Vi har skrivit brevet i punktform för att det ska gå snabbt att läsa ifall det skulle vara en stressad situation när vi kommer in.
Jag tänkte dela med mig av de två första punkterna i vårt brev:
- Det var nästan fyra år sedan vi började försöka göra barn. Under dessa år har vi på olika sätt misslyckats med alla försök, ibland på lite oväntade sätt. Detta gör att vår enda erfarenhet så här långt är att det inte blir barn och vår oro för att något ska gå fel med barnet är stor.
- Vår ”kamp” har också gjort oss allergiska mot kommentarer av typen ”Det här kommer att gå bra” när ingen faktiskt kan lova det. Däremot vill vi ha mycket information om hur läget ser ut oavsett om det går bra eller dåligt.
Och det här var nästan det enda som kändes viktigt att kommunicera till personalen. Sedan följer några punkter om smärtlindring eller inte. Och så har jag faktiskt skrivit att jag efter alla mina fertilitetsbehandlingar inte är rädd för varken sprutor eller vaginala undersökningar... jag orkar inte riktigt bli daltad med sådant som jag gjort hundratals gånger.
3 kommentarer:
Hej
Du känner inte mig, men jag har följt din blogg länge. Och tänk att det nu är så nära! Önskar er all lycka till!
Frida
Ja, jag skrev i och för sig inget förlossningsbrev, men det som kändes viktigt att berätta när vi kom in var ingenting egentligen rörande smärtlindring och annat. Det jag ville att de skulle få veta var att jag ville vara medveten om vad som hände, närvarande, informerad och att man skulle lyssna på mig, inte "köra över mig" om det inte var absolut nödvändigt (typ akutsnitt).
Du coola kvinna!!!
Jag tror faktiskt att man har det lättare för sig efter att man genomgått hela barnlöshetssvängen. Man har enklare att tänka att detta kommer att gå över. Jag vet att det känns ologiskt, Kattmamman, men du kommer att få ett underbart litet barn. Och när det väl är hos dig, då blir allting logiskt. Och lova att du inte slutar blogga då!!!
Skicka en kommentar