Släktångest

Den judiska påsken är årets största högtid. I två dagar träffas man hela stora släkten och läser ur en bok och äter massor av mat och umgås.

Det brukar vara väldigt trevligt och jag tycker mycket om min släkt.

Men så är det ju det där med barnen och hur jag totalt bröt ihop sist jag skulle umgås med släkten.

Jag vet som vanligt inte hur jag ska göra, hela situationen ger mig ångest. Senast i morgon bitti har jag lovat att informera min pappa om hur vi gör.