onsdag, maj 24, 2006

Jobbigt att vara hos BM

Idag var vi på ett första besök hos min barnmorska. Egentligen är det lite för tidigt att bli inskriven... men det känns ändå skönt att ha det avklarat.

Sist vi var på MVC var när det förra missfallet konstaterades. I dag satt vi i samma soffa i samma väntrum, och det var väldigt jobbigt. Jag grät en hel del, men nu är det avklarat. Jag tycker att det var ganska skönt att det i dag var för tidigt för att kunna göra några undersökningar. Jag vill inte veta riktigt ännu utan vill gå och hoppas och drömma ett litet tag till.

Jag har fått tid för ett VUL hos MVC:s läkare den 8/6. Bara en vecka tidigare än det som jag ska få på Huddinge. Och egentligen hade jag kunnat vänta en vecka till, men kattpappan ville gärna att vi skulle titta så fort som möjligt.

Dessutom har jag fått en tid för UL den 3/7, då är den här lika gammal som den förra var när den dog. Och först när det är avklarat tror jag att jag kommer att kunna slappna av.

Vi har också fått tid för tillväxt-UL i vecka 17, men det kändes mest ironiskt att skriva in det datumet i almenackan.

Jag fortsätter att försöka ta en dag i taget, nästa delmål är ju som sagt att få se ett hjärta och det blir i så fall den 8/6.

5 kommentarer:

Solkatten sa...

Usch! Jobbigt med en massa tråkiga minnen. Förstår att du inte vågar hoppas för mycket, men jag tror i alla fall att det kommer gå bra hela vägen! Du har haft din beskärda del av tråkigheter, nu är det dags att åka räkmacka ett tag. Jag liftar gärna om det är ok ; )

Pia sa...

Vad bra att du fick komma den 8/6 men till den 3/7 lät det långt tycker jag. Det är ju nästan en hel månad att gå och oroa sig. Kan de inte klämma in en koll däremellan, om inte för din skull så för oss andra som behöver täta bekräftelser på att allt är bra? Det är kanske ett argument som biter på barnmorskan?

Patricia sa...

Håller hårt mina tummar för att allt går er väg!

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Pia: Jag ska på ytterligare ett VUL 14/6 och sen är det bara två veckor kvar till 3/7. Klarar ni er på det ;-)

Pia sa...

Ja, nu känns det mycket bättre :-)