Fortfarande ingen mens

Jag är så frustrerad så det finns inte.

Ingen mens i sikte och inga känningar alls.

Jag behövde inte det här också.

Mens igår hade varit helt ok, jag var beredd på det. Jag hade kanske gråtit några tårar och säkert skrivit ett sentimentalt inlägg i bloggen om att nu var vi framme vid sista utvägen.

Men det här vakuumet som jag helt plötsligt kastats ut i, det förtjänar jag inte.

Med största sannolikhet är jag gravid. Jag är förmodligen på dag femton, och eftersom mina lutealfaser alltid varit på tolv dagar bedömer jag det som högst osannolikt att de helt plötsligt skulle blivit 16 dagar.

Men en graviditet som inte ger utslag på dag 15 på preg är inte en bra graviditet. Den sitter antingen fel eller kommer att bli ett väldigt tidigt missfall.

Det finns vissa små möjligheter att jag bara är på dag 13 idag, ifall det ägg som syntes ha lossnat när jag var på VUL inte blev något bra ägg utan försvann, och det ägg som fortfarande var kvar inte lossade förrän 48 timmar efter ägglossningssprutan. Men likväl borde jag ha fått mens nu, eller utslag med i alla fall ett skuggstreck på graviditetstestet.

Jag har köpt ett nytt test, nu är jag fast i testträsket och måste fortsätta tills antingen en blödning uppstår eller jag får positivt.

Jag är så frustrerad att jag ett tag lekte med tanken på att använda det abortpiller jag råkar ha kvar hemma efter mitt missfall. Eftersom missfallet startade av sig själv använde jag inte pillret jag fått för att sätta igång det hela. Och just nu känns det som ett bra alternativ för att få igång en blödning.