Rubriken har jag snott från Saring
Det här är fortfarande en infertilitetsblogg och inte en lyckligt gravid blogg (oavsett hur det går). Med det menar jag att jag inte kommer att ha en massa magbilder, bilder från UL, kommentarer om sparkar och illamående.
Kanske om jag känner behov av att skriva sådant så skapar jag en ny blogg för det ändamålet.
Jag har själv gillat att läsa om de som kämpat länge och som sedan har blivit gravida. Men om de liksom en av mina kompisar beklagar sig allt för mycket över illamående, och visar allt för mycket magbilder har jag inte orkat följa dem. Så den här bloggen ska vara av den typen som jag själv skulle orkat följa.
Det jag däremot kommer att skriva om här inne är min ångest och rädsla för att allt ska gå som förra gången, frustration över sjukvården, jag kommer förmodligen fortsätta att irritera mig på de som har tröjor som de står bebis på, och de som tar för givet från dag ett att allt kommer att gå bra.
Detta kan kanske ses som lyxproblem av någon som själv aldrig ens fått testa positivt, och då har jag all förståelse för det. Det är bättre att ha ångest över att det kan bli missfall än att ha ångest över att man aldrig ens ska få testa positivt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag tror att det kommer naturligt, man beklagar sig inte över ett illamående som man ser som en gåva och bekräftelse på att man faktiskt är gravid.
Kram gumman! Detta kommer att gå bra, jag vet det!
Jag har själv funderat lite i de där banorna. Kommer folk att tycka att det blir jobbigt att läsa min blogg om jag skriver om min graviditet? Samtidigt som jag tycker att det kan vara roligt att följa hela processen från början till slut. Jag måste fundera på hur jag ska göra... jag vill ju inte att du och anndra ska tycka att det är jobbigt att gå in på min blogg för att det finns magbilder där.
Det viktigaste är nog att man gör så som känns rätt för en själv.
Jag tycker också att det vore kul att följa hela processen. Det inger ju hopp!
Det är lätt att hamna i något slags skuldfälla för att man mår illa och inte kan "njuta" som förväntat.
KRAM Sanna
Jag vill bara poängtera att jag absolut inte tycker att det är fel att göra lyckliga vänta-barn-bloggar.
Jag har bara ingen lust att göra en sån själv.
Men det är klart att man kommer att kunna följa min graviditet i den här bloggen, annars skulle det bli väldigt konstigt om jag skulle låtsas att jag fortfarande försökte göra barn.
Du är en sympatisk person. Jag uppskattar det. Jag tror att oavsätt vad du skriver i din blogg kommer du aldrig att glömma hur du har haft det och vilka tankar du tänkt. Som ofrivilligt barnlös. Jag gratulerar naturligtvis till din grav. men förstår att det inte bara är rosenskimrande. Så lätt glömmer man nog inte. Stor kram.
Skicka en kommentar