Jag vill inte mer nu.
Hittills har jag alltid orkat, jag har varit hoppfull och sett fram emot varje försök. Inte så att jag ständigt har varit på bra humör och mått bra, jag har verkligen mått avgrundsdåligt många gånger, men det enda som fått mig att inte lägga av helt har varit tanken på nästa försök, och sedan nästa efter det. Min första kommentar till läkaren som konstaterade mitt missfall var att jag vill bli skrapad så fort som möjligt så att jag kunde börja om igen.
Men nu för första gången vill jag inte mer. Jag har aldrig förstått de som tagit en paus, de som sagt att nu måste vi komma ikapp oss själva så vi väntar några månader innan vi gör vårt nästa IVF.
Nu är jag så hjärtinnerligt trött på det här eländet. På att aldrig kunna tacka ja till något säkert, på att ständigt stångas med ovilliga läkare för att få göra nästa behandling, på att kunna vara tillgänglig när som helst. På att ständigt ta sprutor. Min mage är helt sönderstucken, den här Orgalutransprutan som jag tagit senaste dagarna gör så ont, det känns ungefär som att få en hård smocka i magen att ta den.
Jag vill inte ha en massa ägg till frysen, jag vill bara göra den här fulla IVF:en och sedan kanske en full till, men sen orkar jag inte mer tror jag. Att sätta in frysta ägg innebär ju för mig mer sprutor eftersom det är enda sättet att framkalla ägglossning. Tanken på att hålla på med spruteländet i två veckor för att sedan få reda på att ägget inte klarade upptinandet kommer att ta knäcken på mig. Jag är till slut efter tre års ständig kamp slutkörd.
Sista året har all min energi gått åt till kampen, jag har inte orkat göra något annat, men nu vet jag inte om jag ens orkar kämpa för det här heller längre. Vad ska jag då leva för?
Jag vill inte!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Självklart hoppas jag att ni lyckas nu. Så du kan gotta dig och glädja dig åt graviditeten.
Men - om ni inte skulle lyckas den här gången kanske det är läge att ta en paus.
Även om det känns hopplöst och du inte vet vad du ska kämpa för om ni inte kämpar för att få barn, så kanske det här är en signal från ditt psyke att det nu är dags att reparera dig. I stället för att skjuta bekymrena åt sidan genom att tänka på en ny behandling kanske det är dags att ta tag i bekymrena och börja läkeprocessen.
En process som kanske inte alltid mår så bra av att man har annat att tänka på hela tiden.
Stor, stor kram!
Lite tröst kanske:
När man gör frysåterföring så behöver man inte framkalla ägglossning. Du får äta östrogen som gör livmoderslemhinnan tjock och sedan får du börja ta proggisar tre dagar innan FET. Inga sprutor alltså, alltid något! :-)
Det låter som du behöver en paus gumman, unna dig en ordentlig sådan efter detta försök!
KRAM
Anna på permis
Jag tycker inte att det är konstigt att inte orka kämpa oavbrutet hur länge som helst. Att göra IVF är ju en jättepåfrestning både på kroppen och psyket. Vi gav oss ju inte ens in på ivf för att vi insåg att risken i vårt fall hade varit att vårt förhållande inte orkat med.
Jag tror stenhårt på att lyssna på vad man känner. Om man behöver en paus så ska man ta en paus.
Men nu är ni på gång just nu och även om du känner att det är kört redan nu så är det inte det. Chansen finns att det går vägen och vi är många som hoppas för din skull!
Det blir nog en naturlig paus ifall det här försöket misslyckas eftersom de har sommarstängt hela juli och jag knappast får köra igång med ett nytt försök direkt även om jag skulle vilja.
Jag och kattpappan har bestämt oss för att boka in semesterresa så fort vi vet hur det går.
Och Anna, vad skönt att höra att jag (ifall det blir ägg till frysen) slipper sprutorna. Hoppas att det funkar så enkelt på mig trots min helt ofungerande kropp.
Tack förresten alla tre, era svar värmer otroligt mycket!
Kramar
Skicka en kommentar