Det här är verkligen inget nytt ämne i den här bloggen. Jag är så ambivalent i mina tankar om framtiden.
Det var inget bra drag att välja att läsa en ekologikurs.
Jag hade bestämt mig för att jag tyckte att biokemi var roligt och att jag tyckte att det var jätteroligt att ta en examen i något som kunde leda till ett framtida jobb.
Men så läser jag nu den här ekologikursen. Och jag kan inte hjälpa att jag är tusen gånger mer engagerad i den svenska vargstammens varande, än hur snabbt proteinet S6 veckar sig när man gjort en permutation.
Jag diskuterade mitt dilemma med min ekologilärare och när jag pratade med honom lät allt så enkelt och självklart. Först gör du ett bra exjobb, och sedan skriver du en avhandling med inriktning mot molekylär genetik*, och sedan är du attraktiv även för läkemedelsindustrin och är inte beroende av gröna biologjobb, sa han.
Skit också. Jag måste bestämma mig snart.
*Alltså genetisk ekologi, populationsgenetik, just det jag tycker är allra roligast!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men han har ju rätt, efter allt vad jag kan bedöma utifrån vad jag ser i forskningsvärlden runt omkring mig. Kolla in vad den här killen har gjort till exempel:
http://cibio.up.pt/congen/abp.html Han har kombinerat sitt intresse för husdjursraser med en gedigen kompetens i molekylärgenetik som han har byggt upp under sin doktorsavhandling. Man kan förstås göra motsvarande med vilda djur. Verkligt viktigt arbete ur bevarandeperspektiv.
Förtydligande: du och jag känner inte varandra mer än jag känner dig genom din blogg som jag läser med intresse. Och jag är inte forskaren i fråga i förklädnad, men råkar känna honom.
Jag vet att det är viktigt arbete, och visst finns det jobb! Men frågan är om det finns lika många jobb som det finns utbildade?
Tack i alla fall för peppningen!!!!
Visst, frågan är om det finns jobb. Men efter vad jag förstår så har du siktet inställt på att doktorera i första hand. Och det är stor skillnad på att ge sig ut på den öppna arbetsmarknaden med en grundexamen enbart eller med doktorsexamen, av två huvudsakliga skäl: dels har man under sin doktorsexamen hunnit komplettera den kompetens man har från grundutbildningen med kunskap från andra ämnesområden, dels har man genom doktorsexamen visat prov på sin förmåga att driva ett projekt och fördjupa sig i en fråga. Det beror förstås på vilken arbetsmarknad man söker sig till, och jag har stannat i den akademiska världen, där doktorsexamen är en förutsättning snarare än en extra merit. Men jag har också vänner och kollegor som gått till läkemedelsindustrin eller offentlig förvaltning med doktorsexamen som en klar merit. Det är viktig att det doktorandprojekt man väljer engagerar en, men det är förstås inte fel att ha en antenn mot framtiden och tänka på vilka ämneskompetenser man skaffar sig genom sin forskning.
Dina funderingar engagerar mig eftersom jag var där själv för tio år sedan.
Lägg ner doktorstankarna säger jag. Det finns alltför många arbetslösa doktorer (är själv en av dem...). Du borde satsa på politiken istället tycker jag utan att känna dig... Du verkar brinna för flera viktiga frågor, och oavsett vilket parti som får din röst skulle du vara en stor tillgång tror jag.
Skicka en kommentar