Jag ansträngde mig verkligen för att inte se allt så svart på vägen hem från skolan. De gravida jag mötte med stora magar har passerat vecka tolv utan missfall, faktiskt har alla människor jag mötte blivit till och inte blivit missfall. Ska man titta på det hela globalt så har ju jorden ett stort problem med överbefolkning, inte ett stort problem med missfall. Och det särskilt i områden där människor inte alls har det så bra som jag med all läkarvård mediciner och så mycket mat och vila jag vill ha.
Så himla positivt blev det ju inte, överbefolkning och svält är inget jag dagligdags gottar mig åt. Men lite distans till mitt eget "elände" kanske jag orkade få till?
fredag, maj 26, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Om man betänker hur kompicerad processen är, och att det just nu finns 6 miljarder människor som lever, mer eller mindre, och att ingen av dem är resultatet av ett missfall, så är ju oddsen nästan på topp!
Den där siffran om 60% missfall måste ju räkna med alla de fall där man inte ens hinner märka att man blivit gravid, annars borde ju missfall nästan vara norm bland de som försöker få barn och så himla vanligt är det ju ändå inte.
Men ju mer man läser på om hur människor kommer till desto mer mirakulöst känns det att de allra flesta människor kommer ut med alla kroppsdelar på rätt ställe.
PS. Jag tycker du lyckades jättebra med ditt positiva tänkande :-)
Med de 60% känns det nästan som om man räknar misslyckade befruktningar som missfall. Den siffran tänker jag inte betrakta som rationell. Kan vi inte enas om 2% bara för att det känns bättre så?
Sådär tänkte jag också! Att varenda människa jag träffar har varit ett litet embryo i vecka 6.
Oavsett mf-statistiken (om vi nu ska grotta ner oss i siffror) så har du ju i så fall haft ditt elände och ska numera glida fram på en räkmacka. Så det så!
Skicka en kommentar