Ingen av oss är Västgöte, däremot är en av oss skåning, och jag tänker inte nämna några namn. Men jag kan berätta att jag är tredje generationens stockholmare, med alla rötter på den södra sidan av staden.
Att "en paket" är dialektalt är vi överens om och att de flesta nog tycker att "ett paket" låter bättre. Men ska man lära Lillkatten att säga "en paket"?
Jag och kattpappan har genom åren pratat ganska så mycket tramsprat med varandra, böjt ord helt galet och snirklat ihop grammatiken. Sånt där som andra oinvigda inte orkar lyssna en sekund på.
När vi fick barn var vi båda överens om att börja prata korrekt, och det var då jag upptäckte att en del av de där uttrycken som jag bara trodde var trams egentligen var "korrekt" språk för Kattpappan.
Förmodligen spelar det ingen roll hur mycket dialekt vi än pratar. Om vi bor kvar i Stockholm kommer Lillkatten att prata stockholmska, och om vi skulle få för oss att flytta till Skåne pratar han nog skånska. Barn lyssnar ju på så många fler än sina föräldrar. Men jag vill ändå att han ska få lära sig att böja paket, som man gör här där han bor nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Precis som du skriver, kommer Lillkatten med största säkerhet att prata som alla andra gör där ni bor. Kanske med någon liten "familjär" variant. Mina föräldrar säger båda "kex" med hårt k, medan jag och min bror säger tjex som man gör här i trakten. Hur har ni det med apelsin och paraply, förresten? En eller ett?
gift med skåning, så jag har adopterat "paketer". mao är vi helt inkonsekventa här. ett paket -flera paketer.
tror ungarna lär sig någotsånär vettig svenska ändå :-)
triangelen, cykelen, regelen. lär han att vara kreativ i sitt språkbruk. barn som lär sig flera språk sägs ha lättare att lära sig språk som vuxna.Han kan väl prata både stockholmska och skånska.
/AS
Tack AS. Du förstår så fint.
Glöm bara inte en av de bästa: Himmelen. Den som e blå.
Skicka en kommentar