Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Gangsters av Klas Östergren
Från början var det här en infertilitetsblogg. Nu är jag mamma till två småkatter, varav den ena kom till oss helt utan behandlingar. Jag har fortfarande en hel del barnlöshetsrelaterade funderingar, men skriver mest om det som för stunden faller jmig in. Det här är alltså ytterligare en av alla de där egobloggarna utan konkret avsändare.
Juat nu håller jag tummarna lite extra för:
Bloggar jag läser
- A love story
- Anna-Bells bebisliv och vardagsbestyr
- Barn av drömmar
- Bilderbloggen Jantefri Zon
- Cinks
- DAGBOKEN
- Den icke biolologiska mamman
- DRÖMHUSET
- En sann historia
- Ericas
- Fertilitetsturisten
- finnjonna
- Från Bebislängtan till mammaliv
- Helgas dagbok
- i väntan på Liten ღ
- Kaica’s Weblog
- Kapybarans gömsle
- Kattpappan
- Kina t o r - en mammas betraktelser
- lite som jag
- Längtan efter lilla 2:an
- Maja Gräddnos
- malika
- Mamma 2.0
- Mariachis blogg om barn och barnlöshet
- MINprovrorsbefruktning
- Mitt nya jag... ღ
- Nylsa funderar
- Piri
- Ribbolita
- Saker som krymper
- Saring i mammaland
- Storken flyger i skymningen
- Tingelings blogg
- Tudorienne
- Tvillingstjärna
- Uniflora
- Väntanlängtan
- Yogamamma, att leva i nuet
Just nu läser jag:
Gangsters av Klas Östergren
Kategorier
- Lillkatten (124)
- Välkommen till förorten (113)
- Sömn (90)
- Blogg (81)
- Skola (81)
- Föräldrarskap (78)
- graviditet (73)
- Barnlöshet (58)
- förlossning (54)
- Jämställdhet (41)
- Övrigt (37)
- miljö (30)
- Katter (20)
- Minikatten (17)
- fertilitetsbehandlingar (16)
- Karriär (14)
- vikt o träning (14)
- Utmaning (13)
- Bli gravid (9)
- Språk (7)
- Outfit (6)
- Genetik (5)
- Sjuk? (4)
- Tänder (4)
- böcker (4)
- Adoption (1)
Bloggarkiv
-
▼
2006
(529)
-
▼
april
(75)
- Slutpresterat
- Mår inte så bra
- Sista utmaningen
- Orkar inte
- Antiklimax
- Tala ur skägget
- Så typiskt
- Sovrapport
- Glömde
- Dåligt med uppdateringar
- I går
- Usch vad tidigt
- Anonymitet
- Synkisar
- Husspekulanter
- Finns vännerna kvar?
- Ensam
- Längtar
- Beslut
- Vad min apotekspåse innehåller.
- Behandling sju startad
- Äntligen!
- Varför tro det värsta hela tiden?
- Fortfarande ingen mens
- Jaha
- Rastlös
- Nähä
- Uppdatering
- Om någon undrar?
- God natt
- Socialt dålig
- Ledsen
- Och ältandet fortsätter
- Testa eller inte testa?
- Underhållning
- Hemska tanke
- Jag går upp i limningen
- Den spännande följetongen fortsätter
- Å andra sidan
- Hoppet stegras
- Dagens outfit
- Att lura sig själv
- Dag 10
- Farsartad släktträff
- Dag 9
- Dag åtta
- Att till varje pris vilja adoptera ett vitt barn
- "Min adoptionshistoria"
- Löste sig
- Klantigt
- Längtansbarnen
- Släktångest
- Dag 6
- Vad vill jag?
- Blodigt
- Långsint
- Påsklov
- I vecka tre
- Vikten
- Husköp
- Ta ut sorger i förskott
- Bitter
- Hungrig
- Trotsig ;-)
- Trött på upprepningar
- I-lands problem
- Mer sannolikheter
- Vill kunna snabbspola livet
- Väntar
- Sista gynrapporten för den här gången
- Dålig planering
- Minnesanteckning
- Behöver råd
- Ältande
- En liten besvikelse
-
▼
april
(75)
 |
2 kommentarer:
Jag kan ju inte säkert säga att det skulle vara så för dig men jag tror oron kommer vara störst i början. När man kommit så långt att man kan känna att barnet rör sig i magen så tror jag det kommer kännas lugnare för då märks bebisen på ett annat sätt. Sen kan man ju säga också att på sätt och vis är det inte ens lugnare när barnet är fött. Sen oroar man sig för en miljon andra saker som har med barnet att göra. Föräldraskap = oro, men det gäller liksom att hålla det inom rimliga gränser, annars blir man knäpp.
Nej det har du rätt i. Och det är ju den oron jag på sätt och vis längtar efter.
Jag tror också att det kommer att kännas bättre när man genom att dricka isvatten kan hålla koll på om bebis fortfarande lever.
Skicka en kommentar