Duns lät det när Lillkatten for i golvet.
Eftersom han är sjuk så lät vi honom sova i vår säng. I vanliga fall lägger vi honom alltid i spjälsängen och lyfter över honom till oss om han vaknar. Men nu fick han alltså sova själv i vår säng. Inte så genomtänkt kan man tycka att lägga ett febrigt barn som sover feberoroligt i en säng utan gavlar.
Nu har han ett stort rött märke i pannan som kanske blir en bula till i morgon. Och så har han två skamsna föräldrar. Men nu sover han igen i sin egen säng, och där får han stanna kvar tills vi går och lägger oss och kan skydda honom på varje sida.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hoppas Lillkatten snart blir frisk!!
Hu! Det där är en av mina nojor. Jag vågar inte somna så länge lilleman är i sängen med oss. För även om vi spärrar av sidorna kan han ju ta sig ner till fotändan och trilla, tänker jag.
Usch, nu kommer jag att låta helt hemsk, men Alma har trillat ur sängen och i golvet otaliga gånger och hon tål väldigt mycket. Så här säger jag: Det är sånt som händer! Visst gör det ont i föräldrahjärtat när ens älskling - och särskilt ens sjuka älskling - gör illa sig, men oansvarigt tycker jag verkligen inte att det är. Det är sånt som händer. Åtminstone hemma hos oss ;-)
KRAMAR till er alla och extra kryapåsigpruttpåmagen åt Lillkatten!
Aj då! Det är aldrig roligt när de ramlar och slår sig de små...
(men ni är inte några dåliga föräldrar för det - det är sådant som händer tyvärr)
Hoppas Lillkatten snart är bättre!
Det hände här också någongång men Prinsen slog sig inte som tur var.
Trist att han är sjuk, Lillkatten. Men att han klarat sig så himla bra hittills är ju toppen. Hoppas att han är bra snart! Det är ju så jobbigt när de är dåliga.
Kram!
När de små liven är sjuka är föräldrarna oftast inte så pigga. Då blir det lätt såna olyckor, och det är hemskt när det händer MEN de klarar mycket. Hoppas verkligen att han blir frisk snart, lika mycket för eran skull som för hans!
Skicka en kommentar