Grinig

Jag har en vän som jag inte orkar med.

Hon är visserligen inte en av dem som försvunnit när jag inte orkar vara starka och roliga kattmamman längre.

Varje gång vi träffas så frågar hon hur det är och hon lyssnar på det jag berättar.

Men varje gång jag berättat något kommer hon med att glatt utrop. Hon har naturligtvis kommit med flest solskenshistorier av alla. Tydligen känner hon en miljon människor som inte skulle kunna få barn, men som blev gravida ändå.
När det var missfallet jag berättade om var hennes första kommentar -Nu vet ni ju att ni kan. När jag berättade om sköldkörteln och att den ytterligare förhöjer mina risker för missfall sa hon -Vad bra att de hittat ett fel. o.s.v.

Hon har ju rätt. Till skillnad från tidigare vet jag att jag kan bli gravid och det är jättebra att de hittat min rubbning så att jag kan bli medicinerad. Men jag skulle ha velat vara utan de här problemen, jag orkar inte vara glad över ytterligare ett besked om att något är fel i min kropp.
Dessutom tål jag att få sådana kommentarer från medsystrar och bröder i infertilitetsträsket, men inte från en person vars största problem är att hon inte kommer överens med alla på jobbet.