Olidligt

Ju längre tiden går desto större chans är det att det finns något att sätta tillbaka i min mage. De lovade att de skulle ringa i så god tid att vi inte behövde åka in ifall det inte hade gått bra.

Fast riktigt säker på att det fungerat kommer jag inte vara förrän vi verkligen pratat med en läkare som intygat att åtminstone ett ägg delat sig. Rutinerna på Huddinge har tidigare visat sig lite bristfälliga, så att de inte ringer kan vara en miss från deras sida.

Klockan 14:00 är annars det magiska klockslaget, och medan jag väntar på att de inte ska ringa ska jag försöka ta mig igenom ett gäng konventioner om biologisk mångfald och försöka sammanfatta dem. Jag betvivlar att det kommer att gå bra.

I går kväll när jag försökte somna satte tankarna så klart igång. Jag har ju hela tiden sagt att jag inte vill ha en massa till frysen så 10 ägg är ju mer än tillräckligt då. Men alla andra som plockats i dagarna har fått mycket fler ägg och det gjorde att jag tappade tron. Nu vet ju jag varför jag fick färre ägg. Jag var inte nedreglerad och jag tog väldigt låg dos Puregon, de flesta hade i min situation inte fått ett enda ägg. Dessutom tror jag att det har en viss betydelse att jag gör mitt försök hos lanstinget, de privatfinansierade klinikerna vill nog få ut lite fler ägg per plock (fast det här har jag inga belägg för)
Men ändå igår kopplade jag samman få ägg med stor möjlighet att inget skulle bli befruktat/börja dela sig.

Som tur var kunde jag ändå somna relativt snabbt. Jag har tryckt i mig så mycket hormoner så att min kropp uppför sig precis som att jag var gravid. Jag har ömma bröst, är kissnödig hela tiden och är väldigt trött. Det sistnämna är något jag är tacksam för, att ligga vaken hela nätterna som är min specialitet i vanliga fall är så ångestladdat. Hellre då att vara lite extra trött på dagarna, bara jag får sova på nätterna.