Snart bara jag kvar!

Idag pratade jag med vännen S, hon är gravid. Sedan 1 januari har jag fått reda på att fyra nära vänner är gravida.

S har försökt lite över ett år och de hade startat en utredning dessutom har hon råkat ut för en massa annat skit i livet. Jag unnar henne faktiskt att lyckas och hoppas att det ska gå bra.
De andra tre klarar jag inte av att unna.

Det känns bara så förbannat trist att alla plötsligt ska bli gravida, det kommer att bli en fruktansvärt jobbig höst oavsett om jag lyckats eller inte. Kommer någon av dem med välmenande råd under en eventuell graviditet i framtiden kommer de att få en rak höger av mig.

Och som vanligt är jag dödligt trött!