Varför har jag kämpat så?

Efter X antal samtal idag med försäkringskassa, CSN och arbetsförmedlingen där alla jag pratat med för övrigt varit väldigt otrevliga, har jag förstått att mitt SGI försvann för ungefär 3 år sen när jag hade jullov för första gången.

Vid terminsslut vid jul måste man direkt anmäla till arbetsförmedlingen att man är arbetslös. Jag har frågat en miljon gånger vad jag måste göra för att behålla mitt SGI, jag har ringt runt till halva Sveriges myndigheter, jag har en gång flyttat på alla biologer på Stockholms universitets terminsstart för att jag ska behålla mitt SGI, men ändå har jag lyckats missa den här lilla detaljen.

Det finns inte en enda människa som kan ge klara besked, de som jobbar med just de här frågorna har ingen aning om hur sambandet ser ut, och de kan inte fråga varandra heller. Jag har blivit runtkopplad i hela världen.

Jag trodde i min enfald att man fick ha julledigt veckorna runt jul utan att ramla ur systemet. Jag tror faktiskt att jag t.o.m. frågat om just det här på arbetsförmedlingen, och då fick jag reda på att jag måste nyanmäla mig inom 365 dagar för att vara kvar i systemet. Och då fattade inte jag att arbetsförmedlingens system inte har ett endaste dugg med försäkringskassans system att göra. Visst är jag otroligt korkad som överhuvudtaget kunde få för mig att två statliga myndigheter som jobbar med samma saker skulle ha regler som överensstämmer ens lite. Det var ju förstås också otroligt korkad och trodde att någon som jobbade på den ena myndigheten skulle veta något om den andra myndigheten, det är ju bara deras jobb och det finns ju bara många hundra tusen studenter i Sverige... men ingen annan har väl någonsin försökt vara kvar i systemet för att kunna vara föräldralediga?

Nu sitter jag och kattpappan helt plötsligt i den där situationen där vi borde säga att "av ekonomiska skäl kan inte mannen ta ut någon föräldraledighet" Men det tänker vi inte säga, vi får väl köpa en sämre lägenhet, för vi vill att vårt barn ska ha chans att verkligen lära känna båda sina föräldrar.

Just nu känns det jäkligt bittert!