Jag har faktiskt inte orkat bli orolig ännu, jag tror inte riktigt på Pregtesten. Idag har tre stycken digitala CB inhandlats, om jag får ett plus på dem också kanske jag tror på det här?
Just nu känner jag mest skuld, det finns de som förtjänar att bli gravida mer än vad jag gör, å andra sidan har jag kämpat så otroligt mycket längre än vad de flesta har. Men ändå, den dumma känslan går inte att få bort.
Jag tror att den härstammar från att jag de sista åren sällan kunnat bli genuint glad när någon berättat att hon är gravid, bara de som verkligen har kämpat länge har jag kunnat glädjas åt. Och därför känns beskedet att jag är gravid som något fult och skamligt, något som man inte pratar högt om, för det kan såra.
Jag har bestämt mig för att inte se det här som en räcka långa månader fram till januari då jag ska få barn, för det klarar jag inte. Jag ska se det som en räcka småmål istället, och bara försöka ta mig förbi ännu ett mål. Första delmålet var att testa positivt med Preg, andra delmålet blir att få positivt på ett CB-digital-test. Klarar jag det målet får jag fundera ut ett nytt.
Och till sist måste jag puffa lite för kattpappans blogg där kan man läsa om hur det gick till när vi testade i morse, och hur jobbigt det är att vara man i kvinnoklinikens långa korridorer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag valde att inte titta så långt framåt. Bara se varje dag jag får vara gravid som en gåva, glädjas åt den dagen och försöka att inte titta framåt så mycket. För mig har det funkat mycket bättre än att se en graviditet som typ 40 oroliga veckor, då blir man nog nipprig tror jag.
Du, gravidtet förtjänar man inte, det får man bara, som en gåva. Men OM någon förtjänar att bli gravid så är det du! Så det så!
Först ett stort grattis till de två strecken! Stort lycka till!
Det där med att tänka så där att man inte förtjänar att vara gravid känner jag igen. När det kom till kritan så var det himla lätt för oss att bli gravida (med läkarhjälp), och jag hade många gånger dåligt samvete över det när jag tänkte på mina väninnor som hade det så ännu mycket svårare än vi. Men det är precis som anna säger - graviditet förtjänar man inte. Vilket man ju själv har kunnat konstatera miljoner gånger när man själv varit barnlös och sett på alla alkisar och konstiga mänskor som har barn... Så du ska inte ha dåligt samvete för nånting så naturligt som att vara gravid!
Hoppas du kan njuta av din graviditet! Själv var jag så nipprig så jag kunde knappt njuta nåt alls, och nån gravid-tidning var det inte snack om att läsa. Jag tog en dag i taget, kunde inte läsa om grav.veckor som låg framme i tiden utan på sin höjd om det som redan hade varit, jag tror jag var mest i chock hela graviditeten faktiskt. Hoppas du inte behöver ha det så, utan hoppas du kan släppa den värsta ångesten och rädslorna!
Skickar en stor grattiskram!
Jag säger som de andra: att bli gravid är inget man förtjänar, det bara händer eller inte händer. Om det vore något prestationsbaserat skulle ju ingen kunna bli gravid, de finns ju alltid andra som försökt längre, lidit mer eller haft svårare liv än man själv. Och vem ska bestämma vem som är förtjänt av vad? Det blir ju helt orimligt.
Jag tycker inte man ska dåligt samvete. Det om något är ju att slösa bort det som hänt genom att liksom förminska det.
Jag säger ju som de anra så klart, men jag vet också hur svårt det är att ta till sig på riktigt.
Försökte även lämna en kommentar till din man, men han har inställningen att bara bloggare kan lämna kommentarer, så det gick inte för mig ...
Vill du hälsa honom att han kan läsa den här hos dig? :)
Till kattpappan:
"Fantastiskt att få läsa den manliga sidan av saken! Följer Bridz blogg med spänning och vill även passa på att gratulera dig. Grattis, du ska bli pappa!!
Jag vet att det är en lång väg kvar, men just nu är det glädje till 100% på stöttning av varandra som gäller :)
(från en som också kämpat länge och för några dagar sen fått glädjen att fira miraklets ett-års-dag)"
Skicka en kommentar