Nu har besvikelsen lagt sig

Nu ska jag erkänna. Jag blev först rätt besviken över att bara två ägg ansågs dugliga. Men nu har besvikelsen gått över.

Det går ju jättesnabbt för mig att göra en full IVF, jag har aldrig någonsin i mitt liv haft så här få dagar mellan mens och ägglossning, inte med några tabletter eller sprutor och absolut inte i naturliga cykler.

Visst det var ganska jobbigt de sista dagarna innan ägglossningssprutan och jag mådde inte alls bra psykiskt, men till nästa gång vet jag att det är övergående.

Att göra en ny full IVF för mig är till skillnad för från de flesta andra det snabbaste sättet för nästa försök. Och chanserna är ju lite större att lyckas med ett färskt ägg än med ett fruset, man slipper orosmomentet vid upptinandet.

Så nu är jag jätteglad att det blev som det blev. Jag ville ju inte ha en massa ägg i frysen, så att jag hade massor av frysförsök jag var tvungen att tugga mig igenom eftersom de fanns där innan jag kunde bestämma mig för att gå vidare. Och nu blev det precis som jag ville.

Jag har dessutom nästan fått ett löfte om att få göra frysförsöket direkt vid ett misslyckande, alltså hinna med ett innan sommaren. De brukar aldrig göra så sa läkaren men jag stod på mig och efter att ha tittat i mina papper ett tag konstaterade hon att mens för mig alltid är konstgjord så då kan man lika gärna köra på blödningen direkt efter IVF:en.
Nu har jag halvlöftet att referera till ifall de sätter sig på tvären igen.

Och ja, jag vet att jag för några dagar sedan skrev att jag ville hoppa av och behövde en paus. Och det är möjligt att jag känner att jag behöver det om några veckor när misslyckandet är ett faktum. Och i så fall pausar jag hela sommaren. Men jag vill att det ska vara mitt val, inte någon välmenande barnmorska som tycker att jag borde känna på ett visst sätt.