Varför var jag så förutseende

I söndags var vi bortbjudna. Det var en namngivningscermoni för lilla E fyra månader, så det var väl inte så konstigt att där vimlade av små barn. Men ändå, i min omgivning nu finns det massor av bebisar.

Under nästan hela vår kamp för att bli gravida var vi i ofas med våra vänner, de allra flesta av dem ville vänta ett tag till innan de försökte få barn. Detta gjorde att jag fick en del oförstående kommentarer och man tyckte kanske att jag skulle lugna ner mig och gå ut och festa istället. Men sådana kommentarer är hundra gånger lättare att ta till sig istället för att försöka se glad ut över ytterligare ett graviditetesbesked som skär som knivar i hjärtat.

Men nu i år har plötsligt alla som på en given signal spottat ur sig barn. Det här gäller förstås de som lyckats ganska omgående på egen hand. Sedan finns det de vännerna som inte har varit lika framgångsrika och de som är singlar och inte alls är nöjda med det.

Jag tackar det någontinget som gjorde att vi trots våra stora svårigheter lyckades komma i fas med våra vänner. Jag kan inte tänka mig hur isolerad jag hade blivit ifall jag fortfarande inte lyckats bli gravid nu när i flertalet av våra vänner har fått barn eller väntar. I varje umgängesgrupp finns det nu minst ett barn.