"Min adoptionshistoria"

Hela rubriken är satt inom situationstecken för det har inte blivit så mycket historia ännu. Men jag tror inte att jag någonstans i bloggen berättat om min andra sorg som sammanföll med missfallet.

Vi körde på parallella spår. Gick adoptionskurs samtidigt som vi utreddes för barnlösheten. För oss kändes det så mycket viktigare att få barn, än på vilket sätt vi fick dem.

Måndagen den 7/11 ringde vår stadsdelsnämnd upp mig och berättade att vi var framme i kön för att starta vår utredning för att bli godkända som adoptivföräldrar, de hade fått en avbokning så vi fick tid redan på fredagen samma vecka.
Vi var överlyckliga! Och bestämde oss för att lägga ner hela den jobbiga processen att försöka producera själva. Dittills hade samtliga behandlingar misslyckats på ett eller annat sätt.

Onsdagen den 9/11 gjorde jag ett graviditetstest, min mens hade inte dykt upp och mina bröst var ömma. Otroligt nog hade Puregonbehandlingen lyckats, jag var gravid. Vi var tvungna att avboka vår hemutredningstid, och jag grät faktiskt. Vi hade valt väg och så blev planerna ändrade.

I januari fick jag ju missfall med tillhörande sjukskrivning, och för tillfället ligger adoptionsplanerna på is. Jag har svårt att tro att det är någon idé att försöka innan jag varit "frisk" ett tag. Kanske kan vi börja fundera igen efter sommaren ifall jag fortfarande inte är gravid då?

Mitt missfall känns på något sätt som förlusten av två drömmar.