Skolrapport

Idag började jag plugga igen. Det gick sådär. Bomullslagret i hjärnan är ganska tjockt och jag har lite svårt att förstå vad läraren säger. Som tur är har det bara varit repetition än så länge. Hoppas att jag kommer på hur man gör innan vi går in på det nya.

Jag kände inte en enda person i klassen. Ganska skönt eftersom ingen vet vad jag varit med om, jag har ju annars tagit för vana att berätta för hela världen att jag inte kan få barn.
Tjejen jag sitter bredvid är precis tillbaka från sin mammaledighet och pratar en hel del om sin lilla son, och jag tycker förstås att det är jobbigt, han är åtta månader och jag borde ha haft ett barn som var mycket äldre än så. Men jag tar inte illa upp när hon pratar om honom, hon vet ingenting om mig, så hon kan inte veta att det gör ont. När jag har berättat för någon tycker jag (förmodligen helt obefogat) att de ska ta hänsyn till mig hela tiden.

När jag kom hem idag och såg att ni önskat mig lycka till blev jag så glad! Tack kära vänner! Kramar till er!