Det pratas en del i media om infertilitet. Nästan alltid handlar det då om att kvinnor väljer att göra karriär först och sedan har blivit för gamla för att få barn av sig själva. Sedan diskuteras det om samhället verkligen ska sponsra behandlingar när det är kvinnornas eget fel.
Min erfarenhet är en helt annan. Jag bor i Stockholms innerstad och är akademiker, jag tillhör alltså den grupp som medierna pekar ut som den värsta boven av dem alla vad det gäller att skjuta upp barnafödandet. De flesta av de människor jag möter tillhör så klart min egen grupp. Och ingenstans ser jag de här tendenserna till att vilja vänta tills efter 40 med att skaffa barn. Istället ser jag tjejer i 30-årsåldern som kämpar för att hitta rätt partner eftersom de känner klockan ticka. Jag ser också en massa tjejer som är gravida, och så ser jag oss som kämpar så för att bli med barn. Vi som kämpar är inte för gamla, vi hade förmodligen inte kunnat bli med barn enklare om vi var 16, våra egna eller våra partners kroppar fungerar helt enkelt inte. Samma sak ser jag när jag läser på nätforum eller för all del i väntrummet hos min läkare, det är inga 45-åriga karriärkvinnor som helt plötsligt kommit på att de vill ha barn.
Och de som trots allt väntat har nog inte gjort det för att kunna festa längre utan just för att de faktiskt inte hittat partnern de vill skaffa familj med tidigare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilket synnerligen bra inlägg,Kattmamman! Jag håller med dig fullkomligt. Var sjutton håller alla dedär karriäristkvinnorna hus, jag har då minsann aldrig träffat någon.
Att säga att man ska slappna av och tänka på annat är också att skuldbelägga. Man säger ju egentligen "om du skärpte till dig och inte var så nojig så skulle du bli på smällen lilla vän". Grrr! Efter att jag blev gravid har jag blivit osams med minst 10 personer som påstod att jag blivit gravid för att vi givit upp hoppet om att få biologiska barn. Varenda gång har jag stirrat personen i ögonen och sagt
"Detdär är BULLSHIT, vi blev gravida för att min läkare bytte medicin"
Om personen framhärdar och säger
"Men JAG tror ändå att..."
så har Elaka Anna bitskt frågat
"Och exakt VAD baserar du din stora kunskap om det på...?"
Hehe ibland tycker nog folk att jag är jobbig :-D
Kram på dig!
Anna
Ja, varför envisas med det där med att slappna av, att det är det som gör susen? Helt sjukt egentligen.
Och ja, Bridz, jag håller med dig. Visst skuldbeläggs kvinnor för att de vill göra karriär men jag tror inte det är så många som väljer bort barn i och med det.
Samtidigt så kryper ju genomsnittsåldern för förstföderskorna uppåt, men vad det beror på vet jag inte.
Kanske är det så att infertiliteten gör att folk föder barn senare, i stället för tvärtom?*
*Obs, min egen personliga, högst ovetenskapliga tanke.
Lite oiff topic men, jag fick i helgen höra att svårigheterna i att få barn sitter i hjärnan på kvinnorna. När jag protesterade upprepade han (fyrbarnspappa) sin åsikt och berättade om alla som blir gravida efter de har adopterat. Har vi hört det förrut?
Då jag ifrågasatte hur sambons spermier helt plötsligt skulle kunna börja simma så mycket bättre för att jag tänkte annorlunda blev han jättegenerad. Inte visste han att det var DET som var problemet. Dock sa han inget om att det satt i huvudet på min sambo.
Snacka om att skuldbelägga kvinnorna. Grrr.
Skicka en kommentar