Något som ofrivilligt barnlösa ständigt får höra är "men det går ju att adoptera"
För mig och min man finns alternativet med adoption, vi kommer att adoptera ett barn om allt blir som vi önskar.
Men alla kan inte adoptera. En del känner aldrig att de skulle kunna erbjuda ett barn som inte var egenproducerat ett bra hem, och då ska man naturligtvis inte adoptera. Andra har faktiskt inte möjlighet att adoptera. Har man en kronisk sjukdom till exempel kan man mycket väl få nej i en hemutredning. Återigen andra har faktiskt inte råd att adoptera. Även om man får ett bidrag av staten på för närvarande 40 000 kronor kan adoptionen med alla papper som ska verifieras och utredas och alla resor och allt annat gå på det mångdubbla. Är man lågavlönad och kanske dessutom dragit på sig skulder i ungdomen kan det bli omöjligt att få ihop så mycket pengar.
onsdag, mars 15, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Där ser man också hur man från statiligt håll gör skillnad på att bli förälder på biologisk väg eller ej. Kostnaden för tre ivf:er som man kan få göra på Landstingets bekostnad är garanterat mer än de 40 000 som utgör adoptionsbidraget.
Skicka en kommentar