Mitt i alltihop börjar tankarna på kattpappan komma. Hur länge ska han orka med mig? Jag kan inte ge honom något barn, det är mig det det fel på inte honom.
Jag orkar aldrig umgås varken med mina vänner eller hans.
Ska han och jag gå på bio kan jag dra mig ur i sista stund.
Jag orkar inte ha sex, den biten hann bli rätt trist när vi försökte pricka ägglossningen som inte fanns.
Varför ska han stanna kvar hos mig?
Jag har visserligen en fin lägenhet, men tänk om det dyker upp någon annan med en finare lägenhet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar