Jag har fortfarande ingen ruvarångest. Det är liksom ingen idé att känna efter när hela jag är full av symptom.
Däremot vill jag så otroligt gärna vara gravid. I vanliga fall är det barnet jag vill åt, adoption känns för mig som ett lika bra alternativt bortsett från att det tar så lång tid (som om inte det här har gjort det)
Men nu när brösten är ömma och magen värker känns det precis som när jag var gravid. Att vara gravid var, även om det var oroligt en fantastisk upplevelse, kommer jag någonsin att få uppleva det igen?
Eftersom jag hann ända till vecka tretton i min graviditet och eftersom det var julafton mitt i hann jag få en massa mammakläder i julklapp. Kläderna hänger helt oanvända i garderoben, och jag skulle hemskt gärna vilja få anledning att använda dem. Undrar om det blir så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag brukade gå och klappa på mina mammakläder ibland där de låg i garderoben. Hoppas innerligt att du snart får dra på dig dina! Kram
Du borde kunna bli gravid igen ju eftersom PCO innebär avsaknad av ägglossning....det är väl inget annat som hindrar en graviditet när man gör IVF när man har PCO...eller????
Jo förståss om det inte fäster men jag menar medicinskt???
Undrar
Jo jag borde kunna bli gravid igen, men frågan är hur lätt det är, och hur många behandlingar min kropp och vår ekonomi klarar av. Det är ungefär 40% chans för varje fullt IVF-försök man gör... så det blir slumpen, ekonomin och hälsan som avgör om jag blir gravid igen.
Men du har helt rätt. Som PCO:are har man goda förutsättningar att lyckas, att jag dessutom gick så pass långt i min förra graviditet gör att jag ytterligare har det bättre förspänt än många andra.
Jag hoppas jättemycket för din skull! Du får dela mina tummar med Tinselflickan men så hårt som jag håller så räcker det till er båda.
Skicka en kommentar