Är jag onormal? Jag kommer precis tillbaka får ett besök hos min första kurator, jag går ju hos två nuförtiden.
Vi pratade om mina känslor inför gravida magar och jag erkände att jag ibland får impulser att vilja skada dem. Jag skulle naturligtvis aldrig skada någon på riktigt, jag som inte ens dödar mygg, det är bara tankarna som virvlar runt i min skalle. Jag hade fått för mig att vi är fler som kan känna så inför gravida magar med ett tillhörande självgott leende, men kuratorn verkade uppriktigt förvånad och sa att många brukar tycka att det är obehagligt men inte så starkt som jag känner.
Antingen är jag bara ärligare med mina mörka känslor, och har ganska lätt för att formulera mig med ord? Eller så är jag mörkare än alla andra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ärligt talat tror jag att många inte ens för sig själv vågar erkänna att de tankarna kan virvla runt i huvudet, än mindre berätta för en kurator. Du är inte mörkare än andra, kanske bara modigare. :)
Vi som verkligen vet vad detta innebär vet också att din känsla är helt naturlig och normal. Jag får också en släng av mordiska tankar med jämna mellannrum. De som inte har erfarenheten kan inte förstå. Även om man är psykiater, kurator eller bara medmänniska...
Tack, Kattmamman, för inlägget i min blogg. Du skriver att du tycker att vissa som varit ofrivilligt barnlösa verkar glömma väldigt fort. Jag tänker att de kanske trodde de var ensamma om sin sorg och längtan och inte förstår att även andra kan känna samma sak.
Jag tror inte alls att du är onormal! Man måste ju på något vis få sätta ord och bild på sin sorg och längtan och då blir de ju dedär jävla magarna som liksom får bära skulden för alltihop. Det verkar inte som om din kurator riktigt förstår sig på barnlöshetssorg tycker jag. Driften att fortplanta sig sitter så djupt i den mänskliga naturen att det inte är konstigt att sorgen och krisen blir därefter. Kram på dig från Anna
Du är inte mörkare än någon annan utan precis som helena skriver är du modigare som vågar säga det du egentligen känner.
Kram!
Nej, jag tror inte du är ovanlig, men många känner säkert att de är tabu att uttrycka det som du vågar säga.
Skicka en kommentar