Magträning

En av mina gravida väninnor var här i går. Hennes bebis är ungefär en vecka yngre än vad min skulle ha varit ifall den hade stannat kvar, det gör ju det hela extra jobbigt.

Jag tror faktiskt inte att hon har en aning om att jag tycker att hennes mage är jobbig, jag har inte berättat det för henne, vilket jag kanske borde ha gjort?
För henne är verkligen inte graviditeten en stor grej... eller det kanske den är, men hon har inte sagt ett knyst om det. Så vitt jag vet har hon egentligen aldrig drömt om barn, jag tror visserligen att knytet var planerat... men hade det inte blivit något hade hon köpt en till katt istället och inte sörjt så mycket över det. (I alla fall är det vad hon tror skulle ha hänt, i verkligheten hade hon kanske också ramlat ner i det stora svarat hålet. Det är svårt att veta hur man skulle ha handlat i en situation som man inte varit i)
Och eftersom det inte är en stor grej för henne kan hon omöjligtvis sätta sig in i att jag tycker att det är jobbigt.

Det var trevligt att träffa vännerna... men det var jobbigt. Mitt i alltihop började den gravida diskutera barnvagnar. Både jag och kattpappan blev tysta och ämnet lades snabbt ner. Annars var det inget prat alls om magar eller bebisar... ändå hade jag sådan ångest hela natten, jag har inte sovit mycket alls... hennes gravida mage som kunde ha varit min och hennes barnvagnsprat har snurrat runt i hjärnan hela natten.