Jag har fått en fråga om hur det fungerar med katter och barn.
Våra katter accepterade direkt Lillkatten. Jag vet inte om de ser honom som en människa, men de har i alla fall fattat att det är något man ska vara försiktig med. Inte en enda gång har de busat på honom som de kan göra på saker.
Ibland när Lillkatten sitter i knät på någon av oss kan katterna komma och vilja vara med, och då händer det att de kliver på honom. Att bli kliven på uppskattas verkligen inte av vårt barn. och han är inte särskilt glad åt katterna alls.
I dagsläget gillar alltså katterna barnet mer än vad barnet gillar katterna. Men av erfarenhet från kompisar med äldre barn vet jag att det där kommer att skifta. Jag tror verkligen att det är bra för barn att växa upp med djur och lära sig om ansvar och medkänsla.
Vi har valt att inte ha katter i sovrummet. Framförallt för allergirisken. Hela huset är indränkt i katthår, och vi vill att Lillkatten ska få andas kattfritt i alla fall på nätterna. Eftersom vi flyttade i samband med Lillkattens ankomst så har katterna aldrig fått vara i det rum som är vårt sovrum och det är därför inget konstigt. Att helt plötsligt ändra reglerna ifall de är vana att få vara med i sovrummet är nog mycket knepigare.
Vi har ju vår bebis i vår säng, så då fungerar det inte att ha katterna där. Men tänker man använda spjälsängen redan från början går det säkert att lära katterna att det inte är deras plats.
Annars ska man väl tänka på det vanliga, att försöka ge katterna lika mycket tid som innan, försöka ha kvar så mycket av deras rutiner som möjligt, och vara konsekvent med det nya man vill lära dem.
Vi har en trotsig tonårskatt här hemma som testar gränser hela tiden, men ur Lillkattens synvinkel har allt gått bra.
3 kommentarer:
När vi kom hem från BB såg det ut såhär:
En katten hälsar
Andra katten hälsar
Tack så hemskt mycket! Jag oroar mig ganska mycket för hur det ska gå, men jag får försöka att inte ta ut något i förskott. Katterna har faktiskt slutat att hoppa upp och trampa på magen, men lägger sig gärna i knät om jag sitter upp i soffan. De ligger båda vid fotändan om de sover hos oss. Senaste dagarna har faktiskt herr skogis börjat sova hos oss igen, annars föredrar han mattan i v-rummet. Så där bebis ligger i sängen kommer de inte att vara. Men så är det ju det här med katthår. Funderar på att köpa ett snugglenest och ha den där i - fast det beror mest på att jag är rädd att någon av oss (främst sambon) ska lägga sig över bebisen. Sedan är det ju lättare att ha en plastad frotte där för att rädda madrassen.
Tack än en gång!
Kram!
Vi kör snugglenest med ganska bra resultat. Det är inte alltid han köper det, men för det mesta sover han snällt i den, och vi kan sova trygga bredvid.
Skicka en kommentar