Lördag är vägdag här hemma. Med stor bävan klev jag upp på vågen, beredd på en chock med tanke på de senaste veckornas utsvävningar.
Men... jag hade gått ner massor i vikt. Jag är nere på den vikt jag hade innan jag blev gravid förra gången. Ända sedan januari när missfallet konstaterades har jag kämpat för att bli av med de extra kilona, men de har varit stört omöjligt. Men nu är de alltså borta, och när jag tittar på mig själv i spegeln så ser jag ju det också, min mage är så platt som jag vill ha den.
Undrar vad som hänt? Kanske har alla hormoner jag trattat i mig satt fart på den i vanliga fall dåliga ämnesomsättningen? Eller så har kroppen i rena förskräckelsen över den uteblivna träningen och det stora kaloriintaget äntligen gett med sig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag säger grattis till att extrakilona är borta men jag hoppas ändå du snart blir tjockare än nånsin pga bebis i magen :-)
Kanske Levaxinet? Fast det är väl ett tag sen du började ta det iofs...
Annars säger jag som pia, hoppas snart att du är tjockare än du någonsin varit förut :-)
Det är bara att tacka och ta emot men bli inte för fäst vid din platta mage ;-) Förhoppningsvis så får den snart en fin liten bullig form.
I allra första hand vill jag naturligtvis ha en stor fin mage, ingen risk att det blir några problem att byta ut den mot den platta :-)
Och sassamamma jag tror inte på Levaxinet eftersom jag haft viktproblem sedan jag fyllde 20 (jag har, tror det eller ej varit riktigt rund) medan sköldkörtelrubbningarna uppkom i samband med graviditeten vilket jag vet eftersom jag testades för just det under min infertilitetsutredning och då var alla värden normala.
Skicka en kommentar