Just nu känns det som att jag skulle klara ett misslyckande. Jag är fullt beredd på att mensen ska komma, jag får försöka direkt igen, jag har lyckats förut och kan lyckas igen. Dessutom är det ju så att dröjer det lite med att lyckas kommer de hinna ställa in Levaxindosen för mina sköldkörtelbesvär bättre, vilket minskar risken för missfall något.
Men jag har lurat mig själv förut. Det har känts ok att misslyckas och jag tror att jag varit helt inställd på hur det ska gå. Men sen när blodet verkligen kommer på riktigt och kramperna i magen sätter in. Då kommer tårarna också, och jag gråter hysteriskt och hatar allt. Men kanske, kanske är det den här gången jag ska hantera misslyckandet på ett ok sätt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Precis som Nallemaja tycker jag inte det gör något att man gråter hysteriskt när mensen kommer. Det är ju naturligt, mensen är ju ett tecken på ett misslyckande.
Jag har gråtit nästan varje gång mensen kommer. Jag tror det är bra att släppa ut känslorna för det är först när man tillåter sig att må riktigt dåligt som man har sått fröna för att kunna må bra igen.
Stor kram!!
Så klart att ni båda har rätt. Det är så kloka människor som läser min blogg :-)
Fast jag orkar inte bryta ihop igen... jag orkar inte deppa ihop i ett litet hörn och missa ännu en tenta. På något sätt måste jag lära mig att sörja, men ändå klara av vardagen.
Skicka en kommentar