Ibland blir jag rädd för mig själv.
En person som jag känner lite grann är gravid, det var inte jättelätt för henne men de klarade det på egen hand.
Och nu sitter jag och tänker på henne och på något hon sa om att man måste våga glädjas, och jag hoppas intensivt att hon får missfall.
Jag trivs inte alls med de här elaka ogina tankarna. Så fort någon säger att det nog ska gå bra tänker jag "vänta du bara" och så vill jag att de ska få se hur det kan bli.
Usch, det här är så mörka och elaka tankar... hur ska jag bli av med dem?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det är inga snälla tankar det och jag tror de flesta faktiskt vet att man kan få missfall.
Tycker det är bättre att glädjas för det är ju ingen kul känsla om man får missfall om man har gått och "väntat" på det och missat att vara gravid.
Jag förstår ändå att du känner/tänker så, det gjorde nog jag lite oxå efter mitt missfall men sen tänkte jag "what goes around, comes around" och sen har jag aldrig vågat tänka nåt sånt för jag är livrädd att drabbas av samma olycka man önskar någon annan.
Hoppas dessa tankar försvinner och ersätts av en massa rosa lyckliga moln :)
Lycka till med ruvningen.
Mvh
Lisa
Självklar har hon rätt att glädjas, liksom jag har rätt att tänka onda tankar.
Jag är övertygad om tankar inte kan påverka. Jag tror inte ens att jag med mina tankar kan påverka embryot i min egen mage, desto mindre kan jag då påverka vad som händer med någon annan, någon som jag knappt träffar.
Så länge hon inte får reda på vad jag tänker påverkar det henne inte ett dugg. Och jag kommer inte ha det minsta dåligt samvete om hon får ett missfall, däremot kommer jag att vara väldigt ledsen för hennes skull. Skulle jag själv få missfall igen kommer det inte att ha något med mina tankar om andra att göra.
Tyvärr klarar jag inte av att tänka "what goes around, comes around" Jag önskar att jag kunde styra mina tankar, för självklart vill jag inte vara deprimerad och knappt klara av att leva. Men jag är glad att du klarar av det!
Tack för dina förhoppningar :-)
Du gumman,
Låt tankarna komma och gå och bli inte rädd för dem. Om du kan så kan du ju försöka att inte låta dem bli så starka. Det går över sen, det är ett normalt sätt att reagera i en situation som är j-vligt pressad. Jag har också tänkt dem, sååå många gånger, och allra tydligast när min yngre syster blev gravid helt utan ansträngning just som vi gjorde vår andra IVF.
De går över faktiskt, även om man inte tror det.
KRAM
Anna
Jag fick själv missfall efter att ha tänkt så om andra, och det kopplade jag direkt ihop med vad jag önskat andra, jag har svårt att bli gravid oxå och såg det som ytterligare ett straff.
Det är nog mycket pga att jag e lite vidkeplig som jag tänker så och det är rätt jobbigt att alltid gå och tro att saker ska hända pga att jag gör/tänker något så jag brukar undvika sådana tankar.
Förstår som sagt att du har dom, tror det är väldigt vanligt i vår situation.
Jag har också svårt att orka med att leva imellanåt + depression men jag måste ju få veta om jag får en bebis någon gång eller ej...det är det som håller mig på spåret.
Hoppas det känns bättre snart och att IVF´en lyckas. Väntar med spänning.
Mvh
Lisa
På samma sätt som de inte kommer hända att din kompis får missfall för att du tänker onda tankar så är ju inte heller risken större att det kommer gå åt helsike för att hon vågar glädjas. Så om hon då gör det så är det ju inget fel i det. Skiter det sig så kommer hon inte bli mindre ledsen för att hon inte vågade vara lite glad åt att vara gravid.
Så länge du inte låter dina tankar komma fram till din kompis så gör de inte henne någon skada precis som du själv säger, men den viktigaste frågan är väl om du själv mår bra av dem. Jag tror inte att man mår bättre själv om man är olycklig genom att önska olycka åt andra och då är ju frågan vad som kommer ut av det egentligen.
Du får åtminstone inte impulsen att sparka och slå henne i magen! Det är helt sjukt vad som dyker upp i ens huvud under den här barntillverkningscirkusen...
Kram!
Skicka en kommentar