Hoppet stegras

I går var första dagen jag kunde vänta mig att mensen skulle dyka upp. När den inte gjorde det höjdes det redan för höga hoppet ytterligare ett steg.

Jag trodde inte att jag hoppades så mycket på det här, jag trodde att jag redan hade gått vidare till IVF, men nu hoppas jag så mycket att det nästan gör ont.

Jag inbillar mig nu att brösten känns ömma, men efter den behandling jag utsatt dem för (knytnävesslag och igår tunga vikter på bänkpressen) är det inte konstigt att det känns lite i dem.

Usch vad det här är jobbigt. Nu vill jag bara att mensen ska komma så att jag slipper hoppas så här mycket, jag orkar inte med det här, det är tortyr. Jag vill vara gravid så otroligt mycket mer än allt annat, jag skulle offra nästan allt för att få ett levande barn... och så ska jag i lugn och ro sitta och vänta i flera dagar och helst fungera normalt och tänka på normala saker under tiden.