska jag gå och lägga mig.

Och ännu mer nuläge

Vi har bestämt oss för att hämta hem Lillkatten snart, för mina föräldrar ska på Dramaten ikväll. Och jag tror faktiskt inte att det blir barn den 28/11.

Skulle det sätta igång tar vi med Lillkatten till BB och så får mina föräldrar hämta upp honom där, de tar bil in till stan och har mobilen på ljudlöst så att de kan komma direkt ifall det behövs.

Nu ska jag försöka vila mig i bättre form.

Nuläget

Jag är fortfarande hemma och ryggontet har avtagit.

Jag sov några timmar, för jag har fortfarande feber och känner mig inte alls pigg och redo att föda barn.

Vi får se vad som händer om det blir någon förlossning snart eller inte. Det känns en hel del i ryggen och nedre magpartiet, men det är inte en enda distinkt värk utan bara mol. Men skulle en riktig värk komma så åker vi direkt, och ja, bussfilen tänker vi absolut ta ifall vi måste.

För övrigt vågar jag knappt gå på toaletten, för då får jag krystningsskänslor. Kanske blir det en toalettförlossning?

Behövs tydligen inga värkar

I morse vaknade jag med en lätt släng av feber och en tyst mage. Vad jag än gjorde i form av buffar på magen, dricka söt kall saft eller äta apelsiner fick jag inget som helst gensvar från den där inne.

Så jag ringde SöS som berättade för mig att de inte hade tid just nu... tack för det. Och min MVC-mottagning har inte telefontid förrän klockan nio. Men vi gjorde oss ändå i ordning för att åka in till MVC och förhoppningsvis hitta någon som kunde lyssna på hjärtat. Precis när vi skulle gå ringde SöS igen och berättade att de bokat in mig för undersökning så fort jag kunde komma in, tydligen hade det suttit en vikarie eller något och svarat när jag först ringde?!?

Bilköerna var förlamande och det tog oss trekvart att komma in till SöS, Lillkatten kräktes ner hela sig, hela sin stol och hela min arm på vägen. Vi väljer att tolka det som att han var åksjuk och inte kräksjuk för han mådde helt bra när vi stannade bilen.

Eftersom vi inte ville släpa in ett nerkräkt barn på förlossningen fick jag gå in själv och Kattpappan körde Lillkatten till mina föräldrar.

Ganska omgående fick jag göra ett CTG som visade på en pigg bebis med bra hjärtljud, men fortfarande inga rörelser. Jag fick dricka skitäcklig söt saft, men bebis fortsatte att vara helt stilla.

Så då fick jag träffa läkaren. Hon kände utanpå och gjorde ultraljud, och allt såg ut precis som det skulle. Vattenmängden var också bra.
Och så avslutade hon det hela med att göra en vaginal undersökning. Livmodertappen var helt utplånad och jag var öppen fyra centimeter... Hallå, jag har inte känt ett skit, och så har jag öppnat mig halvvägs. Hon kunde känna bebisens huvud och killade på den, och äntligen vaknade den till och jag kände rörelser. Tydligen svepte hon lite hinnor också, och sa att nu kommer snart barnet. Men du får inte föda idag, för samtliga förlossningar i hela Stockholm har fullt.

Och nu sitter jag här och undrar om det onda i ryggen jag känt hela morgonen egentligen är värkar? Förra gången kände jag mest i magen, men det behöver tydligen inte vara lika från gång till gång? Jag vill verkligen, verkligen varken föda hemma eller i bilen, så det känns ganska viktigt att förstå vad som händer, särskilt ifall vi behöver åka långt.

Tänk att jag får prova på allt

De senaste dagarna har jag domnat rätt rejält i armar och händer. Jag gissar att det är s:k Karpaltunnelsyndrom.

Och nu funderar jag på om det finns flera ofarliga graviditetsbiverkningar kvar som jag skulle kunna få? Eller om jag välsignats med dem allihop?

Upplys mig gärna om vad jag har kvar att hoppas på.

Värkar nä - logisk slutledning

Jag hade några värkar igår som gjorde en anings ont, alltså kändes som riktiga.

Men nu är allt sådant borta.

Jag antar att det är det som kallas för förvärkar och som alla andra verkar ha i minst fyra månader. Så det är nog fyra månader kvar tills jag ska föda barn.

Värkar njo

Så väldans spännande känns det inte ännu.

Jag tror nog att det dröjer ett bra tag innan det blir några barn födda.

Så hoppas inte på för mycket spänning ännu

God natt!

Värkar kanske

För övrigt har jag börjat få lite värkar nu.

Jag har ju knappt haft en enda förvärk eller sammandragning hittills så det är svårt att veta vad det här är.

Men jag hoppas att det i alla fall betyder att vi är på väg mot förlossning inom några veckor.

Jag vill inte behöva avgöra

Lillkattens förskola ska omorganiseras. Det är generationsskifte här i radhusområdet och massor av nya barn tillkommer varje år. Detta medför långa köer till förskolorna.

Så nu ska de bildas en ny avdelning för riktigt små barn, en ettårsavdelning. Avdelningen kommer att bestå av åtta barn och två pedagoger. På Lilkattens nuvarande avdelning går det tre barn födda 07, och vi som är föräldrar till de barnen får själva avgöra om vi vill ha kvar barnen där de går nu, eller om vi vill att de ska byta grupp till ettårsavdelningen.

Lillkatten kommer bara att vara ett år i fyra dagar av 2009, den femte januari fyller han två år, så min spontana tanke är att han inte ska byta grupp. De barn han leker mest med är de som jämngamla med honom, och de är alla födda i slutet av 06. De två andra 07orna är så pass mycket yngre att han inte har något utbyte av dem ännu. Dessutom tror jag att det är utvecklande för honom att vara med lite äldre barn istället för att vara i särklass äldst.
Men... jag tycker att det är jättesvårt att veta. I en sådan här fråga vill jag att de som har utbildning och inte är partiska gentemot mitt barn ska berätta vad som är bäst. Så klart att jag tycker att han klarar sig bra med de större barnen, och ligger på ungefär samma nivå som dem, men de kanske ser något som inte jag ser.

I morgon ska jag be att få ett litet samtal för att höra vad de tycker.

Jo tack, kräkredovisning

För att helt byta ämne. Det här nedanför har blivit lite absurt tycker jag.

Så tänker jag svara på Tess fråga. Jo tack, det verkar ok på magsjukefronten. Det var i alla fall inte vinterkräksjukan Lillkatten hade. Han är hemma idag, men i morgon går han till dagis som vanligt. Och för att vara helt sanningsenlig har jag aldrig drabbats av vinterkräksjuka eller någon annan kräksjuka heller. Om man bortser från att jag kräkts hela graviditeterna och att jag ibland har kräkts av mensvärk så har jag bara kräkts två gånger sedan jag blev vuxen, och jag är inte purung längre. Kattpappan har ungefär samma kräkkvot, om man bortser från några alkholdrabbningar i yngre år.

Så risken för att vi skulle drabbas just nu är inte jättestor. Men det är väl vid sådana här tillfällen Murphy brukar slå till?

Och jo, det här var nog också ett absurt ämne, men kanske inte lika kontroversiellt?

Präktig och stolt

Jag tycker att det är lite roligt att det så ofta poppar upp kommentarer i min blogg från folk som stör sig på att jag är för präktig.

Varför gör inte alla sitt bästa för att göra det de tycker är viktigt, det förstår inte jag?

BB Stockholm

Jag har fått en fråga som jag måste besvara: "Du som är så rättvis och rättrådig,varför väljer du BB Sthlm som i sin tur själva väljer vilka som får föda där? dvs icke-komplicerade födslar,icka överviktiga kvinnor(från start av grav) osv osv?vad säger egentligen moralen om detta?alla kvinnor har ju inte möjligheten att föda på Sthlms finaste BB utan bara "eliten"."

På BB Stockholm får alla som har haft en "normal" graviditet och förväntas få en komplikationsfri förlossning föda. Det kostar inte mer att föda på BB Stockholm än någon annanstans. Om eliten klassificeras som de som haft tur att vara friska så visst, då är det eliten som får föda på BB Stockholm. Detta har med deras resurser att göra, BB Stockholm har inte möjlighet att ta hand om komplicerade fall.

För mig handlar rättvisa om att alla samhällsklasser och människor från alla miljöer och med alla olika familjekonstellationer ska ha samma rättigheter. Och så vitt jag vet baserar inte BB Stockholm sitt urval på några sådana faktorer, och därför ser jag inga rättviseproblem med att välja BB Stockholm.

Jag skulle önska att alla förlossningsavdelningar i hela Sverige kunde fungera som BB Stockholm, men jag tror inte att steg på vägen dit är en bojkott av det som fungerar som jag vill.

Förlossingsbrev - funderingar

Mitt förlossingsbrev är redan inlämnat, så jag kan inte ändra något i det. Men jag sitter ändå och läser andras som jag hittat på nätet.

Och jag blir förvånad över hur mycket i mina ögon självklara saker folk skriver.

Många skriver att de inte vill ha några onödig undersökningar, och jag undrar i mitt stilla sinne varför de tror att sjukvårdspersonalen skulle vilja göra något i onödan?
De skriver att de efter förlossningen vill ha upp barnet direkt på bröstet, och jag undrar om det finns någon förlossning i Sverige idag där man inte får det, ifall allt är som det ska. Mår barnet inte bra tror jag att det är självklart för alla nyblivna föräldrar att barnet ska få den vård det behöver.
Och när man avböjer sugkocka eller värkstimulerande dropp redan i förväg, är det så att man tror att personalen använder sådant bara för skojs skull.

Kanske är det faktiskt så att det på vissa förlossningsavdelningar så gör man en massa saker bara av ren rutin utan att bry sig om vad som känns bäst för mamman. Jag har bara fött på BB Stockholm som jag tror är lite speciellt. Och kanske är jag dumnaiv? Men jag har så svårt att tro att saker görs i onödan någonstans.

Någon sjukvårdskunnig?

Är det någon idé att sprita in händerna för att slippa magsjuka, eller blir man ändå smittad av att krama och pussa på ett nykräkt barn? Så klart har jag gnuggat händerna ordentligt med tvål. Och mina kläder åker i tvätten.

Usch

Sedan jag skrev det förra inlägget har jag suttit och tröstat en nerkräkt Lillkatt. Nu läser han och Kattpappan en saga.

Jag vill, vill, vill inte smittas lagom till förlossningen.

Om någon undrar

Ingenting har hänt. Inte en endaste sammandragning eller förvärk.

Det ska mycket till för att jag inte på ett eller annat sätt ska uppdatera min blogg innan vi åker in. Så tysnad här i bloggen betyder bara att jag inte gör ett dugg just nu, och därför inte heller har något att blogga om. Stora politiska upprop får inte riktigt plats just nu.

Redo

• Väskan är packad
• Vinterhjulen sitter på bilen
• Barnvakter är vidtalade på alla möjliga håll
• Babyskyddet är redo
• Babyfilten är tvättad och ingosad
• Förlossningsbrevet är inlämnat
• Barnet är fullgånget
• Apotekskassen är välfylld
• Alla kurser är genomgågna
• Förlossningsboken är läst
• Andningen fungerar bra vid kvällsövningarna
• Mamman är fet

Borde det inte vara dags snart? Fast jag är fortfarande lugn faktiskt.

Uppladdning

Efter förra förlossningen när jag pratade med den unga barnmorskan som varit med på första halvan sa hon att "kvinnor som du ger mig hopp inför mina egna framtida förlossningar"

Det är min lilla egna karamell som jag tar fram nu när jag laddar för att det här ska bli en lika bra förlossning som den förra.

Mer nyanserat om tygblöjor

Ytterligare svar till Cinks om tygblöjor. Moe har förresten lämnat ett väldigt bra svar som kommentar, och jag tänker ta mig friheten att upprepa en del hon redan skrivit.

Det finns tusentals olika tygblöjor. Allt från "dukar" som ska vikas och användas ihop med blöjbyxor, via färdigvikta blöjor med blöjbyxor, via "pocketblöjor" som ska stoppas med inlägg och sedan är färdiga att sätta på, till "allt-i-ett-blöjor" som är lika lätta att hantera som engångsblöjor. Och sedan är det en hel djungel av olika märken med olika för och nackdelar och olika passform som passar bättre eller sämre beroende på kroppstyp på barnet.

Vi har provat det mesta, och allt har fungerat förvånansvärt bra. Det läcker faktiskt väldigt sällan. En normalstoppad tygblöja bör bytas varannan till var tredje timme. En engångsblöja kan ju barnet ha på sig i princip hur länge som helst, men personligen tycker jag att det är skitäckligt om de ska gå omkring med en tung urinbehållare mellan benen.Tillräckligt stoppade tygblöjor håller en hel natt, men då är de så otympliga att de inte riktigt fungerar under vanliga byxor.

Man behöver ju inte gå över helt till tygblöjor. Ska man vara borta från hemmet i många timmar så kan man ha engångsblöjor. Och vi har faktiskt engångs på natten eftersom Lillkatten inte sover bra i för tjocka blöjor.

Lillkatten går till dagis i tygblöja, och sedan så byter personalen till engångsblöja. Vi har en speciell påse som inte släpper ut någon lukt alls som de lägger den begagnade blöjan i, och så tar jag hem varje dag. Dagis skulle absolut kunna tänka sig att ha tygblöja på honom hela tiden, de tyckte att det var väldigt spännande att prova. Jag är lite för omtänksam kanske, och vill inte ge personalen merjobb, så därför gör vi så här. Dessutom bjuder Stockholms kommun på blöjorna, hade vi fått ta med egna hade jag tagit med de vi använder nämligen tygblöjor.

Har man inte egen tvättstuga eller väldigt generösa bokningstider skulle jag faktiskt avråda från tygblöjor. Jag tycker att man behöver tvätta minst var tredje dag för att det ska gå att hålla blöjorna fräscha.

Jag är lugn

Jag trodde nog att den här sista tiden, ifall jag gick över 37+0 skulle vara outhärdligt jobbig.

Istället känns det helt ok. Jag har mått dåligt hela graviditeten och ont har jag haft de senaste 20 veckorna ungefär. Det har inte blivit så mycket värre nu. Däremot har jag släppt alla tankar på att göra någonting. Jag tackar nej till trevliga erbjudanden om att fika, jag inbillar mig inte ens att jag ska orka leka med Lillkatten i parken när jag hämtat honom från dagis.

Nu bara väntar jag. Och väntan har ett slut. Här i Stockholm blir man igångsatt senast i vecka 42+0, fast i mitt fall blir det tydligen i 42+1 eftersom 0 infaller på en söndag. Så 22 december är min väntan slut, alltså om fem veckor. Och har jag mått så här så länge som jag gjort nu, då klarar jag fem veckor till.

Jag har ingen aning om ifall lugnet kommer att vara borta i morgon, eller ens om några timmar. Men jag kan verkligen inte göra någonting för att påverka min situation, jag menar, jag klarar ju inte ens av att gå i trappor. Så det finns inte så mycket anledning att hetsa upp mig.

Det är ju jag som ska moralpanika

Det är jag som brukar moralpanika när det gäller alkohol, så därför blir jag lite förvånad när flera svarat mig att det är självklart att Kattpappan inte ska dricka någon alkohol innan förlossningen eftersom det är hans barn också.

Jag antar att jag missförstår vad ni menar, eller att ni missförstår mig. För inte spelar en liten drink med låg alkoholhalt sippad på i flera timmar någon som helst roll för hans förmåga att bli pappa och vara ett stöd under förlossningen? Det enda som påverkas är möjligheten att köra bil.

Kattmamman, nu mer gravid än någonsin

Lillkatten är född på morgonen i vecka 37+0.

Nu är det mitt på dagen i vecka 37+0 i den här graviditeten, och jag kan äntligen släppa den förra och inse att jag inte har en aning om hur det kommer att bli den här gången.

Trots att jag inte mår bra alls av graviditeten, jag fattar inte hur jag ska klara mornar och eftermiddagar med Lillkatten, så känner jag mig inte helt redo för ett barn till. Lillkatten är så härlig nu, han har så mycket egna åsikter och allt är en ständigt pågående diskussion om vilken mössa han ska ha, eller vilken stol han ska sitta på, eller hur stora bitar maten ska vara skuren i eller... Hur ska vi hinna ägna honom all den tid han behöver och samtidigt ha en nyfödis som jag vill helamma fritt oavsett svårigheter?

Och Jonna, jag har inga förvärkar eller sammandragningar alls. Det hade jag inte förra gången heller tills jag helt plötsligt födde barn. Jag skulle gärna ta över dina om det gick, av många skäl.

Ingen alkohol tack

Jag känner mig verkligen superlarvig när jag deklarerat för Kattpappan att innan förlossningen blir det inte någon alkhol alls för honom.

Han dricker väldigt, väldigt sparsamt. En GT på lördagskvällen framför filmen på sin höjd. Men nu är det slut på det.

Det kanske är sex veckor kvar, men jag vill ändå att han ska kunna köra bil när som helst, ifall att...

Varför tygblöjor

Cinks undrar vad det finns för fördelar med tygblöjor. Och det här kommer jag på bara så där.

• Det är miljövänligt. Det berg av sopor som ett barn med bara engångsblöjor åstadkommer är enormt. Det går åt en del energi för att tillverka tygblöjorna, och så ska blöjorna tvättas vilket också kostar energi, men inte ens en bråkdel av energiåtgången för engångsblöjor.
• Det är ekonomiskt. Om man som jag köper mest begagnat så tror jag att man kan komma undan med i princip inga kostnader alls. Jag har ännu inte sålt så mycket eftersom vi sparat till syskon och Lillkatten fortfarande använder det mesta. Men några blöjbyxor har jag sålt, och jag fick tillbaka ungefär lika mycket som jag gav för dem. Köper man nytt, så är så klart andrahandsvärdet lägre än nypriset, men försök få ut ett endaste öre för använda engångsblöjor.
• Det är bra för barnets rumpa. Jag vet inte hur vanligt det är med blöjexem och röda rumpor och jag har ingenting att jämföra med egentligen. Jag vet inte hur Lillkattens rumpa hade reagerat på engångsblöjor. Men jag vet att vi aldrig någonsin haft problem med varken röd stjärt och framförallt inte med blöjexem. Det jag kan dra paralleller till är mitt eget utbytande av engångsbindor till tygbindor och hur mycket bättre det känns att ha mjuk flanell mot huden framför äckligt konstgjort material.
• Det är roligt! Det finns så mycket fina mönster och färger på tygblöjor att man aldrig vill sluta köpa.
• Det är lätt. Vid blöjbyte lägger vi blöjorna i en tvättpåse, och när den är full körs den i tvättmaskinen. Det är lite jobb med att vika och stoppa blöjor, men i gengäld slipper vi gå ut med soppåsar innehållande bajsblöjor.
• Det sägs att barnen ska bli torra tidigare. Jag vet inte hur sant det är, men Lillkatten är redan väldigt duktig på att gå på pottan och han är inte ens två. Det låter också ganska rimligt att det är lättare att sluta med blöja när det känns att man blir våt när man kissar, det är ju principen som används när barnen ska lära sig att sluta med blöjor.

Om någon kommer på något mer så fyll gärna på!

Startar nog aldrig

Lika säker som jag varit hela graviditeten, på att förlossningen kommer starta runt vecka 37, lika säker är jag nu på att den aldrig kommer att starta.

Ingen slempropp, inga sammandragningar, ingenting utom tungt och jävligt.

Fast nä, det är inte synd om mig, det är det faktiskt inte!

Det finns änglar!

Snälla Rosamilton erbjöd mig i somras att få överta babytygblöjor som hon inte har användning för längre. Och sedan dess har vi försökt träffas. Men det är knöligt att få ihop tider när man har många barn alternativt pluggar och är gravid.

Så idag i brevlådan låg det en stor kartong adresserad till mig, innehållande jättefina vikisar och ullblöjbyxor.

Tack, tack, tack! Jag är jätteglad! Och ska nu sätta mig och provvika.

Och du, jag vill betala portot, men det mailar jag dig om!

Jag är inte särskilt trött

Enligt all litteratur jag läst nu till förlossningen är det viktigt att vara utvilad.

En bra natt sover jag fem timmar, oftast blir det bara 3-4. Jag gör ju ingenting på dagarna, jag kan inte gå ut, så jag halvvilar mig nog genom tillvaron.

Men någon sömn på dagarna är det inte tal om.Ändå känner jag mig inte särskilt trött.Hoppas att det inte slår tillbaka på förlossningsupplevelsen

Förlossningsbrev

Jag spammar nätet med mitt förlossningbrev. Det finns utlagt på ett forum också, men jag vill gärna ha kommentarer och åsikter härifrån också, om någon har sådana.



Födelseplan


Jag har enbart positiva minnen av min förra förlossning. Jag minns inte ens att det gjorde särskilt ont.

Jag har lärt mig profylaxandning, och vill ha hjälp och stöd för att kunna andas rätt. Förra gången räckte andningen som smärtlindring.

Jag provade ändå sterila kvaddlar och de fungerade väldigt bra. Men den här gången är min förhoppning att kunna föda helt utan smärtlindring.

Skulle jag minnas fel och det skulle bli outhärdligt plågsamt, och ifall ni bedömer att jag inte klarar mig utan smärtlindring vill jag i första hand bli erbjuden icke läkemedelsbaserad smärtlindring som kvaddlar eller akupunktur.

Jag är dock öppen för alla förslag i riktigt jobbiga situationer. Det enda jag absolut inte vill bli erbjuden är lustgas.

Jag badar/duschar gärna om det finns tid till det.

Både jag och Kattpappan vill ha löpande information om vad som händer. Däremot vill jag inte höra några tomma löften av typen ”Det här kommer att gå bra”. Efter ganska många års infertilitetskamp för att bli gravid med vårt första barn har jag blivit allergisk mot löften som sedan inte visade sig kunna infrias.

De många misslyckandena har också gjort mig lite extra rädd för att det inte ska gå bra. Jag kan omöjligt visualisera att förlossningen kommer att sluta med ett levande barn. Det var värre förra gången, den här gången har jag erfarenhet av att det slutar lyckligt. Men jag behöver höra att allt är bra med barnet, ifall så är fallet.

De många behandlingar jag genomgått har gjort mig helt bekväm med vaginala undersökningar och kanyler, hellre en undersökning för mycket än en för lite.

Studenter är mer än välkomna att vara med. Det skulle vi enbart se som något positivt.

Amningen fungerade väldigt dåligt med sonen. Han hade inte fungerande sugreflexer från början. Jag fick dock mycket hjälp och stöd, och ammar honom faktiskt fortfarande. Jag hoppas att jag trots att jag inte är förstföderska ska få stanna kvar tills barnet har ätit åtminstone en gång.

Ajjj

Vi pratar en hel del med Lillkatten om bejbin som finns i mammas mage. Det är nog rätt så abstrakt för honom, men han vet i alla fall att fråga bejbi? när jag inte klarar av att resa på mig efter att ha läst för honom i hans säng.

Idag föreslog jag att han skulle känna på min mage för att känna om bejbin sparkade, varvid han använde hela sin kraft i en välrikitad spark rakt i min mage, Lillkatten alltså, inte bejbin. Jag antar att det var jag som uppmuntrade honom till det, men det var inte särskilt roligt ändå. Som tur var hade han inga skor på sig i alla fall.

Inte så illa som jag trodde

Datorhaveriet blev inte så långvarigt som jag trodde. Det verkar helt otroligt som att det barta behövdes en kväll för att byta ut allt, och nu kör jag på min nya dator. En miljon program återstår att installera och min RSS-läsare påstår att jag har 1266 olästa blogginlägg att läsa ikapp.

Men det ordnar nog sig.

Jo just det

Utan dator hittar jag inte till de bloggar som inte är länkade och inte har jag tillgång till några lösenord heller. Bara så ni vet, varför jag är ännu tystare än vanligt.

Ja jag tycker i-lands-synd om mig själv.

Och precis just nu blev det mest synd om mig i hela världen. För nu har min dator bestämt sig för att det är dags att lägga av helt.

Den har svajat på sista tiden, och utbyte av delar och ominstalation har funnits med i planerna, någon gång i framtiden, bara inte just nu, när jag varken orkar fixa med hårdvarubyten eller passning av Lillkatten medan Kattpappan fixar datorn.

Och nu får jag nog vara utan dator på obestämd framtid. Jag som hade tänkt kunna hålla någon eventuellt intresserad uppdaterad om hur det går med eventuella förlossningssignaler.

Ooooj vad det är syyyynd om mig

Jag läser i Finnjonnas blogg om de fiiiiina kryckor hon just fått. Och inser att jag nog också borde ha haft sådana.

Jag kommer faktiskt inte ut ur huset längre, det gör för ont.

Just nu är jag t.ex. inte på ett barnkalas med Lillkatten eftersom jag inte tror mig om att kunna gå både dit och tillbaka, och dessutom sitta upprätt på en normal plats i någon timme.

Skriva listor och packa

Förra gången jag födde barn blev det högst oväntat. Vi skulle flytta dagen efter och hela vårt hem var nerpackat i flyttkartonger.

Att packa någon BB-väska fanns inte ens i min tankevärld. Jag hade inte ens hunnit sammanställa någon packlista. Den här gången tänkte jag vara ute i lite mer god tid. Men det bär emot, jag har lyckats ta mig in på spåret att få barn någon gång vid lucia/julafton, och då känns det ju lite tokigt att börja packa redan i november.

Någon som har digitala packlistor eller förlossningsbrev att dela med sig av?

Kommentera mina inlägg?

Det ryktas att det inte går att kommentera i min blogg utan att vara registrerad hos blogger. Jag kan själv göra inlägg utan att vara inloggad, och alla inställningar är desamma som de alltid varit d.v.s. att alla ska få kommentera.

Så snälla, om du inte har ett bloggerkonto kan du väl bara skriva en rad som kommentar till det här inlägget så att jag blir lite lugnad. Har ingen kommenterat om några dagar får jag börja felsöka.

Hurra

Det ska erkännas direkt, jag är ganska hormonell just nu. Och kanske därför, eller kanske av helt andra orsaker har jag hela morgonen gått och snyftat över Obamas vinst i presidentvalet.

Redan när jag var barn pratade jag och min mamma om att när det sitter en svart rullstolsburen homosexuell kvinna på presidentposten i USA, då kommer världen att vara en bättre plats att leva på.

Obama räcker förstås inte ända fram. Men det känns ändå som att ett stort steg är taget åt rätt håll.

Som europé och svensk känns det ju förstås bättre med en demokrat än med en republikan på presidentposten, även om jag är rätt långt till vänster i mina åsikter gentemot även demokraternas politik. Men just nu är det inte det som är det viktiga. Just idag tänker jag gråta rört över att världen blivit en lite med jämlik plats.

Orättvisa vårdnadstvister, Jo förmoligen ibland.

Jag undrar hur många av de pappor som klagar över att det oftast är mamman som tilldöms vårdnaden i vårdnadstvister, som tagit hälften av ledigheten och hälften av VAB-dagarna.

Jag tillhör dem som är övertygad om att pappa är en precis lika bra förälder som mamman. Att i princip alla skillnader bara härstammar från sociala mönster och uppfostran.

Och just därför är det självklart för mig, att i de fall föräldrarna inte kan komma överens, och där det inte förekommit några övergrepp eller andra olagligheter så ska den förälder som barnet känner bäst få huvudansvaret.

Tycker arbetarklassen bättre om korv än om oxfilé?

Finns det olika klasser i Sverige? Jo, det tror jag att de flesta är ganska överens om, även om det inte är lika lätt att idag direkt placera någon i överklass eller arbetarklass.

Ibland blir det ändå väldigt tydligt, och kanske lite komiskt.

Som när jag läser en artikel om mat kopplat till klasstillhörighet i DN. Elisabeth som tillhör adeln men inte vill uppge sitt efternamn eftersom det finns så mycket fördomar om adelns sätt att leva, lyckas spä på mina egna fördomar genom att säga att när de andra åt pasta med grönsakssås eller pizza ville hon hellre ha goda fiskrätter eller lammkotletter. ”Det beror nog på min bakgrund, vi åt ofta mat som andra kallar lyx när jag bodde hemma, och jag tycker fortfarande att hälleflundra smakar bättre än sejfilé och oxfilé är godare än korv” Och hon fortsätter att bre på om hur hon tycker bättre om lyxigt naturbetat kött än fläskottleter o.s.v. Vad hon inte verkar reflektera en enda sekund över är att den ensamstående trebarnsmamman säkert också tycker bättre om oxfilé på restaurang än stressigt stekt korv därhemma, men att hon förmodligen inte har råd att unna sig den lyxen ifall hon vill att pengarna ska räcka till mat övriga 30 dagar i månaden också.

Gissa

Jag vet inte om det ger dålig karma, eller om några onda makter bara för att jävlas kommer att förstöra allt ifall jag har en gissningstävling.

Dessutom tror jag att jag tycker att det är larvigt när andra har det.

Men nu vill jag i alla fall.

Så ni som vill gissa:

1. Vilket datum kommer bebis?
2. Vilket kön blir det?
3. Hur mycket väger den?
4. Hinner vi in till förlossningen?
5. Hur startar förlossningen?

Bakgrundsinformation. Jag är beräknad till den 6/12. Lillkatten kom tre veckor innan beräknat datum. Den här graviditeten har varit väldigt lik den förra. Förra förlossningen startade med att vattnet gick, när värkarna väl satte igång efter ett ganska kort tag tog det ungefär sex timmar innan Lillkatten var ute, men slutet blev väldigt forscerat, så det hade nog kunnat hålla på ganska länge till ifall det inte blivit akut. Lillkatten vägde 2995 gram och var 49 centimeter lång, enligt en viktskattning är den här ganska mycket mindre än vad han var i motsvarande vecka.

Vad den som gissar bäst får vet jag inte. Kanske ett signerat idolfoto på valfri familjemedlem i familjen Katt?

Cinks!

Kan vi inte säga den 13:e?

Jag tycker att det verkar så mysigt att föda på barn på Lucia.

För övrigt

Nu har november börjat. Månaden när jag hoppas få föda barn.

Fast jag har bestämt att:

• Jag är i vecka 34
• Barnet är beräknat till den 20 december
• Det är åtta veckor kvar

Om någon skulle fråga alltså.

Det gäller att frissera sanningen för sin egen skull, så att man orkar ända fram.

Gnäll, gnäll, gnäll (om vikten)

Nu väger jag mer än vad jag någonsin har gjort.

Förra graviditeten gick jag upp 33 kilo. Nu i vecka 34 är den vikten passerad.

Undrar hur mycket man kan gå upp i vikt på väldigt kort tid utan att det sätter spår på kroppen?

Shoppat

Efter att i förrgår skrivit mitt slå-mig-för-bröstet-inlägg om hur lite jag shoppar, shoppade jag loss ordentligt igår.

Och när jag sedan läser i min blogg så har jag fått erbjudande om inte mindre än två ammningskuddar. Tack snälla söta ni! Hade jag sett det tidigare så hemskt gärna! Men nu tänker jag faktiskt synda till det riktigt ordentligt och behålla den jag köpte. För att den verkligen, verkligen är en sådan jag drömt om i två år nu.

Min shoppingbekännelse går att läsa i sin helhet i bilderbloggen.