Jag har varit väldigt lugn och faktiskt kunnat njuta av mitt positiva test fram tills nu.
Men idag hade jag telefontid hos Huddinge för att meddela mitt resultat av graviditetstestet. Barnmorska jag pratade med var väldigt barsk, och jag fick knappt ett grattis. En tid fick jag inte förrän 14 juni då jag redan är i vecka nio vilket inte är så långt tidigare än den förra dog.
Att min sköldkörtelrubbning måste ses över hade hon ingen förståelse för utan hänvisade mig vidare till min husläkare.
Egentligen har jag hemtenta att skriva idag och i morgon, men jag klarade inte av att sitta kvar i skolan så jag åkte hem, och ringde min MVC. Där var de hur gulliga som helst, och jag fick en tid redan på onsdag med "min" barnmorska som var så underbar efter missfallet. Och efter att jag hade pratat med dem bröt jag ihop och låg ihoprullad i ett litet knyte och tjöt rakt ut. Usch det här är så jobbigt, vad har jag egentligen gett mig in på? Orkar jag det här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ja, du orkar! Kämpa på!
Åh vännen vad jobbigt. Trist att de är så oförstående på Huddinge men skönt att du får komma till din MVC.
Tyvärr är det nog så att dessa "sammanbrott" kommer att fortsätta att dyka upp ett tag till. Dock tror jag att du kommer att märka att de kommer mer sällan och att det är lättare att återhämta sig.
Ta hand om dig!
Ja. Du orkar det här. Jag är helt övertygad. Att vara gravid är i sig inget stabilt tillstånd och har man desutom ätit ett gäng hormoner under en ganska lång tid + gått igenom det ni gjorde innan så blir man inte mer stabil.
Men du klarar det här.
Gummelumman,
Du är ju dessutom oerhört hormonell just nu, inte konstigt att du bröt ihop. Men det är helt okej, ut med eländet!
Man måste ta en dag i taget, det är vad man kan överblicka. Små steg i rätt riktning och vips är man konstigt nog höggravid.
Att gråta och skrika är ju faktiskt också ett sätt att få stressen ur kroppen (hehe, lyssna på stress-experten ;-) ) så det kanske inte är helt fel.
Kram på dig!
Ja - du orkar.
Och när du känner att du inte orkar, så tänk på att du har en hel hejarklack som hejar på dig och önskar dig det bästa här i världen.
Bryt ihop, skrik ut din rädsla och gråt.
Det är bara bra.
Stor, stor bamsekram!
Jo, du orkar, men ibland måste man få bryta ihop lite också, särskilt om man råkat ut för en oförstående puckobarnmorska.
Det är klart att du är orolig. Det är inte konstigt och det var den första barnmorskan som var dum som inte fattade att hon måste ta din oro på allvar.
Du har ju verkligen medvetet jobbat med att vara i nuet och varken ta något för givet eller ta ut sorger i förskott. Du är stark. Du fixar det här. Och att gråta är bara bra. Då lättar trycket inuti.
Stor kram
Tack allihop!
Ert stöd betyder så otroligt mycket för mig, det vill jag att ni ska veta.
Nu känns allt mycket bättre, och jag ska nog ta mig igenom en dag till!
KRAMAR
Skicka en kommentar