Det är förstås mycket förlossningstankar som snurrar i mitt huvud. Det fanns två anledningar till att jag gärna ville försöka få biologiska barn och inte direkt gå på adoptionsspåret. Den första var att jag gärna ville prova att vara gravid, den andra var att jag gärna skulle vilja vara med om att föda ett barn. Gener har jag aldrig varit intresserad av.
Nåväl, nu när det närmar sig läser jag förstås mycket på olika förlossningssidor och hamnar också på de sidor där de som förespråkar hemförlossningar skriver.
Jag försöker att inte vara dömande och kan faktiskt förstå argument som att ifall man känner sig väldigt otrygg och osäker av sjukhusmiljön och om allt ser normalt ut är det bra att föda hemma med barnmorskor som hjälp.
Men diskussionen blir ofta väldigt märklig på sådana här sidor.
Det hänvisas alltid till statistik som säger att det sker procentuellt mycket färre olyckor vid hemförlossningar än vid sjukhusförlossningar, alltså måste det vara bättre att föda hemma. Vad man inte verkar ta hänsyn till här är att nog 100 % av de som valt att föda hemma åker in till ett sjukhus om komplikationer uppstår, och därmed är det bara de lyckade förlossningarna som tillförs hemförlossningsstatitiken
Nyss läste jag på ett forum att nästan alla olyckor i samband med sjukhusförlossningar beror på misstag och dåliga rutiner från sjukhusens personal, och det var bara för mycket för mig.
Tror man på fullt allvar att hela den förlossningsvård vi har i Sverige och som har lett till att vi ligger i topp på överlevande av mödrar och barn vid förlossningar gentemot resten av världen orsakar många olyckor? I så fall måste man nog vara väldigt konspiratoriskt lagd.
Jag diskuterar gärna det här, men då med lite vettiga argument. Och jag tycker faktiskt att den kvinna som vill föda hemma och där läkare och barnmorskor gjort bedömningen att det borde gå bra ska få göra det med bidrag vilket man i dagsläget inte kan göra på många platser i Sverige. Men jag vill inte höra att JAG utsätter mitt barn för fara genom att välja att försöka föda på sjukhus och dessutom kan tänka mig att använda både maskiner och droger ifall det bedöms som nödvändigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Håller med dig!
God Jul! Hoppas att ni har en fin jul i nya huset!
Så här i efterskott har jag egentligen bara en åsikt om hemförlossning:
Det visade sig att förlossning inte är finalen utan bara en liten, liten tidpunkt i universum. Visst, stor, underbar, fantastiskt... Men dock bara en händelse. Och jag kan inte förstå hur det kan vara så viktigt att få denna händelse exakt som man vill att man väljer att befinna sig längre ifrån den hjälp som man (förhoppningsvis inte såklart) kanske kanske kanske skulle behöva. Det finns ju inga garantier, saker KAN hända. Befinner man sig på sjukhus kan man få hjälp FORT men befinner man sig hemma...
För mig känns det som att hemförlossning är egoistiskt av mamman. Hemförlossning är för mammans skull, sjukhusförlossning är för barnets. Så känner jag.
Intressant att statistiken utnyttjas som du skriver... Det visar ju att förespråkarna inte är speciellt seriösa...
KRAM och God Jul!
Jag håller faktiskt med Anna. Jag skulle aldrig aldrig förlåta mig själv om något hade gått snett vid en hemförlossning och min dotters liv eller hälsa hade riskerats bara för att jag befann mig för långt från sjukhuset. ibland handlar det faktiskt om sekunder. Inte ofta, men ändå.
Dessutom hade jag inte velat att grannarna hörde mig skrika. *S*
Snart är du mamma! Gud så spännande!
De fall där en hemförlossning kanske ändå är berättigad är de fall där kvinnan blir så rädd och osäker av sjukhusmiljön att hon spänner sig så mycket att värkförloppet inte förlöper normalt och barnet fastnar bara på grund av mammans rädsla.
Men kanske skulle man i de få fallen istället erbjuda snitt?
Jag är inte så kunnig i ämnet men för mig låter det inte riktigt troligt att man kan spänna sig så mycket att barnet fastnar.
Fast för mig gav sjukhuset den trygghetskänslan: där fanns kunskap och där fanns allt som skulle kunna behövas ifall något gick snett.
Jo jag tror nog att det kan vara så för ett fåtal som verkligen har sjukhusskräck. Klart att barnet kommer ut till slut, men det kanske är mycket tryggare och säkrare att inte vara på sjukhus just för dem.
För mig är det liksom för dig en otrolig trygghet att få vara på ett sjukhus, och jag vill gärna ha mycket läkare och maskiner runt omkring mig även om de förhoppningsvis inte behöver användas. Blotta tanken på att vara en meter längre ifrån hjälp än vad jag behöver får mig att känna mig otrygg.
Dessutom är jag inte så sugen på att föda i samma hus som mina nyfikna katter...
Ytterligare en sak om de som kan vara berättigade till hemförlossning.
Där jag bor nu tar det mindre än fem minuter från min dörr till förlossningens dörr på sjukhuset som ligger närmast, i alla fall om man har tillgång till bil.
Om man däremot bor på landet och har långt till sjukhus tycker jag aldrig att det kan vara försvarbart att inte åka in när det är dags att föda.
Det finns ju oftast möjlighet att få vara bakom en stängd dörr utan att någon BM eller läkare tittar in alls så länge allt är bra.
Men fem minuter kan ju vara länge. Om saker händer, om moderkakan börjar lossna exempelvis, då är fem minuter en evighet. Och saker kan hända på vägen, bilhaveri, krock, avåkning, vad tusan som helst...
Jag tror nog inte att mamman kan spänna sig såpass mycket. I värsta fall kan man faktiskt bli sövd och snittad.
Jag får för mig att detta med hemförlossning väldigt ofta handlar om en annan sak, nämligen att maxa upplevelsen förlossning. Det ska vara hemma, tryggt, jordnära osv...
Hm... jag tror inte att jag hade varit lika oflexibel i mitt resonerande innan Lilla My kom. Det var inte förrän hon faktiskt kom ut som jag på riktigt förstod att det inte bara var mig det handlade om.
Nu har jag inte läst övriga kommentarer, skummat dock, utna bidrar istället med min egen...
Jag födde vår dotter hemma i år och för mig var det ett självklart val. Att föda på sjukhus kunde jag bara se som högst idiotiskt i sammanhanget då det inte kunde föranleda något positivt. Jag ogillade sjukhus på alla vis och hade endast blivit stressad av att föda på et tjsukhus. Hermma så skedde de ti lugn och ro, natruligt som det bör.
Att säga att de tär egoism och att underkasta naturligheten i det finner ajg märkligt. Tycker det är udnerligt att vi tror att mediciner och apparater är det bästa för oss
Skicka en kommentar