Jag läser inlägget under och konstaterar vilket katastroftänkande jag använder mig av.
Direkt när något är fel drar jag igång värstascenariot i tankarna.
Jag vet inte varför jag gör så. Jag har inget minne av att jag brukar göra så här i andra situationer tvärtom tror jag att jag egentligen är positiv.
Kattpappan brukade säga att en av anledningarna till att han föll för mig var att jag var så lätt att ha att göra med, jag såg alltid allt från den ljusa sidan. Fast han säger inte så längre... maken till att se allt negativt får man nog leta efter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar