Är det jag som är pessimist?

Jag måste återigen återkomma till min gravida väninna, jag tycker att hon är så otroligt naiv, kanske är det inte alls så, men då döljer hon det väl.

Väninnan är alltså gravid och hon har en ganska stor mage. Ganska nyligen var hon på intervju för ett nytt arbete, och nu är hon väldigt förvånad över att hon inte fått det. Hon jobbar i en totalt mansdominerad bransch och är extremt välutbildad och har flera års erfarenhet. Företaget hon sökte jobb på är också ett traditionellt mansdominerat företag.

I den naiva drömvärlden skulle den gravida väninnan ha lika stor chans att få jobbet som någon man. I den verkliga världen tror jag inte ens hon har en chans mot relativt oerfarna killar. Oavsett vad hon har för avsikter eller säger tas det för givet att hon som kvinna kommer att ta hela eller i alla fall nästan hela ansvaret för barnet. Inte vill företaget anställa någon som de tror kommer att vara barnledig i minst ett år, sedan kommer att jobba 75 % i 6 år och som dessutom kommer att vabba en hel del. Och företaget har ju stort stöd i statistiken för det är ju så de flesta väljer att dela upp det.
Jag hoppas att jag har fel och att hon faktiskt får jobbet, men jag skulle bli väldigt förvånad.