Sjukhusrädsla

Med all respekt för dem som inte trivs med sjukhus och som blir verkligt stressade av tanken på att komma till ett måste jag säga att jag är den totala motsatsen.

Jag blir alldeles lugn så fort jag kommer in genom dörrarna.

Mitt missfall som tillsammans med några omgångar av tandvärk är det fysiskt mest smärtsamma jag upplevt minns jag ändå som en efter omständigheterna fin upplevelse. Jag blev verkligen väl omhändertagen när vi till slut kom in till sjukhuset. Man skulle ha kunnat vara arg och besviken för att jag fick vänta flera timmar på att få träffa läkare eftersom läkaren höll på med en akutoperation, eller så kan man konstatera att sjuksköterskan gjorde ett jättebra jobb med de resurser hon hade att tillgå.

Igår när jag inte kände några sparkar och inte lyckades få någon kontakt trots riktigt hårda buffar i magen åkte vi in till sjukhuset. Direkt när jag ringde sa de åt mig att komma in, inte avvakta över natten som jag var rädd för. Och direkt när vi kom in drogs en ganska stor apparat med barnmorska, läkare, sköterska och blippande apparater igång. Det första som gjordes var att konstatera att barnets hjärtljud var fina om än lite låga... och jag kände mig som en stor fejk och var beredd på att bli hemskickad av någon hånleende sköterska... men så blev det inte. Man gjorde både UL och över en timmes CTG. Allt såg bra ut, men det var ingen som var irriterad på att vi tagit upp deras tid, utan istället försäkrade alla oss att det var bra att vi kommit in.

Vi planerar att föda på BB Stockholm som är ett ganska tjusigt alternativ med fin inredning, men igår var vi på SöS som är ett typiskt svenskt landstingssjukhus med den typiska sjukhusinredningen och jag börjar vackla i mitt beslut. Kanske blir det ändå SöS som vårt barn föds på? Fördelen med BB Stockholm är att vi har platsgaranti där, de har lovat att vi inte kommer att bli vidaresända till något annat sjukhus, SöS kan inte lova något liknande. Men jag gillar verkligen sjukhuskänslan och blir som sagt lugn av den. Och jag tror nog att man kan försöka föda utan smärtlindring om man nu vill det även på en vanlig förlossningsavdelning. En annan fördel för oss är att vi bor verkligt nära SöS men måste åka från ena sidan av storstockholm till den andra för att komma till BB Stockholm, i rusningstraffik kan det ta flera timmar.

Nu önskar jag bara att svensk fertilitetsvård ska bli lika bra som svensk förlossningsvård/gynakut. Inte för att människorna som jobbar på fertilitetsmottagningar i landet är sämre men deras resurser är så begränsade av dum politik att de inte har en vettig chans att utföra bra vård.